Claeskrantz.com

Etikett: Europa-EU

  • Konstruktivt arbete inom EU för förändring

    Att Göteborgs-Posten är upprörda över allt som socialdemokraterna gör är inget nytt. GPs ledare skrivs ju efter mallen klaga på sossar, beröm liberaler utan att innehållet har någon betydelse.

    I det här fallet handlar det om att föra fram en berättigad kritik och arbeta konstruktivt för att förändra EUs sätt att arbeta. Inom eu-samarbete.

    Göteborgs-Posten är i ledare riktigt upprörd över Mona Sahlins senaste utspel om EU och Waxholmsdomen, Sahlin talar inte klartext

    EU och arbetsmarknaden vållar uppenbarligen socialdemokraterna problem. I praktiken är de överens med allianspartierna om EU-fördraget. Samtidigt vill de utså misstro mot regeringen. Metoden är vagt instämmande hummanden med EU-motståndarna. Det är ett i sak svagt, partitaktiskt betingat spel.

    I debattartikeln Regeringen måste värna den svenska modellen skriver Mona Sahlin:

    För oss är det omöjligt att acceptera en utveckling inom EU där löntagare ställs mot löntagare i en accelererande negativ lönespiral. Den obalans mellan EU:s sociala och ekonomiska dimensioner som EG-domstolens beslut har givit upphov till måste justeras . . . Fredrik Reinfeldt måste nu agera kraftfullt tillsammans med övriga medlemsstater i ministerrådet för att åtgärda de skador som EG-domstolens beslut inneburit.

    Vad betyder “omöjligt att acceptera en utveckling inom EU som…”? Omöjligt. Acceptera.

    Går s-ledningen i EU-motståndarnas riktning?

  • Europaparti?

    En radikal tanke kanske men är det inte dags att fundera på ett Europa

    parti. Uppenbarligen är det så att Europa kommer aldrig att fungera om enbart trångsynta nationella och partipolitiska intressen ska

    styra. Likadant en genuin reform som ger förändrar EU-parlamentet och ger det den folkliga anknytning som saknas.

    Om inte

    annat kan inte vår flygande utrikesminister använda sig att det nätverk han säg ha för att driva en mycket mer aktiv

    Europapolitik. Och kanske inte bokstavligen men mentalt klubba in lite förnuft i en del trilskande eu politiker.

    SvD » Utrikes » Många sprickor i Europas

    fasad

    Det planerade euro-afrikanska toppmötet den 8
    december

    splittrar redan EU-kretsen. Portugal har med stöd av bland
    annat Frankrike och Tyskland ambitionen att genomföra mötet även

    om
    Zimbabwes Robert Mugabe skulle delta. Gordon Brown har sedan länge
    förklarat att han i så fall bojkottar mötet. Statsminister

    Fredrik
    Reinfeldt framför förhoppningar om att EU kollektivt skulle kunna
    övertala Mugabe att stanna hemma, men har hittills inte

    sagt att han
    skulle följa Gordon Browns linje.

    Två dagar senare, den 10 december, får FN:s säkerhetsråd rapporten
    om

    Kosovos framtida status. Det är en säker gissning att oavsett vilket
    resultat som då föreligger så kommer EU-kretsen att splittras i

    olika
    läger. Några är beredda att erkänna ett självständigt Kosovo, andra
    vägrar principiellt. Samtidigt planeras den största EU-

    missionen
    någonsin för Kosovo.

    En tung intern EU-fråga skulle komma på bordet den
    5 december, men

    motsättningarna är så hårda i EU-kommissionen att
    ordföranden José Manuel Barroso flyttat den till nästa år. Tidigast den
    23

    januari presenteras det kontroversiella paketet med förslag till hur
    energi- och klimatpolitikens allmänna målen skall omsättas

    i
    verkligheten och hur bördorna skall fördelas på de 27 medlemsländerna.
    Det blir nykomlingen Slovenien som under våren 2008 får

    den
    utomordentligt krävande uppgiften att leda den komplicerade
    förhandlingen.

    Det blir också Sloveniens uppgift att till

    EU-toppmötet i mars lägga
    fram en strategi för en gemensam hållning i förhållande till
    konkurrensen på de globala marknaderna.

