Med Håkan Juholt som partiledare har socialdemokraterna hittat någon som få hade väntat sig tror jag. En ny Per-Albin.
Håkan Juholts linjetal hade jag kallat ett folkhemstal ideologiskt grundat I socialdemokratiska kärnvärderingar. Talet var en
blandning av folklighet och ett passionerat försvar varför en kampen för värden som solidaritet och rättvisa fortfarande är relevanta
I dagens Sverige.
“Ett Sverige där vi genom social demokrati stärker allas frihet genom ökad jämlikhet” – från Håkan Juholts linjetal.
Där finns en utmaning mot den liberala frihetstanken som socialdemokratin hittills skyggat från att göra I modern tid. Partiet
har inte kunnat eller orkat ta kampen för för den människor som finns på dagens svenska skuggsida. Frihet börjar I en samhällssolidariet
med alla svenskar.
Det är fortfarande förvaltningen av makten som dagens socialdemokratiska politiker jobbar med.
Var finns de´n streetfighting socialdemokraten från för. Den som är redo att vilka forum som helst ta fighten för den lilla människan. Den som
inte befinner sig på solsidan?
Att ta fighten och kampen för solidariteten misslyckades socialdemokratin stort med I valet 2010 där den moderata arbetslinje och skattesänkarlinjen kom att dominera
det politiska samtalet.
Det fanns även en annan utmaning I Håkan Juholts tal som få verkat ha uppfattat. Denna gång riktat till de närvarande socialdemokratiska
ombuden och politiska företrädarna.
“Det är dags för oss socialdemokrater att på allvar ta oss an en ny arbetsuppgift, en uppgift som bara vi brinner för. Men då måste vi först förstå vilka vi är.
Ibland inbillar vi oss att det socialdemokratiska partiet är en arbetsgivarallians bestående av kommunalråd och statsråd som styr över stora offentliga förvaltningar. Ibland tror vi att partiet är en facklig organisation för de anställda i offentlig sektor.
Ingetdera är riktigt.
Vi är medborgarnas företrädare. Därför är det med deras ögon som vi måste skärskåda villkoren för dem som arbetar i offentlig sektor.
I rollen som förälder, som anhörig, som sjuk – i rollen som medborgare – måste vi ställa oss frågan:
Vilka arbetsvillkor vill att dem som tar hand om oss och våra kära egentligen skall ha? Vilken uppskattning får egentligen dem som utför välfärden i praktiken?”
Det handlar om att se medborgarnas verklighet, se verkligheten för de som jobbar I välfärden och inte minst
verkligheten speciellt för de medborgare som sällan eller alldrig får sin röst hörd. Finns dagens socialdemokratiska rörelse där?
Handlar socialdemokratin om mer än vilka som får nomineringarna till olika valda församlingar? Ja hade jag sagt.
I Håkan Juholts tal såg jag också en uppmaning till socialdemokratin att det är dags att ta diskussionen om hur man bygger det nya folkhemmet. Inte bara förvaltar dagens.
När talade socialdemokratiska företrädare om behovet av ett gemensamt sverige. Ett Sverige där alla oavsett bakgrund har möjlighet att utvecklas och leva och ja dö ien trygg förvisning om man man inte behöver tillbringa sina sista år som pensionär med att redogöra på ett socialkontoren för sin ekonomi varje månad. Tyvärr inte tillräckligt ofta eller med praktiska reform förslag.
Det var en diger lista över vad som behöver förändras som Håkan Juholt pekade på.
- Pensionssystemet behöver reformeras.
- Välfärden och de offentliga systemen reformeras.
- En misslyckad energipolitik.
- Barnens vilkor I ett land där barnfattigdomen ökar förändras.
- Skolor med allt sämre utbildningsresultat för eleverna förändras.
- Arbetsmarknaden med allt fler långtidsarbetslösa och en industri som ropar efter arbetskraft
Klarar det socialdemokratiska partiet utmaningen och fighten? Jag vet inte men Håkans Juholts budskap var klart. Det är nu det gäller.
Det är bara socialdemokratin som kan förändra den väg Sverige är på väg in på.
Bloggat:
Roger Jönsson, Sandro Wennberg, Jämlikhetsanden, Röda Berget, Socialdemokraterna: Håkan Juholts linjetal, Talet och dess innehåll, tokmoderaten, Martin Moberg