Claeskrantz.com

Etikett: Vänster

  • Kampen fortsätter inom socialdemokratin med skånedistriktet i centrum

    Bråket om budgettaket egentligen handlar om något helt annat. Fraktionsstrider. Och att det är samma kamp som förts inom vänsterpartiet och miljöpartiet mellan förnyare och traditionalister som nu förs inom socialdemokraterna. Eller om man så vill mellan ideologer och pragmatiker. Vad det egentligen handlar om är en dröm om en återgång till sent 60-tals, tidigt 70-tals expanderade offentlig sektor. Även om även den tidens politik finansierades av en export och tillverkning i den så förhatliga marknadsekonomin.

    Skånes distriktsstyrelse gör i sitt svar upp med den budgetpolitik som lades fast under krisåren på 90-talet. Den har präglats alltför mycket av nyliberalism och ensidigt hyllande av marknadsekonomin, menar bland andra ordföranden Heléne Fritzon, som också sitter i socialdemokraternas högsta ledning, det verkställande utskottet.

    Att höstens revolt inom socialdemokraterna inte var en tillfällighet verkar vara klart. Jag kan bara undra över det kloka i att ett halvår innan det är två val och starten på valrörelsen 2010 inleda en kamp om rätt ideologisk utformning och en uppgörelse med vad som varit senaste 30-årens socialdemokratisk politik. Eller för den delen starta ett ifrågasättande av marknadsekonomin. Men vem vet. Kanske kommer en stor vänstervåg slå in över Sverige 2009/10. Dock ej i opinionsmätningarna hittills där Anders Borg får bäst betyg. Vilket i säg är ett betyg på den urusla oppositionspolitiken som förts de senaste halvåret.

    Claeskrantz.se » Blog Archive » Visst var det en kampanj Heléne Fritzon
    Visst var det en kampanj. Eller i alla fall en medveten handling där man bland annat från Skåne distriktet gick ut och sparkade undan benen på sin egen partiledare. Liksom från delar av LO. Detta mot en politik som om man tolkar vad partidistriktet i Göteborg säger hade förberetts länge och väl.

    Uppenbarligen ljuger Heléne Fritzon med flera eller så har de möjligen varit mentalt frånvarande under ett antal möten. Den falska bilden spreds sedan vidare via anonyma läckor till media där det nu blivit en etablerad sanning att samarbetet med MP var ett påhitt av Mona Sahlin ensam.

    Det är väl också första gången i socialdemokraternas historia som partidistrikt anklagar andra partidistrikt och delar av LO för att medvetet ljuga om partiets politik i media. Men det är i praktiken av Göteborg med flera gör i texten nedan.

    Det är förstås alltid enklare att undergräva beslut man inte tycker om. Även om de fattas i god demokratisk ordning. Vänsterpartiet om någon känner väl  också igen fraktionsstrider. Även om det nu bara är Ohly fraktionen som finns kvar i partiets ledning.

    Sen undrar jag eftersom som nivån på budgettaket bestäms av regeringen själva kan det knappast vare ett stå stort problem för att öka utgifterna vid behov? Och minska det finansiella sparandet. Men låt oss säga att staten tar bort den teoretiska självständigheten för riksbanken och ökar det statliga utgifterna med underskott i budgeten. Vad händer sedan? Infrastrukturinvesteringar sker redan nu men jag antar att dessa skulle öka. Mer pengar till vård skola och omsorg. En större statlig industrisektor där stora och små bolag tas över. Det kanske går att låna sig ur en kris?

    De restriktioner som budgetreglerna lägger på de offentliga utgifterna
    bör luckras upp, slår man fast. I ”extrema lägen” måste man kunna göra
    stora satsningar, förklarar Morgan Johansson.

    –Få tror att man kan spara sig ur en kris av den här omfattningen. Man måste kunna investera sig ur den. Bekymret är att utgiftstaken lägger en hämsko på den typ av investeringar man skulle vilja göra.

