Etikett: eu parlamentet

  • Mediernas och politikernas ansvar för EU ointresset

    Om det är någon som har ansvaret för att en majoritet av svenskarna inte kommer att rösta är det de svenska medierna som ofta underblåst fördomar och okunskap kring  EU. Och de politiker som försökt rida på denna okunskap.

    Som Jasenko Selimovic skriver i fokus nedan vore bra om politiker och media både tog EU-frågor på större allvar och inte spred rena felaktigheter.

    Nu visade det ju sig att den rena nej partierna också blev EU-valet 2009s stora förlorare. Vilket väl kan sägas vara viss poetiskt rättvisa.

    Fokus » Sluta ljuga om EU
    Jo, det ligger en hel del i det. Det finns forskning som bekräftar att den
    nationella rapporteringen om EU för­vrider bilden av unionen. Fast åt andra hållet: rapporteringen om EU vrider bilden till det sämre. Och på så sätt skapas och förmedlas fördomar om EU. Hur då?

    Till exempel, har ni hört den där om att EU har en stor och ofta korrumperad byråkrati? Säkert. Junilistan har till och med en valaffisch med texten: »Stoppa EU:s fusk och slöseri«. Och Eva-Britt Svensson säger i intervjun i radion att EU »har löne- och administrationskostnader som är otroliga«.

    Så fram med faktaboken. Hur stor är EU:s budget, dess administrativa kost­nader och det eventuella fusket?

    EU har en administration vars totala kostnad utgör strax under sex procent av EU:s budget, enligt EU-upplysningen, Europeiska kommissionens webbsida, BBC, faktaboken »The European Union« etc. I den summan ingår också lokaler och pensionskostnader. De precist sagt 5,7 procenten av EU:s budget för 2008 är alltså de där »otroliga administrationskostnaderna«, som Eva-Britt Svensson pratar om. Det slöseri som junilistan vill stoppa.

    Budgeten då? Hur stor är den? Åter­igen, faktaboken: den »stora« EU-budgeten är cirka två procent av ländernas samlade BNP. Vill ni veta hur stor del av Sveriges BNP som den budget som Anders Borg hanterar varje år motsvarar? Det vill ni inte. Tro mig. För det räcker inte ens att lägga till en nolla.

    Och »fusket« då? Hur utbrett är det fusk som junilistan vill stoppa? Säkert större än rimligt, det kan vi vara överens om, men det är ändå bra att prata siffror och statistik. Av de hundratals transaktioner som EU gör varje år fann revisorerna år 2006 två transaktioner som man ifrågasatte på allvar. Intressant, eller hur?

    Missförstå mig inte. Jag försöker inte propagera för EU och dess gröna skogar. Och inte heller emot. Det är inte mitt ärende här. I min värld har både kritiker av och förespråkare för EU en lika given som självklar plats. Däremot försöker jag hålla mig borta från populismen och populister. Eftersom de utnyttjar den okunnighet som en del människor tillåter sig.

  • Rösta för ett rödare Europa

    Alla svenskar har idag chans att rösta på ett rödare Europa. Och som GP skriver syns och påverkar de svenska parlamentarikerna. Som Anders Löwdin skriver finns det två centrala frågor där EU skulle kunna göra stor skillnad. Vem eller vilka som då sitter i EU-parlamentet kommer att göra skillnad.

    Bloggat:

    Varför jag röstar på (s) i EU-valet – två frågor är helt centrala

    Sverige och Europa har drabbats hårt av den finansiella oron. En oro och kris som har kommit att bli en jobbkris. Stater har lagt ner stor möda och enormt mycket kapital på att stabilisera och rädda finansiella institut. Det är viktigt. Lika viktigt är människorna och att marknaden inte ställs före människan. Jag såg en siffra på dem som inom kort kommer att sakna arbete i EU. Hela 27 miljoner berörs av detta. Det är därför av mycket stor betydelse att Europa samlat skapar förutsättningar för att mildra jobbkrisens verkningar. Att som Hökmark anse att Europa inte ska arbeta med arbetsmarknadspolitik är helt orimligt.

    Högern vill att vi bevarar den Svenska modellen, heter det. Dem bortser från att den Svenska modellen är hotat och att det är EG-domstolens tolkning av Lavalmålet som är boven i dramat. Dem ser inte att den fria rörligheten inom EU leder till att utländska löntagare kommer hit för en bråkdel av svenska löner. Här har vi ett mycket tydligt exempel på detta och det är det så omdiskuterade företaget Hyrlett.

    Det måste vara en självklarhet att lika lön ska gälla för alla arbetstagare, oavsett vilket land de kommer ifrån. Vi ska kräva ett socialt EU där vi inte konkurrerar med varandra genom att tvinga fram lägre löner och sämre arbetsvillkor.

  • Piratpartiets skrämselpropaganda – Illusionen om nätintegritet i EU-valet

    Är den någon som tror på fullt allvar att en privat företagsstyrka av poliser skulle kunna komma och arrestera eller på annat sätt utöva rättsskipning inom t ex fildelnings mål och folk inte skulle reagera på det?

