Ett grundantagande i den moderata alliansens arbetslinje är att jobben finns men att matchningen mellan vad arbetsgivare efterfrågar och sökintensiteten och kraven från den arbetssökande har varit för dålig.
På ren svenska betyder det att vilkoren har varit för generösa och kraven för lätta på den arbetslösa. Den arbetslösa har kunnat välja att inte arbeta för att leva på den ’generösa’ svenska a-kassa. Det är förstås rent nonses och kvalificerad okunskap men kommer från 15 år gammal nationalekonomisk forskning i början och mitten av 90-talet.
I den moderata arbetslinjens alternativa ekonomiska värld spelar inte efterfrågan på företagens tjänster eller produkter någon roll liksom kunskapen och erfarenheten hos den arbetskrafts som ska tillverka dessa varor och tjänster – det är en mer än 200 år gammal syn på hur en marknadsekonomi fungera. I inte lite plockat från något som kallas says lag – som enkelt säger det finns alltid en köpare om priset och vilkoren är de rätt. Även för arbetskraft.
I denna alternativvärlds arbetslinje var en viktig del att öka kvantiteten på den arbetslösa personens söka arbeten. Det var viktigare att söka jobben än att om den arbetslösa personens erfarenheter och kunskaper var det rätta för de jobb han eller hon sökte.
Här kommer jobbcoacherna in. De skulle ge extra stöd i att söka arbete. Något som i och för sig var positivt med tanke på den massiva arbetsbelastning som arbetsförmedlingen har och har haft i att hantera regeringens arbetsmarknadspolitik med de resurser de fått för personal o teknikresurser.
Till det kommer förstås också kan man anta ett länge drivet mål att bryta upp och privatisera arbetsförmedlingen av ideologiska orsaker. Privata aktörer antas (av de ideologiskt troende) vara mer effektiva och ge bättre resultat än offentliga.
Jobbcoacherna har nu utvärderats för regeringen av IFAU i rapporten nedan. Med slutsatsen att jobbcoacher gjorde varken från eller till för majoriteten arbetslösa när det gällde att få jobb . Coachningen gav inte fler arbeten helt enkelt. Detta till en kostnad av 3 miljarder.
De som hade bäst hjälp av coacherna var korttidsarbetslösa med goda förutsättningar att på arbete på egen hand. Minst hjälpta var långtidsarbetslösa som redan fått olika former av liknande stöd i olika omgångar.
Att coacherna inte gjorde någon större nytta för majoriteten arbetslösa är knappast någon nyhet för de som följt utvecklingen av alliansens arbetslinje. Mer intressant är inblicken i det kaos som rådde och råder inom arbetsförmedlingens interna organisation när den moderata alliansregeringens instruktioner ska anpassas till verkligheten gång på gång.
I alla fall jag hade hävdat att den nuvarande regering är inkompetenta på området arbetsmarknad – främst för att det är teoretiska nationalekonomer och Anders Borgs finansdepartement som styr hur arbetsmarknadspolitiken ska tillämpas ner på nivån där den enskilda arbetsförmedlaren ska hantera sina ’kunder’.
Andra bloggar:
Martin Moberg
Vad innebär det att bli coachad? En utvärdering av jobbcoachningen vid Arbetsförmedlingen”
Ladda ner hela Rapport 2012:24 (pdf, 1340 kB)”..Från och med 2009 skulle det finnas både intern coachning i AF:s egen regi och extern coachning utförd av upphandlade kompletterande aktörer.4 Syftet med coachningen var att ge de ”arbetslösa extra stöd att söka arbete” i den svåra arbetsmarknadssituation som följde efter 2008 års finanskris (Prop. 2008/09:97). Arbetsförmedlingen agerade snabbt. Flera centrala tjänstemän säger att upphandling och anställning av coacher 2009 skedde under tidspress (Intervju Tjm 6 och 7; Intervju Tjm 3; Intervju Tjm 4). Anledningen var att arbetslösheten steg snabbt och att AF hade fått mycket pengar som skulle användas under 2009 (Intervju Tjm 6 och 7). Regeringens uppsatta mål för antalet coachningsdeltagare var högt. AF fick medel för att 110000 arbetssökande skulle kunna få coachning under 2009. År 2010 var målet aningen högre med 120 000 personer5 och 2011 bedömdes behoven till att börja med vara hälften så stora på grund av bättre konjunktur, d.v.s. 60 000 deltagare. Senare utökades medlen med ytterligare cirka 53000 platser (Proposition 2008/09:97; Budgetpropositionen 2011).