    Johan Ehrenberg ger en sammanfattning av motargumentet varför taket ska tas bort nedan.
    Ett argument som jag inte riktigt förstår för det verkar förutsätta att Sverige är en sluten ekonomisk och politisk enhet. Det är som historien stoppat efter 1970-talet och en evigt expanderande offentlig sektor. Vilket väl också var grundargumentet i keynsianismen där slutna nationella ekonomiska system kunde regleras genom att öka eller minska de statliga utgifterna?

    ETC.se: Världens dummaste tak

    Men budgettak och överskottsmål är inget man bara kan prata bort. Det är
    två ord som förvandlat socialdemokratins ledning från en reformistisk
    till en liberal ekonomisk grupp. Budgettaket ska nämligen hindra
    politiker från att satsa på en växande offentlig sektorn, i såväl goda
    som dåliga tider. Genom att man några år i förväg sätter ett ”tak” för
    vad staten ska ha för utgifter, så innebär ökade inkomster att man inte
    får använda de resurserna. Politiken FÅR INTE satsa.

    Istället samlar man ett överskott i offentliga sektorn – nu är det över 700 miljarder
    kronor – ett överskott som alltså INTE får användas utan ska sparas
    ”till framtiden när det blir många äldre”. Men idag vet ju vad sparande
    betyder. Börsfall och finansmarknaders krascher.

    Det var Göran Persson som skapade budgettaket och överskottsmålet. Han hindrade då
    opposition inom partiet att föreslå reformer och offentliga satsningar.
    Budgettaket motiverades nämligen med att det skulle ”lugna marknaden”.
    Bara om politikerna i förväg lovade ”marknaden” att inte satsa på
    offentlig expansion, skulle den senare bli ”lugn” och kronan stabil.
    Varje försök att satsa på det offentliga blev därför kallat
    ”ansvarslöst” och ett hot mot kronan.

    Sen vill jag också ha ett rättvist och solidariskt Sverige. Men vad som behövs är inte en ökad offentlig sektor utan en reformerad. Var finns kritik från vänster mot den urusla organisationen och sättet att hantera myndigheter som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, sjukvårdens jättebyråkrati och ständigt ökade kostnader utan bättre vård och service. Och så vidare. Mer pengar än någonsin pumpas in i vård och omsorg men folk upplever ändå de får sämre vård

    För att vända på argumentet om ensidiga hyllningar till den marknadsekonomin. Varför är det så många socialdemokrater som ensidigt hyllar den offentliga sektorn? Varför klarar de som kallar sig ’riktig’ vänster inte av systemkritik där? Troligen av samma skäl som nyliberaler inte klara av att kritisera

    Det behövs investeringar men också en insikt om att hela den svenska offentliga sektorn behöver reformeras. Och att vanligt folk får mer makt över sina liv och egna val. Jag tror inte 1970-talets statssocialism och en ständigt ökad offentlig sektor är den magiska lösningen på allt. Då tittar man bakåt medan man går in i framtiden. En bättre offentlig sektor, inte större.

    Låt mig gissa att i den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talet kommer alliansen fortsätta öka i opinionsmätningarna när de borde sjunka som en sten.

    Tacka socialdemokraternas skånedistriktet med flera i så fall. Det är ju alltid bättre att angripa den egna partiledningen än oppositionen. Sitter Reinfeldt och allians kvar 2010 blir det svårt att glömma. Det är som Jan Anderson säger med årets hittills bästa understatement dålig tajmning. Sen handlar det inte om ett uppror som tidningarna kallar det. Snarare fraktionsstrider om innehållet i politiken. Problemet är att olika åsikter och är en sak ställer med det ställer till problem om man inte kan presentera en klar politik om vad som gäller i media. Det som amerikanska politiker proffs kallar ’message diciplin’

    Uppdatering:
    Jag ser via Morian att Heléne Fritzon i november skrev en debattartikel med Mona Sahlin där de talade om vikten av en ansvarsfull ekonomis politik. Vilket får det hela att verka vara än mer dålij tajmning. Förövrigt undrar jag var man kan läsa rådslagsförslagen från de olika partidistrikten som tydligen Svd gjort?

