Jag noterade att Eva-Britt Svensson och Anna Hedh hade nedanstående inlägg i Västerbottens Folkblad vilket får mig att se rött. Utan att vara humoristisk.
Jag röstade ner till både EU 94 och EMU 2003 för att jag trodde inte ett dugg på de påstods om EU från både höger och vänster. Problemen med EU och dess föregångare var uppenbara. Liksom att EU inte var ett fredsprojekt utan något som var på väg mot en gemensam Europeisk statsbildning av någon slags federal form.
Men nu har vi varit med sedan 1994. Jag är trött på folk som åker till Bryssel för att arbeta emot ett gemensamt EU. Ja och nej är över. Det har vuxit upp en generation som EU-medlemskapet är självklart för och EU finns integrerat på alla nivåer ner till kommunernas stadsdelsnämnder i de större städerna. Ändå prata kritikerna som om det skulle gå att gå tillbaka 10 år i tiden.
Att marknaden styr i Bryssel är lika dumt som att säga marknaden styr i Stockholm. Vi styr EU. Liksom Sverige. Jag vet argumentet. EU är för stort och går inte att påverka. Det samma kunde sagt som Sverige för 100-år sedan. Men arbetarrörelsen då sade inte att det går inte. Och man var redo att arbeta med andra i både Europa och övriga världen för att förändra.
Varför inte åka till Bryssel och att arbeta för bättre villkor för alla Europer i en gemensam union?
Ansvaret för att det kommit fack och arbetsrättsfientlig lagstiftning som också påverkar Sverige lägger jag helt på den arbetarrörelse och fackförening som i stort inte gjort något för att påverka utveckling i EU de senaste 10 åren. I stället gick man med i EU för att sedan sitta med armarna i kors och tjura i ett hörn. Eller för att aktivt sabotera. Detta medan Svenskt näringsliv och högern lobbade för fullt för att få igenom de EU de vill ha.
Likadant svensk fackföreningsrörelse. Lönedumpning? Är det möjligen någon som funderat över om möjligen andra Europeiska arbetare skulle vilja ha en sjyst lön? Sverige har för den delen heller inte de bästa lönerna eller arbetsvillkoren i Europa om nu någon trodde det?
Fråga alla de tillfällighets och just-in-time anställda i den uppdelade svenska arbetsmarknaden där ansvaret för att stoppa urusla lönevillkor är beroende av en aktiv fackförening på platsen och arbetare som vågar klaga. För svenska staten eller EU ska ju inte lägga sig i hur låga löner man kan få i Sverige.
Vad jag hört är det ingen som protesterar när svenskar jobbar runt om i Europa om löne och arbetsrättsdumpning även om lönenivån i t ex. Tyskland ligger högre än i Sverige. Eller har jag fel?
Tjänade svensk arbetarrörelse verkligen på alla dessa EU-kritiker från de senaste 10-åren? Vad gjorde junilistan i Bryssel. Att EU är en supermakt styrd av en liten byråkratisk elit är både dumt och populistisk. Och om eliten styr varför vill man in i EU-parlamentet. Försöker man låna Junilistan och Sverigedemokraternas argument? Är arbetarrörelsens grundläggande värderingar ensidigt nationalistiska? Det låter så.
För en person från Göteborg är det lika långt till Bryssel som till Stockholm. Och värderingar kan vara lika främmande. Och det kanske är dags att börja förespråka en minskning av Stockholms makt och de skattepengar som går ditt…
Sen undrar jag även över Lissabonfördraget. Där ju förespråkarna menar att det fanns just facklig strejkrätt och fackets roll som part inskrivet. Någon har uppenbarligen fel.
Likadant med vad som hände i Vaxholm. Det så av svenskt näringsliv så friskt fram lobbade domstolsfallet. Vad jag förstås tolkade domstolen vad som hänt där som ett utslag av nationell protektions från facket som hindrade legitim konkurrens av andra Europiska företag?
