Claeskrantz.com

Etikett: sociala medier

  • Nätaktiva räddade S i valet 2010

    Att de nätaktiva kom att påverka valet 2010 tror jag de flesta är överens om. Det blev på nätet och i växel spelet mellan gammal och nya media som både agenda och dagsaktuella frågor kom att sättas. Det var inte i partiernas kommunikations högkvarter eller i deras valplaner som valrörelsen kom att utformas 2010.

    Enskilda nätaktiva kom att digitalt  träffa väljare från tusental till tiotusentals personer. Väljare som man troligen inte hade nått annars.

    Ändå var det just nätaktiva som de politiska partierna satsade minst på.   Om de överhuvudtaget satsade på dessa. Socialdemokraterna liksom  övriga partiet som gjorde en stor satsning på nätkommunikation missade ändå att ta vara på gräsrotsaktivister som en aktiv del i en valplan som i bästa fall hade uppdaterats med att partierna även skulle kommunicera via sociala medier. Även om det gärna pratades om en Obama valrörelse var det få partistrateger som tog till sig budskapet om gräsrotsaktiva som kom från utanför de egna partimedlemmars hierarkiskt styrda valorganisationer.

    Varken LO eller etablerade partier liksom gammal media har heller förstått nya media eller webbmedias roll som alternativ media till den i Sveriges fall av ett oligopol styrda kommersiella media. Och en stats television som för länge sedan lämnade allt vad public service och kritisk nyhets granskning är.

    Lo liksom enskilda fackförbund har nu chansen att både bygga nationella kommunikations kanaler och väcka till liv en döende fackförenings rörelse som idag fortfarande har svårt att finnas där majoriteten av svenska folket finns eller kommer att finnas. Internet.

    Bloggat:
    Den egentliga arbetslinjen, Ära(s) den som äras bör.

    Just vanliga människors möjlighet att påverka och förändra lyftes fram av Johan Ulvenlöv, ansvarig för bloggkontakter på Socialdemokraterna, när han kommenterade utredningen som presenterades ett seminarium i dag. Enligt honom räddades nämligen arbetarrörelsen av de nätaktiva i valet i höstas.

    – Vi gick mot en större katastrof än vad det i slutändan blev. Vi räddades av en ung tjej som skrev om sin mamma, sade han.

    Socialdemokraterna hade haft ett väljarstöd på ungefär 33 procent i februari förra året, men det dalade under våren och sommaren ner till 25 procent i interna mätningar i augusti, enligt Johan Ulvenlöv.

    Politiska utspel och debatter lyckades inte få upp siffran, men fem dagar före valet blev Emelie Holmquists blogginlägg om sin svårt sjuka mamma och hennes kamp mot Försäkringskassan den största nyheten i medierna. Genast ökade Socialdemokraternas väljarstöd till valresultatets 30,1 procent.

    Johan Ulvenlöv slog fast att sociala medier består av människor som vill förändra samhället i någon riktning och att det är något LO kan utnyttja och arbeta för att stärka.

    – Vi har inte 20 eller 30 ledarsidor i tidningar som de borgerliga, men här finns något annat som vi kan använda för att nå ut, sa han.

    Bloggare räddade S från ännu större katastrof i valet

  • Boken om netroots nu ute att köpa


    Boken om netroots släpptes under gårdagen i     Stockholm under ett relaseparty i LO-Borgen på Barnhusgatan. Jag har bidragit till ett kapitel med perspektiv kring om att blogga utanför Stockholms centrerade media värld och om bloggande som ett ett alternativt sätt för att engagera sig politiskt. Jag har även tagit en stor del av bokens foton.-

    Boken finns att köpa här.  Och nej för jag misstänker den frågan kommer. Jag får inte ett öre för boken som går till mig. Bara några minuter till av mina 15 minuter för att se mina ord i bild o tryck.

    SDC10014
    SDC10013
    SDC10030
    SDC10048

     

    Medverkande skribenter: Peter Andersson, Nina Andersson Brynja, John Aravosis, Matilda Ardenfors, Klara Denckert, Alexandra Einerstam, Ulrika Falk, Björn Fridén, Aurora Gullberg, Gunilla Hjalmarson, Peter Högberg, Claudia Jiménez Guala, Peter Johansson, Claes Krantz, Karin Pettersson, Martin Rosvall, Rosemari Södergren, Johan Ulvenlöv, Anders Utbult, Johan Westerholm, Marika Lindgren Åsbrink.

