Claeskrantz.com

Blogg

  • Peak partners lägger ner verksamhet hellre än betala schysta löner?

    Att peak partners via sitt dotterbolag Focus CRS AB vägrar teckna kollektivavtal,  betala löner som anställda kan leva på eller de försäkringar som majoriteten av svenska bolag betalar för sina anställda eller tillåta de anställda att arbeta fackligt på arbetsplatsen verkar tyvär vara en del av en trend på svensk arbetsmarknad. Både arbetsvilkor och löner trycks neråt tack vare både den staliga arbetsmarknadspolitik allians regeringen valt och en arbetslöshet speciellt för långtidsarbetslösa som bara växer.

    Att peak partners och deras dotterbolar också fått statligt etablieringsstöd och kan man gissa olika former av bidrag via skattepengar för att anställa gör bara saken sämre.   

    Företag som pressar ner löner och arbetsvilkor för anställda hade också gjort mig förbannad som företagare genom att de snedvrider konkurrensen och marknaden. 

    Att Focus CRS företagside är att etablera kundrelationer som man vill vårda och utveckla för mig att undra över hur en företagsledning tänker som riskera enorm badwill i både socialmedier och traditionella medier hellre än att betala hyfsade löner. 

    Vilken kund har förtroende för ett företag som utnyttjar eller behandlar sina anställda dåligt? 

     

    Peak Partners och Saltsjöbadsandan | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg

    Finansbolaget Peak partners, med huvudkontor i centrala Stockholm, har vägrat att teckna kollektivavtal med fackförbundet Unionen för det telemarketingföretag som man driver i Fränsta i Västernorrlands län.
    Telemarketingföretaget Focus CRS har bara en uppdragsgivare (Peak partners) och erbjuder villkor som är väsentligt sämre än kollektivavtalets. De anställda på Focus CRS kräver sedan en tid tillbaka avtalsenliga löner och arbetsvillkor. Villkor som företagets ledning förvägrar dem. Det är inget nytt fenomen med urusla villkor i telemarketingbranschen och konsekvenserna känner vi alltför väl till. Fortsatt press nedåt på löner och arbetsvillkor innebär risk för social dumpning och snedvriden konkurrens gentemot de företag som gör rätt för sig.
    Idag får de anställda på Peak partners en timlön som motsvarar drygt 13 000 kronor brutto i månaden. De saknar fullvärdigt försäkringsskydd, får ingen övertidsersättning och heller ingen ersättning för arbete på obekväm arbetstid rapporterar LO-bloggen.

    Inte sällan hörs från arbetsgivarparterna, kanske främst Almega och Svenskt Näringsliv, att krav på rimliga löner är ett ständigt hot mot i praktiken allt från världens elände. Som, om vi får tro retoriken, spänner från missväxt till världskrig. Den generation som fortfarande kommer ihåg andan i Saltsjöbadsavtalet, en anda av samförstånd och gemensamt ansvarstagande för samhällsbygget Sverige, tycks allt mer hamna i historiens skräpkammare. Peak Partners är ett mycket tydligt exempel på detta. Hur kortsiktighet och snabba cash premieras före långsiktigt företagande. Ur en ekonomisk synvinkel helt bisarrt då långsiktighet givit ägare mer tillbaka av investerat kapital än den day-trading med personal vi ser idag.

    Röda Berget, Unionen, Martin Moberg, Peter Högberg, LTB, Rasmus Lenefors,

    Läs mer: http://mitt-i-steget.blogspot.com/2013/04/peak-partners-och-saltsjobadsandan.html#ixzz2QGfpyxnG

     

    Resumé: Bolagets svar – lägger ned callcenterverksamheten

    Moderbolaget Peak Partners, som använder Focus CRS för att få till stånd kundmöten, valde först att lägga ut en pressrelease om att callcenterverksamheten i Fränsta läggs ned.

    Unionens pressansvarige Johan Ulvenlöv tog dock lätt på hotet:
    ”För det tredje litar vi inte på det här pressmeddelandet. Det är hot som har framförts tidigare.”, sade han till Resumé tidigare idag.

    Resumé kan nu berätta att det inte dröjde länge idag förrän bolaget lämnade in en formell framställan till Unionens regionalkontor i Sundsvall om att lägga ned Focus CRS.

    Unionens konfliktgeneral Bosse Hallberg är lite tagen på sängen över det hela.
    – Dels pekar man på arbetsbrist och pekar ut namn på just sådana personer som har valt att uttala sig media. Sedan säger man att det även avser övriga medlemmar i Unionen, som om de inte visste vilka det var. Sedan säger man också att man tänker avveckla hela verksamheten. Det är en märklig framställan, säger han.