    Skall EU, som Nicolas Sarkozy
    vill, utgöra en stötdämpare som genom protektionistiska åtgärder
    skyddar medborgarna från

    globaliseringen? Eller skall EU, som Gordon
    Brown vill, bekämpa protektionismen eftersom den är ett kostsamt och
    ineffektivt sätt

    att möta globaliseringen på?

    BildtBlog

  • Det viljelösa EU

    Det säger sig självt. Samtidigt som många vill ha ett starkt EU inom just det område man själv tycker är viktigt vill andra

    länder inte ge upp sin makt på det området. Behövs det svältande ministrar för överhuvudtaget sätta ihop något som kan likna ett

    inriktning för EU visar det ju på den politiska svagheten in organisationen.

    SvD » Rolf Gustavsson » Nya verktyg kan inte ersätta

    politisk vilja

    Rykten gick igång om totalt kaos, stegrad otålighet och ilska bland de

    hungrande högdjuren, som
    utfodrades först med ett par timmars fördröjning. Efter
    midnatt kom till slut besked om att de sista

    detaljerna äntligen
    klarats ut. Förhandlingarna om reformfördraget hade
    framgångsrikt avslutats.

    – Stor seger! Nu kan vi

    möta de globala utmaningarna!
    Så trumpetades budskapet från delar av Europas utmattade
    ledarskap.

    Men Polens

    president Lech Kaczynski verkade inte
    införstådd med att förhandlingarna faktiskt avslutats.
    För honom fortsätter de ända

    tills toppmötet i
    december.

    Ingenting är klart förrän allting är klart.
    Så lyder en gammal grundregel i EU. Det gäller

    även
    reformfördraget.

    – EU utvecklas till en statsbildning.
    Sverige och Danmark kommer att försvinna. Det

    skall jag
    försöka stoppa i en folkomröstning, förklarade
    Jens-Peter Bonde, Danmarks ledande Nej-kämpe, i den

    tidiga
    morgonstunden.

    Jens-Peter Bondes livslånga kamp mot den
    europeiska superstaten bygger på en del

    obsoleta
    föreställningar. Idén om den europeiska superstaten
    tillhör en förgången tid. Den är ett
    hjärnspöke – eller en utopi –

    utan
    verklighetsförankring i ett läge där man med nöd
    och näppe lyckats förhindra att EU-bygget skulle falla ihop
    som ett

    korthus.

  • Den symboliska unionen

    Vad som sägs i inlägget nedan är att i praktiken inga politiker vågar diskutera EU frågor. Personligen tror jag att

    det i längden inte går undvika EU som en inrikespolitisk fråga. Det finns också någon slags schizofren hållning till EU bland

    alla partierna. EU ska inte lägga sig i nationella frågor samtidigt som de vill att EU ska agera gemensamt för just det områden partiet

    tycker är en prestigefråga i allt från miljö till utrikespolitik beroende på parti.

    I riksdagsvalen lyser EU-

    frågorna i allt väsentligt med sin frånvaro.
    Det är till skada för demokratin och är att underskatta de medborgare
    som vill veta mer

    om EU och har rätt att förvänta sig vägledning från
    de förtroendevalda politikerna för att kunna bilda sig en

    egen
    uppfattning.

    För nej partier är EU också ett jättebra sätt att vinna röster. EU-spöket d.v.s de

    beslut som medlemsländernas representanter i Bryssel fattar är ju bra att använda som symbolisk slagpåse för folks ilska. Även SD

    utnyttjar skicligt denna linje.  För hur många vet att Sverige faktiskt är med och fattar beslut?

    http://www1.istockphoto.com/file_thumbview_approve/294244/2/istockphoto_294244_eu_european_union_flag_1_2.jpg

    SvD » Brännpunkt » Vad är viktigast för

    Reinfeldt – nationen eller EU?

    Genom att fokusera dessa symbolfrågor undviker de
    politiska

    ledarna, inte bara i vårt land, de viktiga frågorna om EU:s
    konstitutionella och institutionella grundvalar.