    UPPDATERING: Gott folk, tillställningen dras med det något trevliga problemet att det helt enkelt inte finns plats för mer folk – vi kan alltså inte ta emot fler nyanmälningar. Beklagar detta, men Netroots kommer att ha fler trevliga sammankomster framöver.
    Välkommen på mingel
    Tid: 12 augusti, 17:30 – 20:00
    Plats: LO, Barnhusgatan 18, Stockholm
    Med Eric Sundström, Chefredaktör AIP, som konferencier bjuds det på något gott att dricka, tilltugg och lite umgänge för att fira att den efterlängtade boken "Netroots – En progressiv bloggrörelse som sätter agendan" (Bilda Förlag) nu når hyllorna. Medverkande författare finns på plats för en kväll i gemytlighetens tecken.

    Netroots: Välkommen på mingel

  • Politisk bloggare eller dissident?


    Emma     på opassande och Anna Trobergs med fleras inlägg fick mig att fundera lite över vilkoren för en politiska bloggare från de etablerade partierna. En diskussion som pågått mer eller mindre sedan bloggaren Erik Laakso’s avhopp från bloggnätverket netroots för att han ansåg de höll på att bli megafoner för partilinjen. Alltså den politik S beslutat de de vill föra i valet 2010.

    Vad är en politiskt bloggare. Dissident? Partiaktiv? Partimegafon? Gräsrot eller makthavare? Eller allt på en gång?

    Här verkar bilden vara antingen eller när de gäller bloggare som är aktiva inom de etablerade partierna. Vilket förvånar mig. Antingen är du en megafon eller en dissident? Självklart är det inte så enkelt.  Det är ju bra enkel retorik.

    Alla s-bloggare är vitt skilda individer. Och skriver för att de är engagerade i olika frågor och politikområden. En del är ombud eller valda politiker men andra helt vanliga gräsrötter. Men de är knappast organiserade inom en partistruktur. Likadant bland M-aktiva bloggare tror jag.

    Är det då felaktigt för en s-bloggare att aktivt delta i det socialdemokratiska valarbete och jobba med att föra ut de frågor där man tycker partiet har en bra poltik. Är man då en inbäddad megafon för partiets politik om man råkar gilla politiken? Självklart inte här också. Lika självklart innebär det inte att man alltid håller med om allt.

    Integriteten är i det här fallet är att du kan stå för åsikter du skriver om på din blogg och kritisera det du tycker är fel inom ett parti. Och då även kunna peka på hur det kan ske en konstruktiv förändring. Så har i alla fall jag verkat och jobbat på min egen blogg. Sen kanske det förvånar folk men det finns s-bloggare som är vanliga gräsrötter utan någon slags maktposition inom partiet. Och som inte kandiderar till något.

    Med andra ord när och om någon läser vad jag skriver kommer det från en vanlig privatperson som på intet sätt företräder socialdemokraterna. Men som gillar partiets grundvärderingar kring ord som jämlikhet, rättvisa och solidaritet som grund för en bred samhällssyn. Enkelt symboliserade med ‘alla ska med’

    Och jag gör det i en valrörelse. I stort eller smått är de politiska bloggarna inom etablerade partier också vallokomotiv för sina partiers frågor.

    Debatt och diskussion om innehållet i partiernas valprogram är knappast något som sker runt 80 dagar före ett val inom partierna. Då handlar det om mobilisering av medlemmar och väljare.

    Jag tror också det är viktigt att ta upp just respekt för bloggare och bloggande som en grund för ett personligt politiskt engagemang. Det tycks finnas en mycket gammaldags syn på politiken där om man är med i ett parti alltid också trumpetar partilinjen. Och förståelse för att andra bloggare har individuella prioriteringar av frågor som är viktiga.

    Speciellt folk från piratpartiet och de aktiva inom integritets och demokratidiskussionen som kom efter FRA med flera lagar tycks ha svårt att förstå och respektera att andra har prioriterade frågor som inte alls rör deras frågor. Att man kan tycka att poltik kan spela roll och att höger eller vänster har stor betydelse.