    Han tycker att Peak Media är att typexempel på ett bolag som inte drar sig för att förlägga en callcenterverksamhet i glesbygden och på så sätt få bidrag och sedan utnyttjar ungdomar genom att låta dem jobba under usla villkor.

    Unonen tänker heller inte backa kring sociala medier-kampanjen trots beskedet om att Peak Partners tänker lägga ned Focus CRS.

    – Vi vet för det första inte om verksamheten läggs ned eftersom man har använt sådana hot tidigare. Om verksamheten i Fränsta ändå läggs ned så kanske man väljer att flytta verksamheten någon annanstans. Då är det ju viktigt att visa vad ett sådant här bolag sysslar med så att inte kommunen och statliga myndigheter råkar ut för samma sak

  • 90-dagars garanti och halverad arbetslöshet mot ett nytt svenskt folkhem med Stefan Löfven?

    Att socialdemokratin till skillnad från nuvarande regeringen vill göra något aktivt mot arbetslösheten är bra. Äntligen en regering som vill tro både på arbetslösa och värdet av aktiva politiska åtgärder som stärker förutsättningarna till arbete för arbetslösa. Äntligen en  framtida regering som tror på människans möjlighet att utvecklas. På förtagande och kunskaper och på en Sveriges roll i ett global samanhang. Och som vill investera i att stärka Sveriges framtid.

    Samtidigt hoppar sig frågorna om man lyssnar efter konkretiseringar. Vad händer med ungdomar som inte kan, vill eller orkar sätta sig i skola. Vem eller vilka ska hos arbetsförmedlingen hantera omställningsverksamhet för 100-tusentals arbetslösa ungdommar. Var finns företagen som ska anställa dessa personer. Hur ska klimatomställningar, infrastruktursatsningar, boendesatsningar, välfärdssatsningar, omställningsatsningar för arbetslösa finansieras och utformas. Kunskapsnivån höjas och Sveriges globala konkurrenskraft stärkas? 

    Jag noterad att mycket av de löften och mål som nu presenteras likt 90-dagars garantin ska genomföras under mandatperioden osäkert när. Alltså inte direkt från den budget som börjar tas fram 2014.

    Vad händer med samarbetsklimatet när svenskt näringsliv framträder som det särintresse det är vad som än sägs. Eller möjligen ett egenintresse. Vad defineras som full sysselsättning i dagens Sverige. Hur vill man stoppa just-in-time jobb och arbeten med dålig livskvalite? Förskola för alla och minskade klass storlekar och lyfta lärare och skolans utveckling.

    Det var nog ingen som trodde eller förväntad sig Stefan Löfvens tal  skulle ge konkreta svar på hur framtiden skulle utformas utöver de visioner och retorik en kongresssal fylld med partiombud väntade sig. Och det var kanske mer visoner och framtidstro vad parti och kanske Sverige behövde och önskade sig. Som Stefan Löven sade i talet – det är slut med den tid där vi (socialdemokratin) klär oss i säck och ask.

    Att Stefan Löfven lanserad familjen som begrepp ser jag som ett försök att lansera en modern version av folkhemmet.

    Det blir Magdalena Andersson som får uppgiften att foga samman retorik och visioner, framtidskontrakt, ekonomiska och skattemässiga realiteter i en framtida s-regerings koalition med troligen några andra partier och ett mycket osäkert ekonomiskt läge. Jag avundas henne inte uppgiften.

    Stefan Löfvens med fleras tal och det arbete som gjorts med framtidskontraktet visar dock på en sak under skongress2013. Socialdemokratin har tagit sig ut ur ledarkriser, trötthet och vilsenhet som Göran Persson lämnade partiet i 2006.


    PS: Förresten varför ska ungdomar men i    nte alla arbetslösa ha en 90-dagars garanti om åtgärder istället för passivitet från arbetsförmedlingen?