    Denna

    underlåtenhetssynd, som det ju rör sig om, följer av en högst
    medveten strävan att inte stöta sig med olika opinioner inom eller

    utom
    de politiska partierna.I själva verket har moderaterna liksom
    socialdemokraterna och andra riksdagspartier gett sitt stöd till

    att
    stärka EU i olika avseenden.

    Det finns argument för och emot en sådan utveckling, men partierna

    undviker att ta den debatten.

    I riksdagsvalen lyser EU-frågorna i allt väsentligt med sin frånvaro.
    Det är till skada för

    demokratin och är att underskatta de medborgare
    som vill veta mer om EU och har rätt att förvänta sig vägledning från
    de

    förtroendevalda politikerna för att kunna bilda sig en egen
    uppfattning.

    Moderaterna, som nu står inför en

    partistämma, ger
    intryck av att på motsvarande sätt som andra partier föra fram delvis
    olika budskap här hemma och på olika arenor

    inom EU.

    På ett mer övergripande plan råder oklarhet kring var moderaterna
    numera står när det gäller förhållandet mellan

    EU:s och Sveriges
    utveckling.

    Efter 1991 års riksdagsval framförde den avgående
    statsministern Ingvar

    Carlsson till den tillträdande statsministern
    Carl Bildt att socialdemokraterna ”misstänker” att Bildt och
    moderaterna ”ville använda

    ansökan om medlemskap för att komma åt den
    svenska modellen”.

    Det kan knappast råda någon tvekan om att moderatledningen

    åtminstone
    på den tiden såg en historisk möjlighet att använda EU och kanske
    särskilt EMU som hävstång för att omvandla Sverige och

    försöka bryta
    den socialdemokratiska hegemonin.

    Idag är emellertid ledningen för de så kallade

    nya
    moderaterna uppenbart ängslig för att partiet ska framstå som ett hot
    mot ”den svenska modellen”.

    Där partiet har plats

    och stämma i EU, företrädesvis i
    Europaparlamentet, är det i mångt och mycket perspektivet från de
    ”gamla moderaterna” som gäller.

    Såtillvida förespråkas i huvudsak
    marknadsliberala lösningar, exempelvis krav på avreglerade eller
    flexibla arbetsmarknader och

    avståndstagande från förslag på ett
    ”socialt Europa”.

    Meningen tycks vara att EU inte ska befatta sig

    med
    social-politik och välfärdspolitik över huvud taget. Samtidigt verkar
    partiet för att EU ska vara kraftfull på ett antal områden

    såsom
    brottsbekämpning och utrikespolitik.

  • Vill Sverige vara med i EU?


    Vill svenskarna vara med i EU     eller har de ens förstått vad EU är? En politisk union. För alla som som

    hade läst på inför den första EU omröstningen stod det ganska klart redan då. Vilket var en stor anledning till varför jag röstade nej.

    Självklart kommer enskilda medlemsstater tappa makt om EU ska kunna agera gemensamt. Något EU inte kan så länge enskilda medlemsstater

    kan lägga in veto eller strunta i beslut. Med andra ord EU anslutningen handlade ytterst om att ge upp nationell

    suveränitet.

    Vad jag inte förstår är varför så många sedan inte är intresserad av en fungerande EU. Där

    beslutsfattare kan ställas till svars och lagförslag påverkas. Några säger att EU behövs för miljön andra för internationell säkerhet

    men ingen verkar vara redo att ta konsekvenserna av ett fungerade EU. Att beslut kan komma att fattas inom EU istället för Sveriges

    riksdag.

    Tänk vad bra om samma tänkande     kunde tillämpas inom Sverige. Då kunde Göteborg strunta i vad Stockholm

    beslutar för att vi här inte råkar gilla de beslut som fattas. Eller ännu bättre varför inte gå ur unionen Sverige. Västsverige med

    större delen av Sverige industriproduktion hade nog klarats sig bra. Om inte annat har Stockholm alltid Ericsson.

    Att

    sedan både svenska och europeiska politiker duckar för kontroversiella förslag och skyller på ett EU där de yttersta

    makthavarna är just samma politiker eller att EU-kommissionen beskrivs som EU byråkraterna där borta är en del av samma problem. Jag

    undrar förresten om V vet att det faktiskt jobbar sort ett antal svenskar i kommissionen av byråkrater som de kallar i nedanstående

    debattartikel. Med svensk anknytningen kanske inte räknas för sådan som Margot Wallström?

