Som vanligt fattar Sofia Nerbrand inget. Det handlar varken om framgångsrika kvinnor eller att köpa tjänster. Det handlar om klass skillnader. Om att framgångsrika kvinnor och män kan köpa sig fria från att att ta ansvar för sin egen vardag.
Visst skulle man kunna kalla det arbetsfördelning. Där kvinnor med lågstatus och inkomster arbetar hos kvinnor med höga inkomster så att dessa kvinnor kan ha mer tid.
För 100 år sedan kallades det tjänare. Idag kallas det persontjänster med uppgifter som att städa, tvätta och sköta barnen för den rikare kvinnan. Samma som för 100 år sedan.
Tanken att alla kvinnor ska ha samma möjlighet verkar främmande för Sofia Nerbrand. liksom för det Svenskt Näringsliv som drivit frågan om hushållstjänster de senaste 20åren.
Förövrigt visste jag inte att Barbro Hedvall ledarskribent på DN hör till samma vänster som Lars Ohly?
Och notera att det är de vanliga skattebetalarna som står för Nerbrands städning via riktat skattesubvention. Det måste kännas bra för den vanlige svensken att kunna sponsra städningen med sina skattepengar.
SvD » Ledarsidan » Kvinnor måste våga betala för tjänsterna
Själv skulle jag inte klara mig utan min manlige assistent på jobbet och vår avdragsgilla städhjälp i hemmet. De är guld värda. Utan dem skulle jag inte ha en sportslig chans att leda mitt företag, redigera en tidning, fylla detta kolumnutrymme med jämna mellanrum, ha en framgångsrik man och ha tid med honom och vår lille son.
Jag brukar säga till yrkeskvinnor med ambitioner som jag möter att de inte bara ska anlita någon hemma, de måste också skaffa sig en gedigen sekreterare och sluta vara duktiga flickor som tror att de ska hinna med allt på en gång. Att kunna köpa traditionellt kvinnliga arbetsuppgifter borde vara lika självklart som det är att låta någon annan byta däck på bilen, vår och höst, för en tämligen väl tilltagen summa pengar.
Men från ena vänsterkanten till den andra – från Lars Ohly till Barbro Hedvall – predikas att lösningen till att kvinnor ska nå den yttersta toppen är kvoterad föräldraförsäkring. I alla andra sammanhang (även direkt efter de 16 månadernas föräldraledighet) hyllas lönearbetet och rätten till heltid. Inte minst för att detta göra-gott-etablissemang ska få mer skatteintäkter att konsumera för vårt eget bästa.
Ska alla kvinnor verkligen förlita sig på hemmapappor eller bo nära sina egna föräldrar som kan jobba ”gratis”? Och är kvoterad föräldraförsäkring verkligen lösningen för ensamstående mammor?
Det finns en föreställning om att amerikaner arbetar jämt och att vi européer har långa semestrar. Det är en myt. Enligt tidsanvändningsundersökningar arbetar vi lika många timmar, med den viktiga skillnaden att amerikanskor arbetar mer på marknaden och får lön för sitt jobb. Således finns det också fler tjänstetimmar att köpa. Svenskor ägnar däremot betydligt fler ”lediga” kvällar, helger och ferier åt att feja och greja. Den mer utvecklade arbetsspecialiseringen i USA är en av förklaringarna till att unga kvinnor i amerikanska storstäder nu har gått om sina jämnåriga män i löneligan. Framgångsrika kvinnor är på frammarsch, utan att för den skull avstå från barn.