Det är svårt att veta om det i den svenska debatt handlar om hyckleri från de ledande partierna eller om man är ovanligt svenskt blåögda.
Som Guardian skriver nedan är det få som faktiskt läst vad G8 länderna d.v.s de ledande EU länder och USA med Ryssland som extra gäst vill när de säger de t ex är redo att stödja Libyen med 40 miljarder dollar. Samma västmakter som förstås även är de ledande i Nato och de permanenta medlemmar i säkerhetsrådet som röstade igenom FN mandatet för de ledande medlemmarna i NATO att genomför i stöd för ‘den arabiska demokratiska våren’.
För G8 länderna handlar det helt klart om att öppna upp de nordafrikanska marknaderna. Det ekonomiska stöd från G8 utgörs av lån som ska betalas tillbaka och som bara kan fås om man öppnar upp sina marknader ‘för integration i den globala ekonomin’.
Det har länge talats om att Nordafrika ska integrerar i den europeiska gemenskapen som associerade länder med frihandels handelsavtal. Men väldigt lite har sagts om hur dessa avtal kommer att se ut.
The G8 statement is littered with demands for Egypt and Tunisia to implement ”free market” economic policies. The G8 calls on these countries to ”reap the benefits of globalisation” through ”integration”. It wants to see ”investment integration” by improving the ”business climate” (in other words, ”make it easier for our companies to make and take money out of your countries”). The G8 leaders say they will support countries in the region that move towards not just democracy but also a ”market economy”.
Är avsikten att integreringen ska ske genom att man i praktiken skapar ekonomiska kolonier för västländernas företag med en jättelik marknad med billig arbetskraft och avsättning för de euroepiska företagens produkter?
Den demokratiska våren i Östeuropa blev ett strålande exempel på vad författaren Naomi Klein döpte till chock doktrinen i hur kraven kom att ställas från väst. Ändå är det just öst-Europa som tas som exempel av alla från moderaterna till socialdemokrater för vad som händer i Nordafrika. En ekonomisk chock doktrin är också villkoret för att Egypten, Tunisien med fler ska få några pengar överhuvudtaget från de västmakter som nu bombar Libyen.
Att det av socialdemokraterna så omhuldade frihandelsavtalen med Nordafrika skulle enligt EUs egna impact assesment 2007 frihandelsavtal med Egypten och Tunisien leda till att att de två ländernas tillverknings sektor krympte med 2/3 delar och fler arbetslösa med 1.5 miljoner respektive 100-tusen i respektive land.
Lika lite har man i socialdemokraternas Nordafrika politik ens nämnt hur ett EU frihandels avtal skulle slå negativt mot målen om minskade fattigdom.
Politiska reformer står självklart i centrum för utvecklingen i de nordafrikanska
länderna men socialdemokraterna menar samtidigt att ekonomisk och social
utveckling är avgörande för möjligheten att skapa en övergång till ett hållbart
demokratiskt samhälle. Den unga befolkningen, där en mycket stor del är arbetslös,
måste kunna känna framtidshopp.
Socialdemokraterna menar att EU kraftfullt bör arbeta med att uppfylla de löften
som gavs redan under 90-talet om att låta länderna ingå i EU:s frihandelsområde. Det
är dessutom nödvändigt att den gemensamma jordbrukspolitiken i EU reformeras på
ett sätt som gör att bönderna i Nordafrika kan sälja sina produkter till EU. EU kan
genom borttagande av tullhinder och reformerad jordbrukspolitik stödja en ökad
handel som är nödvändig för att välstånd och utveckling också ska komma
nordafrikanerna till del.
Socialdemokraterna menar också att EU bör lägga stor vikt vid att underlätta för
kontakter och utbyte mellan människor, exempelvis genom ökat studentutbyte
För mig ger dock Libyen operationen liksom väst agerande en annan association. Hur man under 1800-talets jakt på marknader och råvaror skapade först ekonomiska protektorat genom att störta lokala envåldshärskare för att sätta in ‘mer väst orienterade’ sådana. Protektoraten skapade grunden för det som sedan kom att bli västliga kolonier.
Det är förstås bara dåliga funderingar och tankar. Ingen kan väl vara så cyniska att man inte tror på vad som sägs från t ex de Libyska rebellerna via den Qatar baserade Al Jazeera. Vars Emir förresten i god demokratiska anda för en envåldshärskare bidrog med 135 miljoner dollar till kanalen lika generöst som han bidrog med stridsflygplan till FN mandatets icke mandat att störta Gaddafi.