    Jonas Morian | PromeMorian

    SvD citerar också Skånes s-ordförande Heléne Fritzon som förefaller vara inne på samma linje som Johansson. Märkligt nog skrev Fritzon så sent som den 9 november under en debattartikel i Helsingborgs Dagblad tillsammans med Mona Sahlin att grunden för regeringssamarbetet måste vara en ansvarsfull ekonomisk politik.

    Bloggat:
    In Your Face    , Kent Persson (m) blo…, jj.n, Stockholm enligt Ank…, Pophöger, Din ledamot i riksda…, guero, Signerat Kjellberg, Mitt i steget, Den hälsosamme ekono… och Tokmoderaten, Byt ut partiledningen (Alliansupproret),

    Media:
    Tyngsta s-distriktet angriper Sahlin, DN

    Tungt s-distrikt utmanar Sahlin | Politik | SvD

    ”Det här är det pris vi är beredda att betala.” Det förklarade vänsterpartiledaren Lars Ohly när han till slut fick krypa till korset och acceptera det finanspolitiska ramverket. För att få vara med i socialdemokraternas och miljöpartiets rödgröna regerings samarbete sade han i början av december villkorslöst ja till de statliga budgetreglerna och Riksbankens självständighet.

    S-ledaren Mona Sahlin gjorde tidigt klart att en socialdemokratiskt ledd regering ”aldrig” kan kompromissa i de ekonomiska frågorna. Men när hon nu fått vänsterpartiet att ställa in sig i ledet har hon istället hamnat på kollisionskurs med sitt eget största partidistrikt. Skånedistriktet kräver, på samma sätt som vänsterpartiet, att reglerna för finans- och penningpolitiken görs om.

    –Nu är vi inne i en annan typ av kris än den på 90-talet och då måste man kunna ompröva politiken, säger Skånedistriktets Morgan Johansson, som också sitter i partistyrelsen.

    Socialdemokraternas rådslag har bett om synpunkter på sina förslag som ska behandlas på höstens partikongress. Skånes distriktsstyrelse gör i sitt svar upp med den budgetpolitik som lades fast under krisåren på 90-talet. Den har präglats alltför mycket av nyliberalism och ensidigt hyllande av marknadsekonomin, menar bland andra ordföranden Heléne Fritzon, som också sitter i socialdemokraternas högsta ledning, det verkställande utskottet.

    De restriktioner som budgetreglerna lägger på de offentliga utgifterna bör luckras upp, slår man fast. I ”extrema lägen” måste man kunna göra stora satsningar, förklarar Morgan Johansson.

    –Få tror att man kan spara sig ur en kris av den här omfattningen. Man måste kunna investera sig ur den. Bekymret är att utgiftstaken lägger en hämsko på den typ av investeringar man skulle vilja göra.

  • Kaos inom oppositionen – Var det detta alla vänsterkritiker ville ha?



    Så vad händer nu. Ska man tro media, diverse  ledarsidor och ett antal s-bloggar ska nu samtal inledas med vänsterpartiet som någon slags del i en koalition, något miljöpartiet säger inte stämmer. Enn Kokk’s blogg sammanfattar inställningen från alla de till vänster som protesterat. Jag ’ser fram’ emot gemensamma framträdanden med Lars Ohly nu när det demokratiska vänsterpartiet och socialdemokraterna har så mycket gemensamt. Och nej, jag köper inte hänvisningen till historiska dygder.

    Enn Kokk » Vänsterpartiet behövs om det ska finnas något vänsteralternativ i nästa val

    Vänsterpartiet behövs om det ska finnas något vänsteralternativ i nästa val
    10 oktober 2008 16:48 | Politik |

    Som mina läsare vet, är jag en gammal kommunistätare. Historiskt sett, när
    Vänsterpartiet fortfarande förkortade sig VPK (där K stod för
    Kommunisterna) eller ännu tidigare SKP (Sveriges Kommunistiska Parti),
    reducerade sig partiet självt till att på sin höjd utgöra ett passivt
    röstunderlag till Socialdemokraterna, och då skulle jag aldrig ha
    kunnat tänka mig, att partiet ingick i någon regering tillsammans med
    Socialdemokraterna.