    Bloggat:
    Vi har en ledare,  signerat kjellberg, Magnihasa och Den sjätte mannen, #skongress – ett personligt och välformulerat linjetal av Löfven… (Martin Mobergs betraktelser…), Socialdemokraterna är tillbaka (Roger Jönsson (s)); 

    Drömmen: S tor familj

    Har Magdalena Andersson knäckt koden? Dagens Arena

    Att Magdalena Andersson vill ta ansvar för den ekonomiska politiken är förstås utmärkt, det parti som inte vill det har inte i regeringsställning att göra. Men hur ansvar för ekonomin ska kunna betyda samma sak i dag som för 20 år sedan samtidigt som Sverige ska ha den lägsta arbetslösheten i EU återstår att svara på. Finns det en lösning hos Socialdemokraterna som är trovärdig är det en lösning att vinna val på. En lösning som kan inspirera resten av Europa och tjäna som förebild. Då har Andersson, Löfven och gruppen bakom dem knäckt koden. Men de kan inte räkna med att människor bara ska lita på detta, de måste visa hur de tänker.

    Magdalena Andersson pratade i sitt tal om både hållbarhet, klimatomställningar, globalisering och den demografiska utvecklingen. Hon blev personlig när hon berättade om sin egen mamma för att illustrera den sociala rörlighet – möjligheten att göra klassresor – som socialdemokratins Sverige gett hennes mamma. På många sätt var det en skickligare politiker som stod i talarstolen i dag än den ekonom hon framträtt som oftast.

    Hon sa nej till nya skattesänkningar och vill att Sverige ska fortsätta betala av statsskulden. Samtidigt sa hon ja till stora investeringar och lovar att behålla de skattesänkningar som de borgerliga gjort. Hon pratar om en tredje vägens politik – där varken åtstramningar eller lånefinansierad offentlig konsumtion är lösningen på våra problem. Hon pratade på en pressbriefing innan talet om att spendera de pengar som ”reformutrymmet” ger. Ett utrymme som bara uppstår när man fördelar pengar från uppräkningar av till exempel offentlig sektor, barnbidrag, studiebidrag och socialförsäkringar till andra satsningar. Ett reformutrymme som Konjunkturinstitutet menar inte finns för de närmaste åren. Tvärtom talar de i stället om att det behövs 74 miljarder i skattehöjningar mellan 2015 och 2017 för att bara ”upprätthålla nuvarande standard”. Varken regering eller opposition vill förhålla sig till siffran i dag, vilket efter valet kan bli ödesdigert för de väljare som fått fel bild av vad som komma skall.

    Det är alltså fullt möjligt att Socialdemokraternas ekonomiska politik och löfte om den lägsta arbetslösheten i EU går ihop. Det enda de behöver göra i så fall är att förklara hur.

  • Fler medlemmar till socialdemokraterna ett kongressmål men..

    Att socialdemokraterna är ett parti med många gråa hår är syns direkt för den som besöker ett medlemsmöte. Eller rättelse många grå hår med som alltid inslag av SSU ungdomar.

    Frågan är dock om socialdemokraterna som parti med 100-åriga arbetsformer är redo mentalt och organisatoriskt att ta emot medlemmar. Speciellt de mellan 30-45 i yrkesverksam ålder vana vid att aktivt kunna engagera sig och driva frågor. Medlemsvård pratas det gärna och ofta om men det är också något som är svårt att genomför i praktiken.

    Många tror jag har erfarenheten av att slå huvudet i betongmuren i form av ’så här har vi alltid gjort’ och förstås de informella nätverk som styr stora partier i rak linjen från ungdomsförbund till politisk tjänster och sedan politiska uppdrag.

    S-medlemmarna allt färre och äldre – DN.SE

    Partiets medlemsantal  har sjunkit med uppemot 9.700 medlemmar sedan 2009. Vid årsskiftet hade Socialdemokraterna 99.484 medlemmar.

    Medianåldern har ökat från 62 till 63 år. Andelen av medlemmarna som är ålderspensionärer har ökat från 44 till 47 procent. Medan mer än en tredjedel av den vuxna befolkningen är under 40 år, har partiet bara 14 procent av medlemmarna i detta åldersskikt.

    Socialdemokraternas granskningsutskott ser en stor risk i det när en allt större del förtroendevalda måste hämtas ur en krympande del av medlemskåren. Utskottet påpekar också att mer än en tredjedel av partiets nya medlemmar inte betalar sin medlemsavgift.

    S- kongressen satte i går kväll ett nytt mål för medlemsvärvning: 10.000 nya medlemmar per år.

  • Både marknad och offentliga välfärdstjänster kräver kvalité

    I diskussionen om välfärdsvinster har det hittils diskuterats väldigt lite om hur man ska uppnå kvalite i offentligt finansierade tjänster. Oavsett om verksamheten utförs av privata eller offentliga aktörer. 

