Bråket om budgettaket egentligen handlar om något helt annat. Fraktionsstrider. Och att det är samma kamp som förts inom vänsterpartiet och miljöpartiet mellan förnyare och traditionalister som nu förs inom socialdemokraterna. Eller om man så vill mellan ideologer och pragmatiker. Vad det egentligen handlar om är en dröm om en återgång till sent 60-tals, tidigt 70-tals expanderade offentlig sektor. Även om även den tidens politik finansierades av en export och tillverkning i den så förhatliga marknadsekonomin.
Skånes distriktsstyrelse gör i sitt svar upp med den budgetpolitik som lades fast under krisåren på 90-talet. Den har präglats alltför mycket av nyliberalism och ensidigt hyllande av marknadsekonomin, menar bland andra ordföranden Heléne Fritzon, som också sitter i socialdemokraternas högsta ledning, det verkställande utskottet.
Att höstens revolt inom socialdemokraterna inte var en tillfällighet verkar vara klart. Jag kan bara undra över det kloka i att ett halvår innan det är två val och starten på valrörelsen 2010 inleda en kamp om rätt ideologisk utformning och en uppgörelse med vad som varit senaste 30-årens socialdemokratisk politik. Eller för den delen starta ett ifrågasättande av marknadsekonomin. Men vem vet. Kanske kommer en stor vänstervåg slå in över Sverige 2009/10. Dock ej i opinionsmätningarna hittills där Anders Borg får bäst betyg. Vilket i säg är ett betyg på den urusla oppositionspolitiken som förts de senaste halvåret.
Claeskrantz.se » Blog Archive » Visst var det en kampanj Heléne Fritzon
Visst var det en kampanj. Eller i alla fall en medveten handling där man bland annat från Skåne distriktet gick ut och sparkade undan benen på sin egen partiledare. Liksom från delar av LO. Detta mot en politik som om man tolkar vad partidistriktet i Göteborg säger hade förberetts länge och väl.Uppenbarligen ljuger Heléne Fritzon med flera eller så har de möjligen varit mentalt frånvarande under ett antal möten. Den falska bilden spreds sedan vidare via anonyma läckor till media där det nu blivit en etablerad sanning att samarbetet med MP var ett påhitt av Mona Sahlin ensam.
Det är väl också första gången i socialdemokraternas historia som partidistrikt anklagar andra partidistrikt och delar av LO för att medvetet ljuga om partiets politik i media. Men det är i praktiken av Göteborg med flera gör i texten nedan.
Det är förstås alltid enklare att undergräva beslut man inte tycker om. Även om de fattas i god demokratisk ordning. Vänsterpartiet om någon känner väl också igen fraktionsstrider. Även om det nu bara är Ohly fraktionen som finns kvar i partiets ledning.
Sen undrar jag eftersom som nivån på budgettaket bestäms av regeringen själva kan det knappast vare ett stå stort problem för att öka utgifterna vid behov? Och minska det finansiella sparandet. Men låt oss säga att staten tar bort den teoretiska självständigheten för riksbanken och ökar det statliga utgifterna med underskott i budgeten. Vad händer sedan? Infrastrukturinvesteringar sker redan nu men jag antar att dessa skulle öka. Mer pengar till vård skola och omsorg. En större statlig industrisektor där stora och små bolag tas över. Det kanske går att låna sig ur en kris?
De restriktioner som budgetreglerna lägger på de offentliga utgifterna
bör luckras upp, slår man fast. I ”extrema lägen” måste man kunna göra
stora satsningar, förklarar Morgan Johansson.
–Få tror att man kan spara sig ur en kris av den här omfattningen. Man måste kunna investera sig ur den. Bekymret är att utgiftstaken lägger en hämsko på den typ av investeringar man skulle vilja göra.
Johan Ehrenberg ger en sammanfattning av motargumentet varför taket ska tas bort nedan.
Ett argument som jag inte riktigt förstår för det verkar förutsätta att Sverige är en sluten ekonomisk och politisk enhet. Det är som historien stoppat efter 1970-talet och en evigt expanderande offentlig sektor. Vilket väl också var grundargumentet i keynsianismen där slutna nationella ekonomiska system kunde regleras genom att öka eller minska de statliga utgifterna?
Men budgettak och överskottsmål är inget man bara kan prata bort. Det är
två ord som förvandlat socialdemokratins ledning från en reformistisk
till en liberal ekonomisk grupp. Budgettaket ska nämligen hindra
politiker från att satsa på en växande offentlig sektorn, i såväl goda
som dåliga tider. Genom att man några år i förväg sätter ett ”tak” för
vad staten ska ha för utgifter, så innebär ökade inkomster att man inte
får använda de resurserna. Politiken FÅR INTE satsa.Istället samlar man ett överskott i offentliga sektorn – nu är det över 700 miljarder
kronor – ett överskott som alltså INTE får användas utan ska sparas
”till framtiden när det blir många äldre”. Men idag vet ju vad sparande
betyder. Börsfall och finansmarknaders krascher.Det var Göran Persson som skapade budgettaket och överskottsmålet. Han hindrade då
opposition inom partiet att föreslå reformer och offentliga satsningar.
Budgettaket motiverades nämligen med att det skulle ”lugna marknaden”.