    Jag är fortsatt kritisk till att det i Vänsterpartiet än idag finns människor, som själva betecknar sig som kommunister. Men man måste vara både blind och döv för att inte se, att
    partiet som helhet har ändrat karaktär: numera är partiet ett
    demokratiskt och socialistiskt parti, något som också socialdemokratin,
    åtminstone historiskt, har ansett sig vara, till och med ensamt vara.

    Är det vänsterpartiet man vill ha? Något, som i säg är konstigt med tanke på att i LOs fall fler LO
    medlemmar röstar på moderaterna än vänsterpartiet om jag kommer ihåg rätt. Och att socialdemokraterna förlorade valet 2006 på att delar av socialdemokratin gick till höger. Det var inte till vänsterpartiet som 165000 socialdemokrater gick 2006.

    Ändå är det nu genom att gå till vänster som valet 2010 ska vinnas. Med vänsterpartiet som valmagnet. Utan att någon kan säga vad denna vänstersväng ska innebära i konkret politik. Suck.

    Tydligen har också, om SvD’s ledarsida    , ska anses trovärdig, bara två av 15 LO förbund stöt uppgörelsen med miljöpartiet. Och inte heller distriktsordföranden?

    Är det 13 fackförbundordföranden som ska styra politiken? Tydligen är det i alla fall inte det socialdemokratiska partiet man ska gå med i om man vill påverka. Handels och Seko har gjort klart att hela rådslags arbete var värdelöst och tydligen högpolitik. Bra gjort av facket att skita i övriga s-medlemmar.

    ”Socialdemokratin måste bilda front med vänstern”

    Fackförbunden Seko och Handels kräver att s tar steg till vänster: Samverkan mellan samtliga tre oppositionspartier är helt avgörande. För att skapa ett tydligt alternativ till alliansregeringen är det nödvändigt att oppositionen formulerar en egen politik. Helt avgörande blir att få ihop ett samarbete mellan samtliga oppositionspartier för att bekämpa klyftor och orättvisor i samhället. Om socialdemokratin lanserar en ny välfärdspolitik med samma retorik som alliansens hur ska väljarna då kunna se skillnaderna? Varför välja en ny regering som lägger sig nära den borgerliga regeringen? Det är dags att socialdemokratin tar ett steg åt vänster, skriver Janne Rudén, förbundsordförande för Facket för Service och Kommunikation, Seko, och Lars-Anders Häggström förbundsordförande för Handelsanställdas förbund.

    Har ingen av alla dessa kritiker varit medvetna om arbetet med att gå ifrån alla de minoritetsregeringar som styrt Sverige de senaste åren. Och ta fram ett alternativ till alliansen. Tydligen inte, eftersom ingen hade en aaaning om samarbets planerna med miljöpartiet.

    Hela diskussionen har tagit en märklig vändning. Plötsligt är hela det socialdemokratiska rådslags arbetet underkänt av diverse röster som borgerlig politik. Och samarbete med miljöpartiet beskriv närmast som en statskupp. För mig verkar det dock snarare som en högljud opinion genomfört en egen statskupp när det inte genom vanligt partiarbete kunde få igenom sin vilja. Den som skriker högst vinner oftast.

    Nu ska tydligen vänsterpartiet vara alibi och pådrivare för att en riktig vänsterpolitik förd av socialdemokraterna? Ett vänsterparti som på två år inte sagt ett pip om de liberala samhällsförändringar alliansens gjort ska nu gå i ledningen för oppositionen?

    Vi är tillbaka till strider mellan förnyare och traditionalister. Där Mona Sahlin och partiledningen nu öppnat för ett rejält bråk inom både organisation och om innehållet i politiken. Vilket får anses vara Mona Sahlins fel. Hon pallade inte för trycket som det verkar. 

