Låt mig göra en sak klar – socialdemokratins kris varken börjar eller slutat med Håkan Juholt.. Att sparka Håkan Juholt som partiledare nu vore är ungefär lika dumt som när Mona Sahlins idiotiska avgång lämnade socialdemokratin i total kris.
Bra ledare flyr inte när det blir tufft. Håkan Juholt sitter kvar till den partikongress han är vald till 2013
Håkan Juholts arbete nummer 1 är och ska vara leda omvandlingen av socialdemokratin till ett modernt proegressivt parti och ta den ideologiska diskussionen med Fredrik Reinfeldt som vems framtidsvision av Sverige är den bästa.
Ska några sparkas är det Vu, partistyrelse och riksdagsgrupp vars främsta merit verkar vara senilitetsprincipen eller hur länge och troget man tjänat partiet.Eller den maktgrupp man är lojalt mot. Där man lägger med tid på att bekämpa varandra och klamra sig fast vid den egna makten än att faktiskt representera de gräsröttern man är valda av.
Det räcker nu med skitsnack, inkompetens, svågerpolitik och maktkamp mellan fraktioner och maktblock. Och med en riksdagsgrupp och partistyrelse som mest tjänat som transportkompani sedan Göran Perssons tid för den politik regeringskansliet ville ha genomförd.
Socialdemokratin sitter i opposition utanför regeringsmakten på god väg att skicka sig själva ut i en lång ökenvandring.
Håkan Juholt är varken symbolen eller avgörande för framtiden. Det är istället att de socialdemokrater som sitter med förtroendeuppdrag i kommuner,landsting, riksdag eller som ombudsmän. Vad har ni gjort för att förändra och förnya idag?
Håkan Juholt ser jag som sagt inte som det stora problemet. Det stora problemet är det makthavarklump som suttit de senaste 10, 15, 20 åren och administrerat den socialdemokratiska nedgång både för politik och partiorganisation som ledde till Fredrik Reinfeldts moderater som det statsbärande partiet..
hbt-sossen.blogspot.com/2012/01/det-racker-nu.html
Sluta prata person och börja prata politik. Sluta skriv om Håkan Juholt! Det är politiken som är det viktiga – inte personerna… et cetera, et cetera. Så låter det från många av mina partivänner just nu. Då vill jag först och främst säga att det är jävligt svårt att tala politik, när vi har personer (läs företrädare) som gör det omöjligt för mig att prata om just politik. Ja, jag anser också att politiken är det viktiga, men det går inte, år 2012, att skilja helt på person och politik. Vi kan ha en superbra politik, men om våra företrädare inte kan föra ut den – what’s the point?
Kvinnan, som igår skrev ”jag är fortfarande stolt”, är anställd av partiet. Det är hennes jobb att försvara och försöka förklara. Om hon skrev på twitter: Vad håller Juholt på med?!, ja då får hon nog se sig om efter ett annat jobb. Tjänstemän, rikdagsledamöter, ombudsmän, heltidspolitiker – många är oroliga nu. Många är frustrerade. Dock visar de inte det utåt. Så här beskrev Jonas Bergström det igår:I riksdagen sitter 112 ledamöter från S som alla önskar de kunde ringa 112 och be dem lösa partiets problem. De tjänar alla 57 000 kronor i månaden och är talespersoner i alla möjliga olika frågor. Ändå är de tysta. Alla verkar rädda för att säga något, för tänk om de säger fel? Alla sitter de och väntar på att Håkan Juholt ska skärpa sig.
Bergströms slutkläm är också väl värd att återge: Mitt i Socialdemokratins kris ska vi visa att det finns en rörelse i rörelsen. Vi är den rörelsen.