Claeskrantz.com

Etikett: Libyen

  • Var finns de 30-50 000 dödade i Libyen?

    Att folk dödades i Libyen kriget är klart. Men som New York times skriver nedan sifforna med 30-50 000 personer dödade av Gadaffi regimen enligt den nya regeringens tidigare rebeller kan inte bekräftas. Och massgravar med tusentals dödade har hittils inte hittats. 

    Antalet offer för Gaddafi regiment är förstås en politisk fråga då just Gadaffi regimens hot och våld mot den egna befolkningen var motiveringen för den av FN och NATO länderna militärt understödda revolten mot just Gadaffi. Alltså det humanitära kriget. 

    Frågan om Gadaffi’s hot eller ej mot befolkningen och omfattningen av våldet från Bengazi till Tripoli i det inbörderskrig som pågick kommer troligen inte att försvinna. Detta då just våldet mot den egna befolkningen var motiveringen för ytterligare en västlig intervention att bli av med en besvärlig diktator likt en gång massförstörelse vapen användes som motivering för invasionen av Irak.  

    Cynikerna hade förstås undrat om hela talet om humanitär intervention bara var ursäkten för vad mest borde räknas som  nykolonialism under täckmantel av ansvar att skydda som FN-doktrin. Medelhavet som en insjö för NATOs västmakter och kontroll av energitillgångar och råvaror är knappast något nytt.

    Libya Counts Its Martyrs, but the Bodies Don’t Add Up – NYTimes.com

    Officially, according to Libya’s new leaders, their martyrs in the struggle against the government of Col. Muammar el-Qaddafi should number 30,000 to 50,000, not even counting their enemies who have fallen. Yet in the country’s morgues, the war dead registered from both sides in each area so far are mostly in the hundreds, not the thousands. And those who are still missing total as few as 1,000, according to the International Committee of the Red Cross. Those figures may be incomplete, but even if the missing number proves to be three times as high, and all are dead, the toll would be far short of official casualty totals.
    ..

    The death toll from the Libyan uprising is unarguably horrendous, even if it does not fit neatly into the former rebels’ narrative of a David-and-Goliath struggle against a bloodthirsty regime that slaughtered tens of thousands of the helpless and the innocent. It has also become a politically delicate issue, with some new government officials refusing to release hard statistics on casualties and human rights groups cautious about taking a definitive position.

    The new authorities say the confirmed death toll will rise with the discovery of mass graves where the Qaddafi government hid its victims, both during its final months and as it collapsed and fled Tripoli and other population centers. Mass graves of recent vintage have indeed been found — 13 of them confirmed by the Red Cross, or “about 20” found by the government, according to the Transitional National Council’s humanitarian coordinator, Muattez Aneizi. More are being found “nearly every day,” Mr. Aneizi said.

    “Mass” is slightly misleading, however, because the largest actual grave site found so far, in the Nafusah Mountains of western Libya, had 34 bodies. In many of the others, the victims numbered only in the single digits. Many are not even graves, but rather containers or buildings where people were executed and their bodies left to rot. The Red Cross counted only 125 dead from the 13 sites it confirmed, with 53 of those found in a hangar near Tripoli’s airport. While the rebels may not have died in the numbers their side has claimed, there is no doubt that many were killed, often horribly, after having been taken prisoner. As the Qaddafi government collapsed and its die-hards fled from Tripoli and other strongholds, such war crimes happened in many well-documented cases. They just did not happen in many thousands of cases, judging from the available evidence. There has been no explanation of the basis for either the council’s tally of 30,000 to 50,000 dead, or the number preferred by the new government’s minister of health, Naji Barakat, a more modest 25,000 to 30,000.

  • Kommer socialdemokratin agera för mänskliga rättigheter i Bahrain?

    När socialdemokratin och dess utrikesledning under Urban Ahlin gjort sig till förkämpar för den arabiska vårens frihetsrörelser kommer partiet även agera för frihetsrörelser på den arabiska halvön. Visst vill vi agera för att stödja utvecklingen mot demokrati och mänskliga rättigheter i länder som Bahrain vars folks kamp för mänskliga rättigheter brutalt krossades av Saudiska trupper tränade förövrigt av samma brittiska militär som nu befriar Libyen.

    För det är väl inte så att den nuvarande socialdemokratiska utrikesledningen tillämpar selektiv kamp för mänskliga rättigheter beroende på vad som är mest politisk fördelaktigt.