    Är det sedan ingen som fattar att diskussionen om politikens djupare innehåll och socialdemokratins organisation skulle man inlett för två år sedan? Och att det hela tiden funnits möjlighet att påverka via rådslagen. Och att det nu handlar om att ha en politik klar för vinna två val varav det första är det mindre än ett år kvar till? Att då gå tillbaka till ruta 1 är politiskt självmord.

    Eller att Sverige står inför enorma utmaningar förutom katastrofen av 4 års borgerligt regerande. Något som det uppenbarligen inte finns något medvetande om bland alla som hellre diskuterar rätt etiketter på politiken och hur viktigt organisations utformningen är. Det är intellektuellt navelskskåderi. Och vad värre är sviker det alla de svenskar som verkligen behöver hjälp.

    Jag, som dumt nog trodde det var just nog trodde det var solidaritet med utsatta som var viktigaste för socialdemokrater och övriga till vänster. Personligen är jag trött på en akademiker vänster som hellre pratar än agerar med konkret politik. Jag har sett allt för mycket av detta från alla de organisationer som florera till vänster.

    Jag vill inte ha kvar alliansen 2010. Men Reinfeldt måste skratta gott nu. Det är bara att upprepa vänsterparti och regeringsduglighet fram till 2010 för honom.

    Mp: Vänsterpartiet inte aktuellt för koalitionsregering

    – Som jag förstår det vill Mona förtydliga att vänsterpartiet inte har varit beredda att vara med i den här processen. Däremot är det inte så att vi aktivt har tagit ställning för att göra oss av med dem. Om hon vill prata med Lars Ohly om det en gång till så lägger inte jag in något veto mot det.

    Vad fick du själv för besked av Mona Sahlin i dag?

    – Inget som förändrar vår överenskommelse, och i den ingår att vi inte ska sluta prata med vänsterpartiet. Vi gör ju saker gemensamt i riksdagen under mandatperioden.

    Enligt överenskommelsen mellan miljöpartiet och socialdemokraterna ska representanter för de två partierna nu ge sig ut på en gemensam turné. Gemensamma arbetsgrupper ska tillsättas och en regeringsplattform arbetas fram. Och i det arbetet är inte vänsterpartiet med.
    Maria Wetterstrand



    Mer i Media:
    Sahlin gör en pudel för vänstern, ”Trovärdigheten saknas helt”,Sahlin öppnar dörren för vänsterpartiet,
    Sahlin överraskade sitt eget parti,

    Bloggat    :

  • S-kritik i efterhand mot S+MP från Skåne och krig i s-bloggsfären

    Ingen som följt svensk politik de senaste åren kan vara överraskad över det formella samarbetet mellan s och mp. Ingen kan vara omedveten om att det var på gång. Speciellt inte om man satt i VU eller partistyrelsen. Då får man vara bra korkad eller möjligen sova på mötena?

    Vad som däremot verkar hända  är att man idkar krypskytte i efterhand från vad det verkar skåne eller är det fler partidistrikt? Dumt, korkat och fegt. Gillade man inte ett S-MP samarbete skulle man sagt det från början.

    Och i den socialdemokratiska bloggosfären pågår ett mindre inbördeskrig över höger eller vänster. I en totalt orelevant debatt i stället för att diskutera politiska framtidsfrågor eller hur man kan förändra Sverige. En debatt främst driven som det verkar från det ännu mer orelevanta s-info med sitt gäng med bloggare jag är ganska trött på. En av många anledningar till att jag gick därifrån. Sen är det jäkligt fult att plocka in enskilda personer som symboler för vänster eller höger. Det måste gå att skilja på politik och person.

    Vakna till! Det är som att debattera filosofi i fören på Titanic medan båten sjunker. 2009 inleds en valrörelse som lär avslutas med att socialdemokraterna sitter i Rosenbad 2010. Detta samtidigt som vi troligen har både massarbetslöshet och en global långkonjunktur. En kris som kan vara den värsta sedan depressionen på 30-talet. Samtidigt som det pågår två större konflikter i världen varav en där Sverige har soldater. Och en klimat kris. Och en energikris.