  • Socialnätverk och klassdimension

    Jag är främmande för tanken att sociala nätverk skulle kunna ersätta dagens politiska organisationer.  Sociala nätverk i sig är i sig bara en platt nätverksorganisation. Inget mer. Förändras inte organisationskulturen och människors sätt att tänka inom en organisation hjälper inga organisationsformer.

    Enkelt uttryckt kommer folk inte att delta mer bara för att någon talar om för dem att nu kan de det. Likadant är partipolitiska frifräsare sällan organisationsmänniskor.

    Ulf Bjereld pekar dock på något viktigare. Att deltagardemokrati har visat på hur det blir de välbeställda och välutbildade som tenderar att ta för sig. Redan starka individer tenderar att dominera tror jag även i sociala media former. Dagens former för politiska beslut har ju utvecklats för att utjämna de skillnaderna. Det finns också en djup kunskapsklyfta mellan de som kan hantera tekniken och har förmågan att ta till sig informationen och de som inte kan.

    Socialdemokratin har i mycket gått från att vara en aktivist rörelse som ville reformera Sverige till en samhällsbevarande som upprätthåller bestående institutioner. Och med detta har i mycket behovet av att reformera samhället. Något som kanske förklarar svårigheterna i att få medlemmarna att bli aktiva när det talas om för dem att så är tillåtet.

    Jag tror det Magnus Ljungkvist skriver nedan stämmer till stora delar

    En halv procent av partisympatisörerna är faktiskt inte en enorm bedrift att samla ett valår måste jag ändå likt pojken som ropade att kejsaren är naken påpeka. Men det säger en hel del om vilken typ av engagemang de politiska partierna väcker ett valår som 2010 och det gör mig mer bekymrad än glad.

    När partiernas tunga kampanjelefanter med efterföljande entourage av PR-konsulter och rådgivare ska berätta hur det går i kampanjen blir det lätt sifferexercis. Vi har haft 200 torgmöten, knackat 6487 dörrar, ringt 12 456 samtal och vi har en miljon visningar av våra filmer på youtube bla bla bla. Men vi får inte veta mycket om vad som blev sagt eller hur det togs emot.

    I någon slags mening är väl de där siffrorna ändå intressanta. Men de är mer skrämmande än positiva därför att de talar om att Sverige idag är ett land där medborgarna inte är särskilt engagerade i vem som styr riket och de talar om att inte ens partiernas medlemmar är det. Men de gläder säkert en svårt pressad valgeneral som måste visa upp någonting för sin partiledning.

    Ett problem för S att stjärnbloggare lämnar Netroots – Artikel av Magnus Ljungkvist – Newsmill

    Jag tror dock det är värre än så. En stor del av medlemmarna i de politiska partierna är heller inte de politiskt aktiva gräsrötter de antas vara. Varken sociala medier i ett platt nätverksstruktur. Bara en politisk kulturrevolution.

    Det är bara om bloggarna kommer ut i verkliga livet och använder nätverksplattformen att organisera sig som de kommer att göra skillnad.

    Eller med andra ord måste de göra som 1800-talets agitatorer som både skrev pamfletter och reste land och rike runt och prata för förändring.

    /ck

    Bloggat:
    Bjereld och huvudet på spiken, Frifräsande bloggare hotar, Debatten om debatten, Miljöpartiet är inte bara Maria, MINA VALAFFISCHER… 

     

    Brit Stakston, specialist på sociala medier, målar upp en mörk bild och hävdar att de sociala mediernas möjligheter "missas totalt av samtliga partier i dag". S-bloggaren Erik Laakso beskriver det Socialdemokratiska bloggnätverket Netroots som en välregisserad hejaklack till partiet.
    Stakston och Laaksos dystra bild är inte obefogad. Det finns fortfarande alltför många politiker och kampanjstrateger som inte förstår de sociala mediernas logik eller hur den kommunikationsteknologiska utvecklingen förändrar villkoren för det politiska livet. Visst finns det undantag.