I grunden är den nationalistargumentet fast från vänster som framförs. Vilket väl är helt OK. Jag skulle dock vilja se någon som kämpade konstruktivt för mina och alla andras villkor i Europa. För
Rösta rött och kryssa en EU-kritiker
VI SOM undertecknar detta inlägg har närmat oss EU-frågan på olika sätt. En av oss röstade ja till EU 1994 men nej till EMU 2003. Den andre röstade nej vid båda folkomröstningarna. Vi tillhör olika partigrupper i EU-parlamentet och har olika uppfattningar i en del sakfrågor. Men vi är EU-kritiker och tar ställning utifrån arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Genom vår erfarenhet har vi sett att EU har valt fel riktning. Att vara kritisk till EU handlar om vilket EU vi vill se i framtiden. Vi vill se ett Europa där makten finns kvar i de olika ländernas parlament. Europa som en supermakt, styrd av en liten byråkratisk elit, är något vi måste motverka, vi måste värna demokratin där den fungerar om vi ska bevara och utveckla allt det som arbetarrörelsen har byggt upp.ATT VALDELTAGANDET är så lågt som det är i EU-valen, endast 37,9 procent 2004, handlar mycket om att människor känner att Bryssel ligger långt ifrån dem, både geografiskt och värderingsmässigt.
Under de år som gått sedan Sverige blev medlem har EU förändrats, genom nya fördrag och direktiv har allt mer makt förts över från folket till EU:s institutioner. Idag påverkas så mycket som 70 procent av de frågor som tas upp på kommunfullmäktige av beslut som fattats i EU.
Vi tycker att den väg EU valt att gå, en väg som leder till mer överstatlighet, är fel. Istället borde man välja samarbetsvägen, EU ska vara ett samarbete mellan stater där makten ligger kvar så nära folket som möjligt – inte flyttas till Bryssel!ETT PROBLEM med EU är också att de som styr alltid sätter marknaden före människan. När svenska folket röstade ja till EU 1994 rekommenderade både LO och Socialdemokraterna sina väljare att rösta ja. De ansåg att vi inte behövde vara rädda för att EU skulle försöka rasera den svenska modellen. Vi har nu sett att de hade fel, EG-domstolens utslag i fallet om Laval har tydligt visat EU:s intentioner att begränsa de svenska arbetarnas konfliktkrätt och möjlighet att stå upp för schyssta villkor och schyssta löner för alla som arbetar i Sverige.
Med de antifackliga domarna från 2007 och framåt så har EU i realiteten infört en femte ekonomisk frihet. Förutom friheterna för varor, tjänster, arbetskraft och kapital så tillfogas nu Friheten för företag att dumpa löner och arbetsvillkor. Det som krävs är att registrera företagen i ett annat land än där arbetet utförs. EG-domstolen underkände svenska lagar och Byggnads avtal utifrån att dessa ansågs strida mot fördragets regler om fri rörlighet för tjänster.
För många kan det verka underligt att en domstol har rätten att upphäva andra länders lagar och praxis. Men en EG-dom har faktiskt samma politiska kraft som en grundlag. Underordnad EU-lagstiftning och nationella lagar tvingas ge vika om de kommer i konflikt med EG-domar och dess rättspraxis, som bygger på EU:s fördrag. Det går inte att överklaga en EG-dom. För att rätta till de antifackliga domarnas konsekvenser så krävs att vi ändrar i fördraget så att det blir entydigt att fackliga och sociala rättigheter överordnas marknadens friheter.VI TVÅ röstade nej till Lissabonfördraget när det behandlades i EU-parlamentet. Vi vill se ett nytt fördrag där man skär ner på domstolens makt och ger fackliga rättigheter, såsom strejkrätten, ett företräde framför fri rörlighet av företag och tjänster. Detta borde ligga i varje arbetares intresse.
För ett mer solidariskt EU där man värnar arbetstagarnas rättigheter behövs ett nytt styre. Rösta rött i valet den 7:e juni och kryssa en EU-kritiker!Anna Hedh (S)
EU-parlamentariker
Eva-Britt Svensson (V)
EU-parlamentariker
Västerbottens Folkblad | Rösta rött och kryssa en EU-kritiker