    Ansvariga politiker och myndigheter har varit och är i många fall dåliga på att genomföra uppföjningar av hur en verksamhet sköts och om det ger önskvärda resultat. Hur ska en fritidspolitiker satt i t ex en lokal hälso och sjukvårdsnämd med 1 miljard i budget ha tid, ork, kunskap eller resurser att i detalj granska hur en verksamhet hanteras. 

    Det är också anvariga politiker och tjänstemän som tagit emot lägsta anbuden från t ex privata vårdföretag utan att ens fundera eller ställa frågor hur vårdföretagen ska ’effektiviserar’ verksamheten och driva den till en lägre kostnad utan att minska på kvalite och kompetens.

    S-kompromiss mot vinster i välfärden | S-kongressen | Nyheter | Aftonbladet

    Nya formuleringar

    LO har föreslagit en nonprofit-modell som begränsar vinstuttaget till 2,5 procent av det investerade kapitalet.

    I höstas slog Stefan Löfven fast att det inte är aktuellt med ett förbud mot vinster. Men partiledningen kan nu ha släppt på sina principer.

    Den nya kompromissen som lämnades in sent i går kväll innebär att partiledningen möter kritiken. 

    Och den innebär nya skärpta skrivningar främst när det gäller skolan, rapporterar Ekot.

    Partiledningen skriver att de vill säkerställa att skolbarn från olika bakgrund får likvärdiga chanser i skolsystemet.

    ”Avgörande inflytande”

    I det nya förslaget skriver partiledningen att kommuner ska få ett ”avgörande inflytande” när det gäller nyetablering av skolor.

    Vilket innebär att kommunerna ska kunna säga nej till nya friskolor.

    Tidigare förslag har formulerats att kommunerna ska ges ”ökat inflytande”. Förslaget består av två nya textdelar som ska in i partiets så kallade Framtidskontrakt – som ska styra politiken för kommande mandatperiod.

    Votering om partiledningens kompromiss kommer enligt Ekot att hållas på kongressen under dagen.

  • Arbetsförmedlingen betalade 5 miljarder till privat aktörer utan uppföljning av resultat

    Att arbetsförmedlingen betalar  5 miljarder till privata företag utan någon som helst uppföljning förvånar inte mig. Arbetsförmedlingen har varken mandatet eller resurserna från regeringen att granska om de pengar de betalar ut faktiskt hjälper arbetslösa till arbete.  

    Däremot har Arbetsförmedlingen tydliga instruktioner från regeringen om att fler privata aktörer ska in och ta hand om arbetslösa med kompleterande förmedlingstjänster.  Tanken sägs vara att de privata företagen skulle vara mer effektiva än ’den statliga’ verksamheten. 

    Betalar ut miljarder – utan kontroll av resultatet – Nyheter | SVT.se

    Sedan regeringen 2008 bestämde att Arbetsförmedlingen skulle anlita privata bolag för exempelvis jobbcoachning, etableringslotsar till nyanlända invandrare och rehabilitering har myndigheten betalat ut nära fem miljarder kronor.

    Men Arbetsförmedlingen vet inte vilka av företagen de anlitar som hjälper arbetslösa till jobb och vilka som misslyckas.

    – När vi jämförde de tjänster vi köpte in och de tjänster vi själva tar hand om såg vi ingen större skillnad. Men vi har ingen utvärdering där vi går in och tittar på olika leverantörer, säger Jan-Olof Dahlgren som är förvaltningsdirektör på Arbetsförmedlingen.

    ”Vi är bara pengar”

    Susanne Pettersson har också gått på jobbklubb hos Work for you i Karlstad och hon känner sig kränkt.

    – Jag tycker att alla människor ska behandlas med respekt vilket jag inte tycker att de gör. Vi är bara pengar. Därför verkar det som att vi kan behandlas lite hursomhelst, säger Susanne Pettersson.

    Misslyckande

    Bolaget Work for you som anordnade den kurs som Erika Bergkvist gick i Karlstad fick över 100 miljoner av Arbetsförmedlingen förra året.

    – Om någon av våra deltagare upplever att de inte fått det stöd som de förväntar sig av sin jobbkonsult eller att de inte får det bemötandet som de vill ha ser vi det som som ett stort misslyckande. Och då har vi tydliga rutiner och processer för att hantera sådana klagomål, säger Sara Strömberg Davidsson, vice vd på Work for you.

  • Har socialdemokratin prioriterat NATO i mer än 10 års tid?

    Den uppenbara frågan som uppstår för mig om man läser Pierre Schoris inlägg i AB debatt är varför har socialdemokratin i mer än 10 års tid prioriterat NATOs säkerhetspolitiska intressen inklusive stödet för deltagande i fullskaliga krigsoperationer i Afghanistan med flera länder.