    (…)

    Är det inte så att erfarenheterna från deltagardemokrati visar att de individer som deltar tenderar att komma från mer välbeställda och välutbildade samhällsgrupper än de individer som inte deltar? Och vem tar ansvar för den politiska helheten och gemenskapen om engagerade väljare rusar från sakfråga till sakfråga?
    Men det finns ingen väg udenom, för att citera Ibsen. Väljarna blir allt rörligare och skyr partiernas organisationsformer. Andelen väljare som byter parti mellan valen har mer än tredubblats från 11 procent 1960 till 37 procent 2006. Andelen väljare som delar sina röster mellan olika partier i riksdags- och kommunalval har mer än fyrdubblats från sex procent 1970 till 25 procent 2006.
    I vår individualiserade tid måste partierna vara beredda att i varje val erövra varje väljare och varje röst på nytt.
    Dagens engagerade väljare vill mötas och verka på sina egna villkor. Socialdemokraternas svåra utmaning består i att bejaka denna utveckling och våga släppa varumärket utan att samtidigt tappa de värden om frihet, jämlikhet och solidaritet vari varumärket har sin grund.

    Ulf Bjereld: Frifräsande bloggare hotar partierna inifrån – Debatt – Expressen.se

  • Göteborgspolitiker och sociala medier

    Metros enkät om Göteborgspolitikernas ovana vid sociala medier var kanske inte riktigt rättvis med tanke på att den fick det svar de troligen ville ha. D.v.s de hittade de politiker som hade minst vanan vid sociala medier och fokuserade på dessa.

    Alla Göteborgs ledande politiker går faktiskt att hitta på egna bloggar där de skriver både personligt och politiskt. Problemet kanske är att journalister har inte tid att läsa bloggar.

    Sen är det en annan sak att varken gammalmedia och de politiska partierna riktigt förstått den samlade kraften i alla olika kanaler och former av webbmedia.

    Det handlar ju om att bryta gammalmedias monopol som de som förmedlar vilken bild av verklighet som är den rätt. Politiker har om de använder sociala medier rätt möjlighet till direkt kommunikation

    Vilket kanske också skrämmer.

    3 bloggande Göteborgs politiker där Helen Odenjung på FP får plus för att hon faktiskt förstått att använda alla olika media som ett verktyg för politisk kommunikation. D.vs. hon finns på twitter, bloggar o.s.v och styr också in läsare till parti bloggar för att aktiver dem.

    Håller tummarna för Obama

    – Sjukvård är inte en allmän rättighet. Man måste sörja för sig själv och sin familj, säjer en amerikan i en radiointervju inför kvällens omröstning om Obamas sjukvårdsreform. Det är inte utan att man hajar till. Uppfattningen att inte alla ska ha rätt till sjukvård är ovanlig i Sverige. Men i USA är frågan kontroversiell. I ett år har diskussionerna pågått om de förändringar som Obama nu vill genomföra för att alla amerikaner Anneli Hulthén (S) – bloggar på GT.se

    Förskolan ett (s)orgebarn i Göteborg!
    Var tredje vecka skriver jag under signaturen "Kommunsnack" i Tidningen nu. Här är veckans krönika:
    Barnomsorgslagen som infördes av förra borgerliga regeringen 1995 den har inte följts i Göteborg någonsin. Ska man vara snäll – och det ska man ju – så har faktiskt den styrande minoriteten bestående av S & MP och med V som stöd, kapat köerna rejält det senaste året. Alliansegeringens beslut att kommuner riskerar vite hjälpte säkert till. Men i alltför många fall har det varit enligt skohornsprincipen.
    Helenes blogg: Förskolan ett (s)orgebarn i Göteborg!

    Vi är alla sjusovare
    Idag söndag är det den internationella sömndagen. Jag måste erkänna att jag var helt okunnig om att detta ädla tillstånd har en egen dag som uppmärksammas internationellt. Och varför just idag har jag inte fått reda på. Hade nog passat bättre när man blir överrumplad av väckarklockan den första sommartidsdagen. Hur som helst man kan reflektera mycket kring den stora del av våra liv som vi befinner oss i någon form av medvetslöshet för att kroppen och framförallt hjärnan skall få nödvändig vila. Professor Jan Hedner, som är en auktoritet inom sömnforskningen delar i dagens GP med sig av sina kunskaper och krossar kanske också en och annan föreställning. En powernap på 10-15 minuter kan vara skönt men ger ingen återhämtningssömn. Tillåt mig tvivla, efter att dumt nog ha sträckkört ner till Medelhavet för många år sedan, såg gav just de där korta sömnavbrotten ny kraft och sömnigheten var som bortblåst ytterligare några timmar. Detta bör absolut inte efterföljas.