Bara om politikerna i förväg lovade ”marknaden” att inte satsa på
offentlig expansion, skulle den senare bli ”lugn” och kronan stabil.
Varje försök att satsa på det offentliga blev därför kallat
”ansvarslöst” och ett hot mot kronan.
Sen vill jag också ha ett rättvist och solidariskt Sverige. Men vad som behövs är inte en ökad offentlig sektor utan en reformerad. Var finns kritik från vänster mot den urusla organisationen och sättet att hantera myndigheter som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, sjukvårdens jättebyråkrati och ständigt ökade kostnader utan bättre vård och service. Och så vidare. Mer pengar än någonsin pumpas in i vård och omsorg men folk upplever ändå de får sämre vård
För att vända på argumentet om ensidiga hyllningar till den marknadsekonomin. Varför är det så många socialdemokrater som ensidigt hyllar den offentliga sektorn? Varför klarar de som kallar sig ’riktig’ vänster inte av systemkritik där? Troligen av samma skäl som nyliberaler inte klara av att kritisera
Det behövs investeringar men också en insikt om att hela den svenska offentliga sektorn behöver reformeras. Och att vanligt folk får mer makt över sina liv och egna val. Jag tror inte 1970-talets statssocialism och en ständigt ökad offentlig sektor är den magiska lösningen på allt. Då tittar man bakåt medan man går in i framtiden. En bättre offentlig sektor, inte större.
Låt mig gissa att i den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talet kommer alliansen fortsätta öka i opinionsmätningarna när de borde sjunka som en sten.
Tacka socialdemokraternas skånedistriktet med flera i så fall. Det är ju alltid bättre att angripa den egna partiledningen än oppositionen. Sitter Reinfeldt och allians kvar 2010 blir det svårt att glömma. Det är som Jan Anderson säger med årets hittills bästa understatement dålig tajmning. Sen handlar det inte om ett uppror som tidningarna kallar det. Snarare fraktionsstrider om innehållet i politiken. Problemet är att olika åsikter och är en sak ställer med det ställer till problem om man inte kan presentera en klar politik om vad som gäller i media. Det som amerikanska politiker proffs kallar ’message diciplin’
Uppdatering:
Jag ser via Morian att Heléne Fritzon i november skrev en debattartikel med Mona Sahlin där de talade om vikten av en ansvarsfull ekonomis politik. Vilket får det hela att verka vara än mer dålij tajmning. Förövrigt undrar jag var man kan läsa rådslagsförslagen från de olika partidistrikten som tydligen Svd gjort?
Jonas Morian | PromeMorian
SvD citerar också Skånes s-ordförande Heléne Fritzon som förefaller vara inne på samma linje som Johansson. Märkligt nog skrev Fritzon så sent som den 9 november under en debattartikel i Helsingborgs Dagblad tillsammans med Mona Sahlin att grunden för regeringssamarbetet måste vara en ansvarsfull ekonomisk politik.
Bloggat:
In Your Face, Kent Persson (m) blo…, jj.n, Stockholm enligt Ank…, Pophöger, Din ledamot i riksda…, guero, Signerat Kjellberg, Mitt i steget, Den hälsosamme ekono… och Tokmoderaten, Byt ut partiledningen (Alliansupproret),
Media:
Tyngsta s-distriktet angriper Sahlin, DN
Tungt s-distrikt utmanar Sahlin | Politik | SvD
”Det här är det pris vi är beredda att betala.” Det förklarade vänsterpartiledaren Lars Ohly när han till slut fick krypa till korset och acceptera det finanspolitiska ramverket. För att få vara med i socialdemokraternas och miljöpartiets rödgröna regerings samarbete sade han i början av december villkorslöst ja till de statliga budgetreglerna och Riksbankens självständighet.
S-ledaren Mona Sahlin gjorde tidigt klart att en socialdemokratiskt ledd regering ”aldrig” kan kompromissa i de ekonomiska frågorna. Men när hon nu fått vänsterpartiet att ställa in sig i ledet har hon istället hamnat på kollisionskurs med sitt eget största partidistrikt. Skånedistriktet kräver, på samma sätt som vänsterpartiet, att reglerna för finans- och penningpolitiken görs om.
–Nu är vi inne i en annan typ av kris än den på 90-talet och då måste man kunna ompröva politiken, säger Skånedistriktets Morgan Johansson, som också sitter i partistyrelsen.
Socialdemokraternas rådslag har bett om synpunkter på sina förslag som ska behandlas på höstens partikongress. Skånes distriktsstyrelse gör i sitt svar upp med den budgetpolitik som lades fast under krisåren på 90-talet. Den har präglats alltför mycket av nyliberalism och ensidigt hyllande av marknadsekonomin, menar bland andra ordföranden Heléne Fritzon, som också sitter i socialdemokraternas högsta ledning, det verkställande utskottet.
De restriktioner som budgetreglerna lägger på de offentliga utgifterna bör luckras upp, slår man fast. I ”extrema lägen” måste man kunna göra stora satsningar, förklarar Morgan Johansson.
–Få tror att man kan spara sig ur en kris av den här omfattningen. Man måste kunna investera sig ur den. Bekymret är att utgiftstaken lägger en hämsko på den typ av investeringar man skulle vilja göra.