Jag är säker på att Urban Ahlin och den socialdemokratiska utrikesledningen aldrig skulle tillåta att FN doktrinen om ansvar att skydda användes av västmakterna via NATO för att just störta besvärliga diktatorer som slänger ut t ex brittiska och franska oljebolag för att genomdriva frihandelsavtal för samma länders företag efter att en ny regering tillsatts och landet satts under nato(fn) fredsbevarar skydd. Eller som i Libyens fall ett land vars diktator råkade göra sig till dödlig fiende till kungen av Saudi Arabien ett land som i sin tur dominerar det arabförbundet och vars röst gav folkrättsligt stöd för FNs mandat kring Libyen operationen.
Han tycker att regeringspartierna nu har svängt från att bara prata om Gripenplan och välkomnar nya tongångar från statsministern.
– Det är bra att även Reinfeldt har börjat prata om en marin insats. Jag har gott hopp om att vi ska nå en överenskommelse.
En invändning mot att skicka fartyg är att de skulle ta lång tid att få på plats. Enligt Försvarsmakten finns inga marina insatser med kortare beredskap än 90 dagar, men det bekymrar inte Ahlin.
– Jag hör mycket folk som pratar. De har ingen aning om vad jag och Bildt förhandlar om. Hur ska de veta hur lång tid det tar att ta fram det? Vi vet vad Nato efterfrågar, och som det ser ut nu finns det goda förutsättningar att få fram det och det är ingalunda 90 dagars beredskap på det.
Vad för slags marin insats han menar, och hur lång beredskap den har, vill Ahlin inte säga.
Nu ägnar förstås UA mer tid åt att försöka plocka poäng på Carl Bildt om vilka som kan vara NATO mer behjälpliga med militärutrustning än att göra några faktiska analyser av vad som kommer att ske om Sverige och NATO lyckas med att bli av med Gaddafi i strid mot det FN mandat som skulle vara grunden för operationen.
De flesta bedömare förväntar sig en situation liknade den i Irak efter Saddams fall med skillnaden att Libyen har större vapenförråd varav en del redan har plundrats och det kommer inte finnas några större militärstyrkor på marken som kan hålla plundrarna i schack.
Att man hos socialdemokraterna klumpar hela ihop Nordafrika som i mycket kunde liknas vid Balkan eller för den delen Irak om man tittar under ytan får i alla fall mig att undra vilka faktiska kunskaper det finns om regionen mer än vad man sett på all-Jazeera antar jag engelskspråkiga sändningar?
Sedan är det dessa civila organisationer med folkrörelser, körer och fotbollslag i spetsen som ska vara svenska missionärer enligt modell Baltikum. I hela Nordafrika finns både en ytterst välutbildad del av befolkningen och urgamla civilsamhällen blandat med nya civila organisationer. Där internet utgör en inte föraktlig del av influenser som påverkar den unga befolkning om inget vill hellre än att vara del av en global värld. Det behövs inga demokrati och civilmissionärer hade jag sagt.
Tvärtom är teknikkunnandet på många ställen bättre än vad det är i Sverige. Tack vara hälsa och utbildningssatsningar och en kulturell syn på just utbilda sig som skiljer sig rejält från den svenska.
Socialdemokraterna anser att Sveriges stöd till de nordafrikanska länderna ska bygga
på denna insikt om behovet av kvinnors delaktighet. Sveriges stöd ska bidra till att
kvinnor ges möjlighet att göra sina röster hörda i den samhällsomvandling som nu
sker. Kvinnornas erfarenheter och syn på hur samhället ska förändras kan utgöra den
förändringskraft som behövs i Nordafrika långt efter att omvärldens strålkastare inte
längre riktas dit.
Socialdemokraterna menar att Sveriges stöd också ska främja framväxten av ett starkt
civilt samhälle. Civila organisationer är oerhört svagt utvecklade i arabvärlden.
Svenska folkrörelser, fotbollslag, körer och andra föreningar har stor erfarenhet av
utbyte med människor i de forna öststaterna. Genom dessa samarbeten har det
tydligt visats hur stor betydelse kontakten mellan människor och organisationer har
för att utveckla ett civilt samhälle. Dessa erfarenheter bör nu svenskt bistånd bidra till
att överföra till Nordafrika.
Vad som framgår allt mer pinsamt är dock hur också socialdemokraterna tycks glida in både i den liberala vi ska lära ut demokrati och samhällsvärderingar synen på omvärlden och hur den svenska utrikespolitiken passiviserats till att vara en ‘camp follower’ till Nato i delad vagn med moderaterna.
Detta under tal om att kämpa för mänskliga rättigheter med humanitära krig som främsta verktyg.
Är det förresten någon som noterad att precis som jag sade när socialdemokraterna under jobbkongressen beslutade om att fortsatt vara kvar i Afghanistan det har aldrig varit främst av humanitära orsaker som USA och NATO befunnit sig i landet. Svenskar har stridit och dött för ingeting egentligen.
Nu inleder USA officiellt förhandlingar med Talibanerna som en kommande part i en framtida regering. Kontakter som förstås pågått länge.