Arbetsförmedlingen hade bitvis svårt att nå upp till de högt satta målen då upphandling och genomförande av naturliga skäl tog tid till att börja med. Det ledde till att förmedlingen inte använde alla pengar för 2009. Alltför stora kvantitativa mål av den här sorten kan vara problematiska. I avvägningen mellan det kvantitativa målet och målet att arbetssökande med störst behov skulle delta kan det kvantitativa ibland ha vägt över då det upplevdes som viktigt. Det ger flera av våra intervjupersoner uttryck för (Intervju Afm 5; Intervju Afm 4; Intervju Tjm 5). Om de lokala förmedlingarna försöker få arbetssökande att delta i tjänsten för att kontoret ska nå upp till de satta målen snarare än att det är den bästa lösningen för de arbetssökande kan insatsens effekter bli lägre än de skulle ha varit annars (Lundin 2011). Denna icke önskvärda bieffekt av de kvantitativa målen gäller naturligtvis både för intern och extern coachning, men är troligen vanligare i den externa coachningen där både mål och deltagarantal var högre.
4 Arbetsförmedlingen fick 1,1 miljarder för ändamålet under 2009 (Regeringsbeslut 2008-12-18), 1,2 miljarder för 2010 och 600 miljoner för 2011 (Prop. 2008/09:97). Upp till 300 miljoner för 2009 fick användas för jobbcoachning i AF:s egen regi (Regleringsbrev för AF 2009). Medlen för 2010 utökades senare till 1,36 miljarder (Budgetpropositionen 2011), varav 460 miljoner fick användas till coachning i AF:s regi (Regleringsbrev för AF 2010). Till de 600 miljonerna för extern coachning 2011 lades senare 350 miljoner kronor till för coachning i AF:s egen regi 2011 (Budgetpropositionen 2011; Regleringsbrev för AF 2011).
5 De ursprungligen anslagna 1,2 miljarderna för coachning under 2010 utökades senare till 1,36 miljarder (Regleringsbrev för Arbetsförmedlingen för 2011). Vi har inte funnit angivet i något dokument att detta ledde till en ökning av antalet förväntade årsplatser.
IFAU – Vad innebär det att bli coachad? En utvärdering av jobbcoachningen vid Arbetsförmedlingen 5
2.1 Interna coacher kom igång snabbast
Arbetsförmedlingen anställde omkring 740 interna jobbcoacher under 2009. De första började arbeta under mars månad (Eriksson 2009). Antalet deltagare steg relativt snabbt, i början av andra halvåret fanns det redan 10 000 deltagare registrerade, varav de flesta gick hos en intern coach (se Figur 2 sidan 41). En yrkesroll skapades och en kortare utbildning på två veckor togs fram för de interna coacherna. I utbildningen presenterades metoden coachning till- sammans med vissa delar från arbetsförmedlarnas basutbildning (Intervju Tjm 6 och 7). Anställningsförfarandet för de interna coacherna gjordes enkelt, eftersom det var viktigt att komma igång snabbt. Rekryteringen gjordes lokalt av kontorscheferna så att kontoren själva skulle kunna fylla på sitt behov av interna coacher. Många av dem som anställdes var inskrivna som arbets- sökande, något som också verkar ha varit en uttalad avsikt vid rekryteringen (Eriksson 2009; Intervju Tjm 6 och 7). Något krav på arbetslivserfarenhet, likt det som ställdes vid nyanställning av arbetsförmedlare, ställdes inte på de interna coacherna (Intervju Tjm 6 och 7). Antalet interna coacher ökade under 2010 till cirka 850 stycken. Gruppen interna coacher var föränderlig, under 2009 och 2010 strömmade enligt uppgift sammanlagt cirka 2 000 individer igenom. Många av dem som hade en högskoleutbildning gick sedan vidare och blev arbetsförmedlare (Intervju tjm 6 och 7).
Den sista december löpte de interna coachernas kontrakt med AF ut och den renodlade tjänsten ”intern jobbcoach” upphörde. Tidigt på hösten 2010 började nämligen konjunkturen vända uppåt och arbetslösheten minska. Arbetsförmed- lingen behövde spara pengar och ville då inte förlänga de visstidsanställda interna coachernas kontrakt utan istället lägga över tjänsten på de ordinarie fast anställda arbetsförmedlarna (Intervju Tjm 5, Intervju Tjm 6 och7). I samband med detta minskade också deltagarantalet i intern coachning till ett minimum (se Figur 2 sidan 41).