    Andra bloggar att läsa:
    Utrikes- och säkerhetspolitik: Var är ledarskapet? | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg,

    UK training Saudi forces used to crush Arab spring | World news | The Observer

    Britain
    is training Saudi Arabia’s national guard – the elite security force
    deployed during the recent protests in Bahrain – in public order
    enforcement measures and the use of sniper rifles. The revelation has
    outraged human rights groups, which point out that the Foreign Office
    recognises that the kingdom’s human rights record is ”a major concern”.

    In
    response to questions made under the Freedom of Information Act, the
    Ministry of Defence has confirmed that British personnel regularly run
    courses for the national guard in ”weapons, fieldcraft and general
    military skills training, as well as incident handling, bomb disposal,
    search, public order and sniper training”. The courses are organised
    through the British Military Mission to the Saudi Arabian National
    Guard, an obscure unit that consists of 11 British army personnel under
    the command of a brigadier.

    The MoD response, obtained yesterday
    by the Observer, reveals that Britain sends up to 20 training teams to
    the kingdom a year. Saudi Arabia pays for ”all BMM personnel, as well as
    support costs such as accommodation and transport”.

    Bahrain’s
    royal family used 1,200 Saudi troops to help put down demonstrations in
    March. At the time the British government said it was ”deeply concerned”
    about reports of human rights abuses being perpetrated by the troops.

    ”Britain’s
    important role in training the Saudi Arabian national guard in internal
    security over many years has enabled them to develop tactics to help
    suppress the popular uprising in Bahrain,” said Nicholas Gilby of the
    Campaign Against Arms Trade.


    Kommer det ett uttalande från den socialdemokratiska riksdagsgruppen     som fördömer dödandet av oskyldiga demonstranter och tortyr av demokratiska aktivister även i Bahrain? Likt vad Times rapporterar nedan.

    För det är väl inte så att socialdemokratins stöd för frihet och mänskliga rättigheter tillämpas selektivt beroende på om man kan plocka poäng på Carl Bildt i riksdagen och de borgerliga och vilka länder de ledande västmakterna bland våra nator allierade anser vara rätt för militära interventioner?

    Boy, 14, Dies in Bahrain as Security Forces Break Up Protest – NYTimes.com

    A 14-year-old boy was killed Wednesday as security forces in Sitra, Bahrain, broke up a small protest. Witnesses said the boy was struck in the head by a tear gas canister that the security forces fired directly into the crowd at close range, and died shortly afterward at a hospita

    The Bahrain Youth Society for Human Rights published photographs of the boy, whom they identified as Ali Jawad Ahmad, and of the blood-stained sidewalk where the episode occurred.

    In a report by the state-run news agency, the government confirmed the death of the boy but said there had been “no reported police action against lawbreakers in Sitra” that morning, “except dispersing a small group of around 10 people at 1:15 a.m.” The Ministry of the Interior, which confirmed the boy’s name, offered a reward of more than $26,000 for information about those responsible for his death.


  • Öst-Europa eller Balkan i den Arabiska våren?

    Det bärande ordet i mycket av kommentarerna till den arabiska våren och agerandet från svenska politiker är kan. Utvecklingen i arabvärlden kan bli den likt den i öst-europa med en väg mot demokrati och integrering i europa som en naturlig del. Eller kan bli katastrof likt den den irakiska invasion som skulle störta en diktator och införa demokrati och istället orsakade 100-tusentals irakiers död och ett sönderslaget irakiskt samhälle.

    Att förutsätta att västeuropeisk liberal demokrati och samhällsmodell är den enda vägen för hela den islamiska världen är en minst sagt begränsad syn. Kulturimperialism hade en del sagt.

    Men det är inte den viktiga observationen. Vad många kommentatorer speciellt inom socialdemokratin verkar ha glömt är Balkan och speciellt Jugoslavien när de för fram öst-Europa som modell för vad som händer i arabvärlden. Ett sönderfallande Jugoslavien efter kalla krigets med skrupulösa politiker som hänsynslöst underblåser konflikter mellan folkgrupper, para-militära miliser och folkgrupper i krig med varandra, folkmord och ett inbördeskrig som i praktiken avslutas först med militärt övertagande av Nato och Väst som skyddsmakter borde få en del att fundera. Titta under ytan i mellanöstern eller stora delar av Nordafrika finns mycket av Balkans potentiella konflikter där.

    Det läggs nu grunden för ett militärt ingripande i Syrien likt det fortsatta militära åtagandet i Libyen. Utan några egentliga funderingar över konsekvenserna annat än att de kommer nog gå bra. Visst vill alla bli som oss var vad George W Bush menade en gång om Irak invasionen.