    Någonstans inom socialdemokratins ledning för mer än 10 år sedan skedde en omsvägning mot ett aktivt säkerhetspolitiskt och militärt samarbete med NATO. Och utvecklingen har fortsatt med en regelrätt integrering av den svenska försvar som idag mer kommit att likna en främlingslegion inom NATOs militärorganisation.

    Nu handlar det dock främst om ett samarbete med NATOs stormakter med USA i spetsen som Sverige lydigt under socialdemokratisk ledning anpassat sin utrikes och säkerhetspolitik till – under ett envist talande om behovet av mer FN insatser och ett fortsatt säkerhetspolitiskt oberoende.

    Och kanske är detta rätt.  För Sveriges bästa kanske det är bättre med en realpolitiskt syn på allt från vapen och säkerhetspolitiskt samarbete med länder allierad med USA som Saudia Arabien eller deltagande i militäroperationer i stormaktsintressen. Problemet är bristen på demokratisk insyn och diskussion om hur och varför Sverige agerar som det gör. 

    Prioritering av Nato har mörkats i 10 år | Kultur | Aftonbladet

    Varför är svenska soldater i Afghanistan? Vad har vi åstadkommit militärt som rättfärdigar förlusten av liv, de många skadade och traumatiserade? Vad blir bestående av Sveriges deltagande i Natoledda kriget? Jag ställer frågorna på möten landet runt. Svaren blir få, ingen tycks veta, men kritiken mot Sveriges afghanska krig är omfattande och tilltar.

    Dåvarande försvarsminister Björn von Sydow menade 2001 att det handlade om en begränsad fredsinsats för en handfull soldater med uppdrag att bistå regeringen i Kabul med spaning, underrättelsetjänst och skydd. Inte hade han kunnat föreställa sig ett decennielångt och utvidgat krig under Natoflagg för den svenska kontingenten.

    ”Vi är där därför att Bush ville det”, hävdar några på mötena. Huvudmotivet är dock enligt regeringen och socialdemokraterna, att vi är där ”för att FN vill det”. Då måste frågan ställas varför hörsammade de just deltagande i det Natoledda kriget och sa nej till de många FN-ledda fredsoperationerna, som också ”FN vill” att vi ska stödja?
    (—)

    Vår militära närvaro har motiverats av många skäl men inget av dessa har visat sig hållbara. Den nye chefen för Stockholms Fredsforskningsinstitut, SIPRI, Tilman Brück, summerade i SR:s Konfliktden 12 januari 2013 en allt vanligare forskarsyn: ”Sett utifrån de mål som sattes upp måste Afghanistankriget ses som ett misslyckande. Det är fel att mixa civilt och militärt, militären är där får att slåss, de kan inte främja kvinnors rättigheter eller tillväxt. Vi skulle ha kunnat göra så mycket för att höja säkerhet genom bistånd och ekonomisk utveckling. Lärdomen från Afghanistan är denna: när vi en gång skickar in militär, så har vi förlorat”.

    I november i fjol kom förre partiledaren för brittiska liberalerna Paddy Ashdown till samma slutsats: ”Vi kan inte låtsas att vi kan göra mera i Afghanistan. Det är inte värt att offra ett enda liv till. Allt vi kan åstadkomma har vi gjort. Allt som vi skulle ha kunnat åstadkomma om vi gjort saker och ting annorlunda, har gått förlorat”.

    Med andra ord: Västmakterna har med sin intervention i Afghanistan skapat kaos, ökad osäkerhet, främjat vapenexport och annat stöd till krigsherrar. SAK har visat vägen hur man genom nära samarbete med lokalbefolkning, och vid behov förhandlingar med krigsherrar och talibaner, kunnat skapa en hållbar grund för folkhälsa och utbildning, inte minst för unga kvinnor.

    Om detta krig kommer vi tyvärr att fortsätta att vara oeniga i Sverige, alltför mycket politisk prestige har investerats under över ett årtionde. Inte minst därför är det viktigt att största möjliga klarhet skapas om bakgrunden till det svenska deltagandet i ISAF-operationen kom till, hur det kom att fortsätta även under Nato- flagg, om kostnaderna mänskligt och materiellt och om vilka lärdomar vi kan dra för att undvika framtida misstag. Därför har Stockholms partidistrikt och andra krävt tillkomsten av en vitbok om Sverige och Afghanistan.