Fr.o.m. 2011 utförs den interna coachningen istället av s.k. arbetsförmedlare med inriktning jobbcoachning (Intervju Tjm 5; Intervju med Tjm 6 och 7). Under 2011 steg åter antalet deltagare (se Figur 2 sidan 41). Dessa nya ”förmedlarcoacher” var en sorts kombination av förmedlare och coach och hade till skillnad från de interna jobbcoacherna även administrativt ansvar för sina arbetssökande. Den nya tjänsten är alltså inte lika renodlad som den tidigare interna coachningen och skiljer sig mer från den externa coachningen.6 Det finns inte någon coachutbildning som alla går. För nyanställda förmedlare finns jobbcoachning som en del i basutbildningen, men erfarna förmedlare
antas ha kunskaperna redan. Arbetsförmedlarna med coachinriktning ska arbeta med två av Arbetsförmedlingens ordinarie tjänster: ”söka arbete” och ”förbättra ditt arbetssökande”. En vanlig förmedlare arbetar med totalt sju tjänster. De interna coacherna ska också bl.a. besöka arbetsgivare i syfte att ackvirera lediga platser, sammanföra arbetssökande och arbetsgivare, t.ex. genom rekryteringsträffar, coacha arbetssökande till att söka och hitta lediga jobb, hjälpa dem skriva CV och förbereda sig inför intervjuer, ha coachande samtal med de arbetssökande enskilt eller i grupp samt anvisa till lediga jobb (Arbetsförmedlingen 2012d).
Ansvaret för budget och uppföljning av den interna coachningen låg till att börja med samlat hos Arbetsförmedlingens huvudkontor men under 2010 fasades detta ut i linjeorganisationen. Medlen för intern coachning fördelades då istället ut till marknadsområdescheferna7 och från andra halvåret 2010 fanns inte heller någon tjänst med ett övergripande ansvar för uppföljning av jobbcoachningen centralt på AF (Intervju Tjm 2). Sedan 2011 varierar den interna jobbcoachningen mer mellan olika kontor och olika coacher (Intervju Tjm 1; Intervju Afmij 4; Intervju Afmij 3).
De förmedlare med coachinriktning som vi intervjuat upplever coachningen som positiv: ”Jag får faktiskt jobba lite med de sökande och inte bara administrera – lite som arbetsförmedlarna gjorde förr” (Intervju Afmij 3). Men det finns också en frustration. De har saknat nätverk, erfarenhetsutbyte och har haft dåligt med vidareutbildning (Intervju Afmij 3; Intervju Afmij 4). Även de förmedlare vi pratat med om de interna coacherna har gott att säga, den stora inströmningen av arbetssökande gjorde att både interna och externa coacher kändes som en ”välkommen avlastning” till förmedlarnas pressade arbetssituation. Det var lätt att samarbeta med de interna coacherna då de arbetade nära förmedlarna (Intervju Afm 3).
Miljardsatsning på coacher gav inte fler jobb – Ekot
Regeringens tremiljarderssatsning på jobbcoacher har inte lett till fler jobb. Det visar en ny rapport som Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering har gjort på uppdrag av regeringen. Antalet inskrivna hos arbetsförmedlingen var lika många innan som efter att de arbetssökande hade varit hos en jobbcoach.
– Hur jag upplevde det? Jag fick inget ut av det. Det var bara bortkastad tid. Då fick vi titta på filmer på tv. Det var Kay Pollack och en kille som liknar honom, sedan fick vi bara sitta där och prata om det som vi ville, säger hon.
Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, har nu tittat på vilka effekter som regeringens satsning på jobbcoacher faktiskt har haft.
Jobbcoacher har funnits sedan 2009 och reformen har hittills kostat 3 miljarder kronor. Men effekterna är små, säger Linus Liljeberg, en av rapportförfattarna.
– Är det här en bra grej om ambitionen är att folk ska komma ut i jobb är det små effekter. En generell slutsats är att är att ju närmare arbetsmarknaden man står, desto bättre effekt av jobbcoachning. Ur ett sådant kostnadsperspektiv kan man tänka sig att detta inte var jätteeffektivt.
Enligt rapporten förkortades tiden i arbetslöshet med sju dagar för de som fick ett arbete efter att ha varit hos en jobbcoach. Lika många var inskrivna hos arbetsförmedlingen före och efter coachningen.
De som faktiskt fick ett jobb, fick i de flesta fallen tim- eller deltidsanställningar.
– Tittar man på perioden efter att deltagarna i jobbcoachning har lämnat förmedlingen för jobb ser vi att det är ungefär lika många som söker vid arbetsförmedlingen. Det kan tyda på att många kommer tillbaka och att perioden därmed är kortvarig, säger säger Linus Liljeberg.
Under 2010 satt Samina Sputzanin en timme varje måndag i sex månader tillsammans med 15 andra personer hos en jobbcoach. Hon tycker inte att timmarna hos jobbcoachen gjort någon nytta alls.
Lämna ett svar