    Och nej jag gillar inte att alla som för fram kritiska frågor från terrorism experter till högerpolitiker underförstås buntas ihop i gruppen islamofober eller höger.  Om något är det istället socialdemokratins utrikesledning som hamnat i samma grupp som neo-konservativa och liberala interventionister till höger. Utan perspektiv och rosenröda drömmar om vad man tror ska hända.

    Ja Syrien är en diktatur som använder diktaturens all metoder för att behålla makten. Så ser det även ut i Jordanien, Saudiarabien, Qatar med flera gulfstater som nu är våra allierade demokratiförandet i mellanöstern.  Alla förstås goda demokratiska modeller. Har alla glömt Bahrain vars diktatur just krossat en demokratisk vår med saudisk hjälp, fängslat och dödat tusental?

    Reformer är uppenbarligen inte på dagordningen i t ex Egypten där landet nu styrs av en militärdiktatur som verkar vara på god väg sluta sig samman med det muslimska brödraskapet och sin ekonomiska sponsor Saudiarabien för att behålla makten. Det är knappast några liberala demokrater där. I Libyen är det den förra ledaren för Al-Qaida i Libyen nu ledaren för det militärråd som tagit över staden.  I Tunisien protesterar folk mot uteblivna reformer och att mycket av den gamla makstrukturen sitter kvar.

    Men så är väl inte verklighetsbaserad baserad utrikes och säkerhetspolitik på modet i Sverige. Om inte annat säger bristen på kritik mot gulfstaterna som den hårda odemokratiska kärnan i arabvärlden hur mycket det handlar om för svensk del att lägga sig nära den politik som förs av våra främsta allierade inom NATO. 

    Andra blogglänkar:
    Det handlar inte om kulturer, utan om islam, Den Arabiska Hösten, De kristna i Syrien

    Syrien kan bli en demokrati | Ledare | Aftonbladet

    Även om vissa högerpolitiker och terroristexperter hela tiden betonat riskerna med det som sker är den övergripande bilden positiv. Två diktatorer har fallit. En tredje är på väg.

    Reformer är på dagordningen i nästan hela Mellanöstern och Nordafrika.

    Samtidigt fortsätter protest­erna på många håll.
    Skrämmande avslöjande

    I Syrien håller situationen på att spåra ur. Aftonbladet kunde i går rapportera inifrån Syrien. Det är skakande läsning. Över 2 200 har dödats och tusentals fängslats av regimen.

    Samtidigt ökar det diplomatiska trycket. Både Arabförbundet och Ryssland skickade i helgen delegationer till Syriens huvdstad Damaskus. Turkiets president Abdullah Gul sa att hans land ”tappat förtroendet” för det syriska ledarskapet. Till och med Iran protesterade, vad det nu är värt.

    Men tiden börjar rinna ut. Om inte Syrien upphör med våldet mot oppositionen måste FN:s säkerhetsråd agera. När Gaddafi faller kan ekonomiska, diplomatiska och politiska

    resurser frigöras och användas i Syrien. Det är inte särskilt avlägset.
    Måste ha en vision

    Den arabiska våren kommer troligen att fortsätta lång tid framöver. Trots detta finns ett stort behov av att diskutera vad som kommer sedan. En vision att bygga politiken kring.

    Visionen om ett ”stabilt” Mellanöstern som länge väglett europeisk politik bör ersättas av insikten att demokrati och ett samhälle byggt på rätts­statens principer är möjligt både norr och söder om medelhavet.

    Europa måste därför komma över sina fördomar om Islam och om folken i Mellanöstern och Nordafrika.

    Fördomarna kan vi med fördel byta ut mot framtidstro.

    Demokrati och rättstat är lika möjligt norr och söder om Medelhavet.

  • Libyen – Det nya Afghanistan och när avgår Urban Ahlin?

    Nu håller jag inte med skribenten i Guardian om att bara Libyen rebellerna tar sig till huvudstaden kommer Gaddafi regimen att falla. En fästning Tripoli med strider inom staden är en trolig utveckling för de Gadaffi styrkor som inte har något val och en Gaddafi familj som var enda alternativ är död eller infinna sig i Haag.. Och det finns alla möjligheter att driva ett långvarigt gerilla krig i landet även från Gaddafi klanen trogna styrkor. Eller så har möjligen Gaddafi skickat sina resplaner till Amerikanska CIA med uppmaning att inte bomba..