    Att misstänkta fildelare skulle släpas bort i handbojor eller bötfällas på miljonbelopp utan inblandning av domstolar eller polis som tydligen många inom PP verkar tro.

    Det vore en kollaps av rättsstaten som jag inte tror på.

    Det är också kvalificerad skrämselpropaganda mot folk som inte vet bättre.

    Varför istället inte diskutera seriöst de negativa effekterna av de senaste årens skärpta digitala rättighetslagar. Utan att för den skulle ta ifrån folk rättigheterna att styra hur verk de skapat hanteras.

    Det är ett lagbrott att t ex ladda ner från Pirate Bay. Värdet av det som förlorat kan diskuteras men det är ett lagbrott. Likaså kopiering av en bok. Det är värt att notera att alla de drakoniska åtgärder som lagts på förslag av mediaindustrin bara berör de som kan antas han ägnat sig åt olaglig distribuering av material man inte har rätt till.

    En diskussion som hade behövts är den om någon form av digital allemansrätt eller något liknande det engelska begreppet ‘fair use’, för privata, icke kommersiella syften.  Och att detta hade drivits seriöst. Det är en milsvidskillnad mellan t ex amerikanska EFF och det svenska  piratpartiet. Eller mellan personer som Lawrence Lessig och företrädare för PP.

    Likadant är tanken att det ska finnas en privat sfär som ingen har tillträde till är totalt orealistiskt i ett digitaliserat samhälle. Alla delar av en människas liv kommer att finnas registrerat hos privata företag eller stater. Mycket kommer du helt friviligt ge ifrån dig och gör redan nu. Din mail kommer att vara öppen för läsning oavsett om det är en uttråkad system operatör på leverantören av ditt internet eller någon statlig myndighet som läser dem.

    Likaså alla andra former av digitala spår som lämnas. Hur har PP tänkt att något så simpelt som uppgifter om vad du handlar på ICA ska skyddas från missbruk.

    Att vi har rätt till skydd för vårt privatliv och vår korrespondens, även om den sker elektroniskt. Att var och en har frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning. Att alla som anklagas för brott har rätt till en rättvis rättegång. Att ingen ska få stängas av från internet.

    Även när det gäller fritt spridande av information på internet kan man undra hur PP  tänkt sig detta. Vem eller vilka ska reglera att detta följs? Jag förutsätter att PP inte förespråkar spridandet av t ex hatpropaganda eller barnpornografi men var finns gränserna?  Vid förtal, uppmaning till våldsbrott, spridande  av företagshemligheter?? Det finns otaliga gränsdragningar som nu kommer upp mellan stater och internationellt.

    Jag kan inte se annat än att om internet ska vara den fria mötesplats PP vill ha måste det regleras hårdare av stater som garanterar de spelregler som gäller. I det här fallet är det alltså EU den arenan.

    Mer bloggar om EU:
    Därför röstar jag (S) , dagens EU-val bloggtips, Juni 2, 2209 – Hökmark i köket, Vem ska sitta i förarsätet-

    På ytan verkar det kanske som en ointressant detalj. Men i EU-sammanhang ligger djävulen alltid i detaljerna. Telekompaketet är ett sådant exempel. Genom att lägga till ordet ”lagligt” framför ”innehåll”, öppnas dörren för helt nya tolkningar av direktivet.

    Om operatörerna bara är skyldiga att hantera lagligt innehåll, då kan tydligen ”olagligt” innehåll hanteras på ett annat sätt. Vem avgör i så fall vad som är lagligt respektive olagligt, en domstol eller privata företag? Domstolar har ju en vana att ta flera år på sig för att komma med ett avgörande, så de är tyvärr inte till någon större hjälp när de privata internetoperatörerna ska fatta beslut i konkreta fall.

    Därmed har upphovsrättslobbyn krattat manegen för att i prak- tiken överlåta rättsskipningen på privata företag och deras intresseorganisationer.

    Och den processen har redan inletts. Att striden om telekom- paketet är så het beror bland annat på att Frankrike antagit en lag som går under namnet ”Hadopi”. Den säger att den som har blivit anklagad för fildelning tre gånger ska stängas av från internet, utan någon inblandning av domstol.

    President Sarkozy slåss med näbbar och klor för den här lagen. Därför vill han förhindra att telekompaketet får tillägg som förbjuder den typen av lagstiftning. Det är därför striden om tillägg 138 och 166 är så intensiv. Det här är ett bakvänt och ovärdigt sätt att diskutera viktiga politiska framtdsfrågor.

    Sverige som ordförandeland kan ta initiativet till att hantera frågan på ett bättre sätt. Margot Wallström har under tio år tid letat efter ett sätt göra EU begripligt och relevant för medborgarna. Nu har Sverige och statsministern chansen.