    Jan Hallberg (M) – bloggar på GT.se

    Ytterst tror jag det handlar om att integrera alla de olika kommunikations kanalerna med det dagliga politiska arbetet på ett sätt som de olika partiernas organisationer inte är redo för ännu.

    /ck

    Valrörelser är tidskrävande. väljare kan komma med konstiga frågor och obehagliga anklagelser, som alla kanske inte kan besvaras. Men att därför konsekvent undvika ett växande forum för kommunikation är inte särskilt klokt.

    Facebook är som ett nytt torg. Människor hittar gamla vänner, får nya, kanske till och med möter kärleken. De samtalar, orerar och grupperar sig. Att vägra delta är att lämna över på walk-over till motståndarna. Vilka partier har råd med det idag?

    Det kan ta ett tag att vänja sig vid att använda sociala medier. Man skall skriva kort och kärnfriskt, vara personlig men inte privat. Lite lotsning är inte att förakta för nybörjare. Därför har partierna också rekryterat mediestrateger som skall hjälpa till med hanteringen. Det är inte konstigare än att partierna alltid haft ”spökskrivare” som bistått med tal, insändare och debattartiklar i valrörelsetider.

    Men för den som någon gång skrivit på en dator är tröskeln i slutändan inte särskilt hög. Faktum är att det förmodligen är svårare att skriva ett kort och bra torgmötestal än att blogga, twittra eller göra inlägg på facebook.

    (…)

    Men det nya torget är ett faktum. Av demokratiska skäl är det fullkomligt ologiskt att blunda för det. Många analytiker är dessutom överens om att sociala medier kan bidra till att minska det så kallade politikerföraktet, som inte sällan grundar sig på uppfattningen att politiker inte lyssnar. Varför missa chansen?

    Nätet är ett nytt torg – Ledare – www.gp.se

  • Sociala medier inget för Göteborgs toppolitiker

    Det förvånar ganska lite att Göteborgs politiker kommer att använda sociala medier i liten utsträckning eller inte alls. Göteborgs politikermiljö är en ytterst traditionell sådan rotad i mer än 100-år gamla sedvanor för hur de politiska spelet ska fungera.

    Sen är ju poängen inte om politikerna använder Facebook eller har en blogg utan om de har en förståelse för hur dessa medier fungerar. Och hur de tillsammans kan nå 10-tusentals personer i veckan med sitt eget budskap ofiltrerat av media eller andra politiker. 

    Uppenbarligen har politiker problem med att sociala medier ställer krav på aktivt deltagande och kommunikation med potentiella väljare. Något man ropar efter i andra sammanhang.

    Det ska bli intressant att se om 2010 blir en valrörelse med politiker som talar på tomma torgmöten medan rekordmånga ungdomsväljare söker politisk information på nätet.

    Sverigedemokraterna har om inte annat hittat ditt…

    I dagens metro:
    Bland Göteborgs toppolitiker är det bara fem som tänker blogga under årets valrörelse. Det visar en enkätundersökning som Metro gjort bland ledamöterna i kommunstyrelsen. Flera av kommunalråden använder i dag inte några sociala medier alls. En av dem är Owe Nilsson (S), som inte heller har någon hemsida.
    – För mig är mötet med människor det mest intressanta, säger han. Han får medhåll av Dario Espiga (S), som endast använder Facebook:
    – Jag kommer att möta väljarna under valrörelsen i stället.
    Men att dra en gräns mellan den fysiska valrörelsen och vad som händer på nätet är märkligt, enligt Simon Sundén, strateg
    inom sociala medier.
    – Väljarna är väldigt aktiva på nätet. Och för yngre har gränsen mellan internet och det verkliga livet suddats ut, säger han. Och just den rekordstora skaran unga väljare vill partierna åt i årets valrörelse.
    Men det är inte på nätet de ska värvas – åtminstone inte till Göteborgs kommunalpolitik.
    – Jag tycker att det sätter en press på en att man ska ha en viss frekvens för att skriva dem, säger Jonas Ransgård (M) om bloggar.
    Han använder i dag endast en hemsida.
    Även Kristina Tharing (M), som inte använder sociala
    medier, hänvisar till tidsbristen:
    – Är man på nätet eller Facebook förväntar sig den som söker upp en att få kontakt, att få ett svar, och det kanske man inte kan lägga sin tid på.