    Med det viktiga skribenten från Guardian påpekar nedan är den starkt delade oppositionen med allt från djupt religiösa islamister som hörde till de mest hårdföra kämparna inom Al Quaida till den delning som verkar ske efter klan identitet mellan olika oppositions grupper i framtida en kamp om makten. Libyen närmar sig tack vare FN och de stormakter som drev igenom störtandet av Gaddafi på det absolut värsta gravt inkompetenta sättet en Afghanistan liknande situation och en potentiell total kollaps av den Libyska staten och samhället. Och risken är uppenbar för ett permanent inbördeskrig och delning av landet.

    Artikeln borde om inte annat vara en väckarklocka för de svenska blåögda kommentatorer som talade om en ny arabisk frihetsvår modell öste-Europa i nord-afrika trots att de själva erkände visst inget om läget i landet. Och perverterandet av FN till att selektivt ge mandat för stormakter att militärt störta de diktatorer de inte gillar. För visst har FN mandat att störta fast inte störta regeringar säkerhetsrådet inte gillar enligt med doktrinen om att skydda..?

    FN:s säkerhetsråd måste ikväll ta ett beslut som skyddar Libyens folk mot Gaddafi. Det är rådets skyldighet enligt FN-stadgan. Det sa Urban Ahlin, utrikespolitisk talesperson (S) idag i den särskilda debatten i riksdagen om situationen i Libyen. Urban Ahlin kritiserade också regeringens passiva hållning.
    – Den främsta skyldigheten för en svensk utrikesminister är att ställa upp på de förtrycktas sida mot förtryckaren. FN-stadgan ger världssamfundet rätt att ingripa mot Gaddafi. Ändå förhåller sig regeringen och Carl Bildt passiva. Det är djupt olustigt.

    Fast det stod visst inget i FN-mandat i flygförbuds zonen om att Nato hade rätten att bomba sönder Tripoli… Demokrati kamp borde gälla alla länder inklusive de främsta förespråkarna för Libyen ingripandet gulf staterna med Saudi Arabien i spetsen. I stället väljer man från väst att alliera sig med just gulf staterna för att störa en diktatur medan Saudi Arabiens krossande av en annan frihetsvår i Bahrain ignoreras.

    Och ja förövrigt anser jag Urban Ahlin borde avgå som utrikestalesperson och direkt ansvariga för den urusla Socialdemokratiska utrikesanalysen…

    Socialdemokraterna menar att Sveriges stöd också ska främja framväxten av ett starkt
    civilt samhälle. Civila organisationer är oerhört svagt utvecklade i arabvärlden.
    Svenska folkrörelser, fotbollslag, körer och andra föreningar har stor erfarenhet av
    utbyte med människor i de forna öststaterna. Genom dessa samarbeten har det
    tydligt visats hur stor betydelse kontakten mellan människor och organisationer har
    för att utveckla ett civilt samhälle. Dessa erfarenheter bör nu svenskt bistånd bidra till
    att överföra till Nordafrika.

    Jag skulle vilja se de sångkörer och föreningar som modell Baltikum ska lära ut demokrati, kvinnors rättigheter och föreningsliv efter svensk modell till hårdföra islamister. Det går knappast att analysera omvärlden med 20 år gamla historiska modeller hämtade från en annan världsdel. Eller från medierapporter om twitter revolutioner.. Speciellt krig är något som handlar om mer än att plocka poäng mot Carl Bildt i riksdagen. Det är alla politikers ansvar om de skickar ut svenska militärstyrkor som direkt eller indirekt ska stödja användandet av våld också analyserar konsekvenser och läget med fakta från platsen.

     

     

    It is only a matter of time, then, before the Libyan regime concedes defeat. But what happens next? The west is losing faith in the Transitional National Council (TNC), which seems incapable of uniting and controlling the diverse elements within the rebellion, which not only can’t get along but appear to be on the brink of fighting each other. The Islamist element among the rebel forces is strong, well-armed (thanks to raids on the regime’s munitions dumps) and implacably opposed to Nato. The main Islamist militia – the Abu Ubaidah bin Jarrah Brigade – has refused to fight under the ”infidel” banner against Gaddafi’s forces but maintains ”internal security”. These are the most likely culprits for the 28 July assassination of the rebels’ commander-in-chief General Abdul Fatah Younis, who had defected from the Gaddafi regime in the early stages of the uprising. Younis was Gaddafi’s interior minister and presided over a particularly brutal suppression of an Islamist uprising in the mid-90s.