    Jag struntar fullständigt i vänster eller höger på någon slags skala. Det som räknas är värderingar, inte ideologiska äkthetsstämplar. Och de högst verkliga människor som påverkas av politiska beslut.

    Politiska partier ska inte vara en kyrka med en tro alla underkastar sig. Som alla vet handlar det istället om kompromiser mot en förhoppningvis gemensam värderingsgrund. I grunden bygger det på förtroende. Mellan medlemmar och aktiva. Och mellan partiledning och medlemmar. Att sitta och idka krypskytte för att man inte gillar beslut i efterhand är fegt.

    Vad som pågår liknar mest de ideologiska fraktionsstrider som vänsterpartiet brukade ägna sig åt innan Ohly skickade ut alla dissidenter i V-s motsvarighet till Sibirien. Eller för den delen fundis och realister i MP. Ska det fortsätta är uppenbarligen inte oppositionen redo att ta över 2010.

    Mer i media:
    V ställs permanent utanför, Ohly: ”Vi är ingen dörrmatta”, s och mp går samman till valet 2010, ”Det är ett stort steg”, V ställs permanent utanför, Vänstern måste vara med,

    Bloggat    :
    Vad är en sosse?, Fortsätt gärna tramsa om höger och vänster?, Högersossarna, Höger och vänster inom socialdemokratin, svar till ”en rejäl jävle vänstersosse”!, Klart det finns vänster och höger
    Vänster- eller högersosse? Debatten är igång igen, Fascinerande inblickar i sossarnas inre liv, Om skillnaden mellan splittring och mångfald (ett inlägg i vänstersossedebatten), Min tur att sosse-basha… (Cattis blogg), Sektvarning för partistrider (Arvidfalk.se)

    Sahlin överraskade sitt eget parti | Nyheter | Aftonbladet

    Nu stormar det i s-leden.

    När Mona Sahlin avslöjade att socialdemokraterna vill bilda regering med enbart miljöpartiet togs stora delar av partiledningen på sängen.

    Aftonbladet kan i dag avslöja att frågan om en koalition inte var uppe när partiets innersta krets, det verkställande utskottet (VU), träffades i fredags.

    Enligt Aftonbladets källor är splittringen stor i partiets högsta ledning.

    Flera ledamöter är kritiska till att man hängt av vänsterpartiet så här långt före valet.
    Fortsätta samtal

    – Mona Sahlin hade mandat att fortsätta samtalen med både miljöpartiet och vänsterpartiet, säger Heléne Fritzon, VU-ledamot och ordförande i vänsterdistriktet Skåne.

    – Vi ska föra en vänsterorienterad politik med grön profil, då behöver vi både vänsterpartiet och miljöpartiet, säger hon.

    Niklas Karlsson, kommunalråd i Landskrona och som sitter i partistyrelsen, instämmer:

    – Jag gillar inte att man stänger dörren till vänster.

    Anna Heed, ledamot i EU-parlamentet:

    – Eftersom partiet är delat, tycker jag att det är bättre att samarbeta med båda.
    Fick grönt ljus

    Kretsen kring Mona Sahlin anser att de redan för tre veckor sedan fick grönt ljus av partistyrelsen att gå vidare utan vänsterpartiet.

    Den bilden delas inte av kritiska medlemmar i s-ledningen.

    – Jag var inte informerad om beslutet i förväg. På partistyrelsen togs det upp att man skulle fördjupa samarbetet med miljöpartiet. Men jag har inte förstått det som att vänstern ska hängas av, säger Niklas Karlsson.

    I går kväll gick telefonerna varma i partiet.

    Upprörda medlemmar ringde bland annat till

    distriktet i Skåne.

    – De är kritiska och undrar bland annat vad som händer med arbetsrätten nu när vi gjort upp med miljöpartiet, säger Heléne Fritzon.

  • Miljöpartiet – det nya FI?