    Personligen hade jag

    hellre föredragit ett EU som är kapabelt att fatta beslut och där det finns en demokratiskt möjlighet att ställa dessa

    beslutsfattare till svars. Genom ett folkvalt EU-parlament och en demokratiskt styrd kommission. Varför inte både en folkvald EU-

    kommissions ordförande och president? Det var i mycket detta som fanns i det nedröstade konstitutionsförslaget som nu blivit dagens

    urvattnade förslag.

    En folkomröstning     kanske hade varit en bra ide inte för själva omröstningen utan för att det

    hade tvingat fram den svenska vänster som är livrädd för att gå ut och säga vad det tycker. För det är faktiskt så att det finns en

    ganska stor grupp människor inom S, V, MP. Det är ganska ironiskt att de mest ivriga EU motståndet finns inom vänstern och SD.

    SVDSVD2DNDagenHD

    SvD » Brännpunkt » Så ge då folket äntligen möjlighet att

    rösta

    EU:s reformfördrag, som ska disku­teras i Lissabon i
    dagarna, gör EU mer demokratiskt och tydligt,

    hävdar EU-minister
    Cecilia Malmström (SvD Brännpunkt 20/9). Det ska bli enklare att fatta
    beslut.

    Och här ovan skriver

    Margot Wallström att hon vill föra EU-frågorna närmare folket.

    Men det Malmström och Wallström inte skriver om

    är att
    det ska bli lättare att köra över länder. Medlemsländernas vetorätt
    försvinner på 62 områden. 105 nya frågor som EU har

    rätt att besluta
    över tillkommer.

    Detta är ett stort problem.

    När makt överlåts till EU kopplas

    väljarna bort. Ingen
    folkvald har rätt att lägga förslag till lagar. Den rätten har endast
    kommissionen, byråkraterna i Bryssel. ­

    I demokratier brukar faktiskt
    väljarna ha möjlighet att med röstsedelns hjälp förändra verkligheten.

  • Är flaggan den viktigast EU frågan?

    Är verkligen en EU flagga i riksdagen den viktigaste frågan att ta upp rörande EU? Visserligen tycks många leva i ett fortsatt förnekande av att vi faktiskt är med i den politiska union som EU är men ändå?

    Nu råkar jag höra till de som faktiskt tycker att är vi med/inte med diskussionen borde gå över till en om vad vi vill göra med EU medlemskapet. Istället för att fega med sådan som europadagar kom med konkreta visioner hur medlemskapet kan nå ut till människors vardag. Mest märkbart är de totala osynligheten i frågan från socialdemokraterna. MP och V har ju i allafall en åsikt offentligt även om de fortfarande inte svarat på frågan hur de vill få samarbetet att fungera bättre.

    EU-ministern har lättare att räkna upp fördelarna med unionen.

    De utmaningar Sverige står inför kan bara lösas i samarbete med andra länder, förklarar hon.

    – Det handlar förstås om miljö- och klimatfrågan. Men också om tillväxt, konkurrenskraft, forskning, globalisering, liksom migrationsfrågor och den gränsöverskridande brottsligheten, som blir allt grövre och svårare ett bekämpa ensam.

    Efter valsegern förra året lämnade folkpartiets Cecilia Malmström sin plats i EU-parlamentet för att bli minister. Ett ”svindlande” uppdrag.

    Utanför tjänsterummet i Rosenbad hänger Europeiska unionens flagga. Ansvarigt statsråd är förtjust i den gemensamma symbolen: tolv gyllene stjärnor på blå botten.

    – Det handlar om tillhörighet. Överallt i Europas städer finns den lokala flaggan, och ibland den regionala, tillsammans med den nationella och Europaflaggan.

    I det nya EU-fördraget är skrivningarna om en gemensam fana borta. Det leder tankarna till en ”superstat”, ansåg kritikerna. Men Cecilia Malmström vill gärna se EU-flaggan vaja på fler ställen runt om i Sverige.

    SVD