    Rensa bort de försåtliga formuleringarna ur telekompaketet, och återför det till att bara handla om konsumentfrågor. Lyft upp frågan om de medborgerliga rättigheterna på internet till ett eget direktiv, och låt oss diskutera det.

    Det behöver inte vara något långt direktiv som tar åratal att få fram. De viktiga punkterna kan uttryckas i några meningar.

    Att vi har rätt till skydd för vårt privatliv och vår korrespondens, även om den sker elektroniskt. Att var och en har frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning. Att alla som anklagas för brott har rätt till en rättvis rättegång. Att ingen ska få stängas av från internet.

    Skydda nätintegriteten i EU-lag | Brännpunkt | SvD

  • Efter EU-valet upp till bevis för socialdemokraterna

    Mitt i steget citerad nedan påpekar en intressant sak som helt försvunnit i debatten om datadirektiv och allt som är fel med EU.

    EU har resurser. Enorma resurser som kunde användas till jätteinvesteringar för hela EU-området. Om den politiska viljan och visionen finns där.

    Här om något är den svenska och europeiska socialdemokratins stora uppgift.  Att med  jobben som grund för politiken hitta och kämpa för en vision som lyfter ett gemensamt Europa. Det är inte vi mot dem. Utan flera 100-miljoner Européer som alla bor på samma plats. Med samma sociala och ekonomiska problem och utmaningar.

    Varför är jobben så viktiga som grund. Enkelt. Utan en trygg ekonomi för individen blir till övriga förutsättningar så mycket sämre. Hälsa, social förhållanden, barns villkor, utbildning allt grundas i en trygg ekonomi. Och utan egen försörjning ingen frihet.

    Till det kommer att vi bor på en gemensam kontinent med gemensamma problem. Det går inte längre att tro att Sverige kan gömma sig bakom nationsgränser eller att problem ‘där bort’ inte kommer att påverka oss.  Varför istället inte möta dem gemensamt inom EU.

    Vad socialdemokratin borde göra är att ta det politiska initiativet i Sverige och Europa.  EU-valrörelsen får inte sluta den 7 juni. Det borde istället vara startskottet för en bred politisk kampanj och idédebatt om ett socialt, politisk och ekonomiskt Europa för alla.

    Hade inte socialdemokratin och facken tagit kampen för jobb, rättvisa arbetsvillkor och ett samhälle alla kunde leva i för över 100-år sedan hade Sverige sett mycket annorlunda ut. De är dags att fortsätta den kampen. I hela Europa och Sverige.

    EU är i sin nuvarande och framför allt blivande form optimerat för två områden: Det ena är gränsöverskridande beslut som berör gemensamma intressen. Till detta hör miljön, konsumentsäkerhet, brottsbekämpning, personlig integritet för att nämna några exempel.
    Men vad som kommit på undantag i den svenska debatten är hur EU:s budget, strategier och program är uppbyggda samt vad dessa har för fokus och funktion. Regional utveckling. Det är egentligen bara ett fåtal kandidater som till del lyckats fånga detta och en del av problematiken ligger i att varje land är en enda valkrets.

    Mitt i steget: Därför röstar jag (S)

    Andra bloggar som skriver om Europa.

    Låt Sverige och Europa rösta som de unga, Inte ens sju dygn kvar tills att vallokalerna öppnas, Rösta på en person du gillar. Så enkelt är det, UtsiktFrånEttTak – b, Signerat Andreas Sj, HBT-sossen, Därför röstar jag (S), Mona For President!, Maj 29, 2009 – Alliansfritt Europa

  • Det går inte att både äta EU-kakan och ha kvar den

    Om inte annat illustrerar Carl Schlyter ett problem alla s.k EU-kritiker har. Det går inte att i ena andetaget säga att EU ska ha mindre makt att påverka enskilda länder för att i nästa säga att EU ska ha mer makt att påverka i frågor man gillar.

    Den europeiska gröna grupp som Carl Schlyter verkar i är långt mer EU-positiv än Mijöpartiet traditionellt varit. Det betyder att Carl Schlyter av och till röstat emot sin partigrupp. Johan Hammarqvist, chefredaktör för Norra Skånes Tidningar som också inbjudits att kommentera, menade att Carl Schlyter var mer av en opinionsbildare än en parlamentariker. Så är det. Ensamseglare i Europaparlamentet kommer sällan långt.

    Carl Schlyter pratar om att EU ska göra mindre. I nästa andetag om att EU ska göra amer och kunna fatta majoritetsbeslut. Det är ”rimligt”, menar Schlyter, att vi har ”demokratisk rätt att gå in i till exempel Spaniens koldioxidutsläpp”. Gå in i? Vad betyder det? Att Europaparlamentariker får åka runt och stänga igen spanska, svenska eller tyska industrier som de menar släpper ut för mycket koldioxid? För i så fall pratar vi verkligen om en brysselsk centralmakt.

    EU-parlamentet: Ensamseglare kommer inte långt. – DN.se