    En intressant diskussion att läsa hos Charlotte om Maria Wetterstrands artikel på Dagens Arena.

    http://kamfertext.blogspot.com/2008/10/vnster-nr-det-passar.html

    Diskussionen pekar på något jag alltid saknat hos MP. En ekonomisk-politisk profil där man tar upp rättvise frågor. Istället hade det alltid varit det framtida gröna samhället som ska lösa dagens samhällsproblem. Sen kan man undra över Maria Wetterstrands deklaration att MP nu är en del av en feministisk global rörelse kritisk till mannen som norm? Var inte det FI’s grundinställning?

    Sen är det bra att veta att MP aldrig kommer att vara vänster. Vad det nu innebär?

    Birger Schlaug sade en gång att utan ett socialt hållbart samhälle går det inte att bygga ett ekologiskt hållbart samhälle. Men andra ord utan en rättvis fördelning och fattigdomsbekämpning går det inte att skapa ett samhälls som tar vara på resurser på ett annat sätt. Jag tror han hade rätt där.

    kamferdroppar: Vänster när det passar

    ”Vi är inte och kommer aldrig att vara vänster”, skrev Maria Wetterstrand på Dagens Arena nyligen. Nähä. Lite annat ljud var det i Peter Erikssons skälla när han för fyra år sedan med en artikel på Vägval vänsters hemsida försökte (och i viss mån lyckades) locka till sig missnöjda vänsterpartister: ”De gröna är en frihetlig rörelse som tror på individens möjligheter och ansvar. När det gäller frågor kring fördelning, solidaritet och global rättvisa är vi en radikal och modern vänster i bemärkelsen att vi vill utveckla politiken i en mer uthållig och solidarisk riktning.”
    Man kanske är vänster lite när det passar, trots allt?

    Dagens Arena | Vi är inte och kommer aldrig att vara vänster

    De senaste åren har vi ryckt upp oss, mycket tack vare Peter Erikssons engagemang mot mäns våld mot kvinnor. Det är en av de allra viktigaste feministiska frågorna och jag har inte lagt märke till något annat parti som tagit fram egna förslag på ny våldtäktslagstiftning eller säkrat bidragen till kvinnojourerna.

    Inom partiet har vi en levande diskussion, där flera olika feministiska riktningar är representerade. Vi är både liberalfeminister, queerfeminister och ekofeminister. Och vi är alla enade i analysen att makt och resurser behöver förflyttas från män som grupp till kvinnor som grupp. Mannen och framför allt bilden av Mannen har fått vara norm i politiken och samhällsplaneringen. Det är vi kritiska till.

    Jämställdhetsfrågorna behöver mainstreamas inom varje politiskt område. Så arbetar vi under mandatperioden, att på samma sätt som miljö- och klimatfrågan länge genomsyrat all vår politik ska nu även feminismen göra det. Regeringens politik verkar istället genomsyras av lobbyorganisationen vita, heterosexuella, medelålders män.

    Ett exempel är vår skattepolitik, som gynnar kvinnors ekonomi. Regeringens skattepolitik driver jämställdheten bakåt där kvinnor som under lång tid har dubbelarbetat och sedan blivit sjuka ska nu straffas för att männens skatt ska kunna sänkas.

    Ett annat exempel är vår infrastrukturpolitik som gynnar kvinnors resande. Det är uppenbart att män tjänar på lägre bensinpriser och motorvägsbyggen medan kvinnor tjänar på utbyggd kollektivtrafik och järnvägar.

    Och ett annat exempel är vår politik för att luckra upp de könsnormer som påtvingas våra barn. Idag kan enskilda förskolor gå före med genuspedagogik. Vi vill se ett strukturerat arbete, där de förskolor som lyckas ska märkas så att vårdnadshavare kan göra aktiva val.

    Politiska journalister har sedan 80-talet krävt av oss att ”välja sida”. Vi valde sida 1985 då vi la till ”de gröna” till partinamnet. Sedan dess är vi i rakt nerstående led en del av en feministisk global rörelse, kritiska till mannen som norm. Vi är inte och kommer aldrig att vara vänster. Den gröna rörelsen kommer att fortsätta diskutera hur intersektionella maktstrukturer och könsroller begränsar både män och kvinnor samtidigt som vi sätter ner foten och tar ställning i de vardagsnära feministiska frågorna.

  • Förnyad vänster – inte vänsterparti

    Jag tror vad som behövs är en förnyelse av ideerna, inte partistrukturerna. Vänsterpartiet eller andra partier har inget berättigade i sig själva. De är bara berättigande som ett verktyg för aktiva att genomföra de politiska samhällsvisioner man har.

    Allmänt är de svenska partierna stadigt förankrade i ett 100-år gammalt samhälle som snabbt håller på att försvinna. Både till vänster och höger.

    Vad om också behövs att aktivt politiskt engageman    g. Allt för många svenskar – politiskt aktiva eller ej – har vant sig vid att sitta passiva och vänta på att någon – ofta någonstans ’där uppe’ – talar om vad de ska tycka och tänka. För att sedan klaga på alla de dumma beslut politiker fattar.

    FRA-debatten har ju visat på vad aktiva nätrötter kan göra i en fråga. Nätet som organisationsgrund i en nätverkande horisontell organisation är framtidens politiska form för samhällsengagemang tror jag. Samtidigt innebär det en revolution för partier som vant sig att tala nedåt genom hierarkier.

    Vänsterpartiet måste förnyas | Lotta Gröning | Debatt | Aftonbladet

    Medan vänstern envisas med att behålla den gamla vänsterretortiken så har socialdemokraterna försökt tvätta bort gamla slagord och förflyttat sig åt höger.

    Egentligen har inget parti lyckats eftersom medlemmarna försvinner och det fortfarande finns en stor ingrodd missnöjdhet bland sympatisörerna över den förda politiken.

    Jag tror att det är bra för socialdemokraterna att samarbeta med miljöpartiet. Den stora knäckfrågan mellan de två partierna är ”synen” på demokrati. Miljöpartiet vill ha folkomröstningar och aktiva medborgare.

    Medan socialdemokraterna vill tala om vad folk ska tycka. I den frågan hoppas jag att miljöpartiet kan bli en positiv kraft också för socialdemokraterna.

    Vad händer då med vänsterpartiet? I kommunerna finns det oerhört många duktiga vänsterpolitiker. Stig Henriksson i Fagersta är en sådan som har egen majoritet i kommunen och gillas till och med av sina politiska motståndare.

  • Vänsternostalgi på SvD?

    Är det bara jag som undrar om PG på SvD har nostalginoja och längtar tillbaka till den gamla goda tiden när ’vänster var vänster’? Då det fanns riktiga motståndare som inte hymlade med var det stod. Dagens vänsterparti lämnar ju knappast något avtryck annars i samhällsdebatt eller tanke debatt. Då kanske det det blir roligare med med historiskt material.  

    De kära kollegorna på Upsala Nya Tidnings ledarblogg plockar fram lite härligt kommunistiska lik ur vänsterpartiets garderob med anledning av att Jörn Svensson valts in i partiets programkommission. Det är en comeback för en idétradition som överträffar alla förväntningar på Lars Ohlys mer generella ostifiering av partiet.
    ”De fullständiga texterna finns i Svenssons bok Du ska ta ledningen och makten (1974). Det avgörande citatet lyder:
    Det ska ’i det socialistiska Sverige vara olagligt att väcka frågan om inskränkning eller raserande av det beslutssystem socialismen byggt upp och om ersättande av detta med ett beslutssystem i kapitalistiska former. Varje försök att rubba folkegendomen och arbetarsjälvstyret ska vara olagligt. Något verkställande av sådana beslut ska inte lagligen kunna ske. Det ska tvärtom ankomma på den socialistiska statsmakten att med tillgängliga medel bekämpa sådana försök.’ (sid 208 – 209)”

    SvD » Ledarbloggen