    The various other explanations for Younis’s assassination are all feasible and offer a good illustration of the chaos and infighting that characterises the opposition. One camp has it that Younis was not a genuine defector from the Gaddafi camp but a spy for the regime who was killed by the TNC; meanwhile the Islamist February 17 Martyrs’ Brigade, led by cleric Ismail al-Sallabi, claims that Younis was killed by Gaddafi infiltrators; CIA associate and former Libyan army colonel Khalifa Hifter – who had openly clashed with Younis for control of the TNC’s military umbrella, the Union of Revolutionary Forces – has also been accused of the murder

    Infogat från <http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2011/aug/17/libya-the-next-afghanistan>

  • Internationella brottmålsdomstolen som politiskt verktyg

    Oavsett vad man tycker om Gaddafi eller andra diktatorer är det väl i sig ett brott mot internationell rätt och staters suveränitet att avsätt statsöverhuvuden. Speciellt som ett mål där det inte finns någon som helst tillstymmelse till mandat inom internationell rätt för att göra det.

    ICC har uppenbarligen blivit en del i västmakternas pågående kampanj att avsätta Gaddafi. En kampanj som sig är ett totalt misslyckande än så länge. En stor del av misslyckandet som förutom ren politisk och militär inkompetens och feghet hos Storbritannien, Frankrike med flera beror på att det enda alternativ Gaddafi fått är om inte bokstavligen att skära sin egen hals.

    Som SvD skriver nedan har västmakterna omöjliggjort en förhandlingslösning och i lika stor grad omöjliggjort en militär lösning i och med att de fegt vägrar skicka de trupper på marken som är nödvändiga om målet är att bli av med Gaddafi. Den enda anledningen att den Libyska oppositions gerillan överlevt militärt är med Natos stridsflyg som beskyddare.  

    Speciellt allvarligt borde det dock vara om ICC blir ett politiskt verktyg för ett antal stormakter där diktatorer ’vi inte gillar’ kan hotas att dras inför rätta medan man ser med blinda ögon på brott mot mänskligheten från andra.  Det torde finnas lika stor anledning att sätta vår allierade i demokratispridnings projektet i Libyen Quatar, Saudi Arabien med flera inför rätta i Haag för brott mot mänskliga rättigheter om man tar den krigföring saudierna t ex genomfört i jemen eller tortyr i fängelser eller varför inte grova brott mot mänskliga rättigheter för kvinnor. 

    För svensk del leker speciellt socialdemokraterna och dess utrikesföreträdare struts och låtsas som om kampanjen att militärt avlägsna Gaddafi inte förekommer. Eller tar upp bristen på praktiskt politiska eller militära lösningar i en operation avlägsna Gaddaffi som ju enligt socialdemokraterna inte existerar. Carl Bildt och de borgerliga är som vanligt ’camp followers’ till Nato utan någon egentlig egen politik.  

    Bloggat:
    Reflektioner kring antropologi och maktens konsensus, Ett foto (uppdaterad)

    En snårig väg för att slippa Gaddafi | Ledarsidan | SvD

    Som den internationella straffrättsjuristen Peter Quayle påpekar i en intressant artikel i The Times (30/6) har man nu slagit in på en annan väg. Om det kommer att gå att få bort Gaddafi eller, för den delen, den sudanesiske presidenten al-Bashir, som också är efterlyst av ICC, är mycket osäkert. Ändå utfärdar man en arresteringsorder. Domstolen tycks föredra att ses som principfast men oförmögen att driva igenom sina efterlysningar snarare än att kunna anklagas för att gå segrarnas ärenden.

    Är det en klok utveckling? Det blir knappast lättare att få Gaddafi att ge upp om det inte råder någon tvekan för honom om att hans nästa anhalt blir Haag. En förhandlingslösning kommer då närmast oundvikligen behöva innefatta ett löfte om amnesti, eller åtminstone att länder som stöder ICC går med på att han får fly till ett land som inte är bundet av Romstadgans krav på utlämning till domstolen.

    Därmed riskerar det internationella straffrättssystemet att mista mycket av sin avskräckande effekt, och dessutom framstå som godtyckligt. Varför ska diktator A straffas, medan världssamfundet låter diktator B gå fri?

    Ändå är en pragmatisk väg den minst dåliga. Rättskipning mot presidenter och generaler kommer alltid att handla om unika fall, som måste behandlas efter sina specifika förutsättningar. Det är förvisso mycket viktigt att en stark signal sänds om att brott mot mänskligheten inte får förbli ostraffade. Det undergrävs varje gång någon får komma undan. Men hjälper det Libyens folk? De tycker nog att det är minst lika viktigt att bli av med sin förtryckare

  • Libyen krigets kostnad för Storbritannien hittills 2 miljarder kr

    Det kan vara värt att notera det humanitär icke-kriget i Libyen som skulle vara över på några veckor efter nu 3 månader kostat bara Storbritannien mer än 2 miljarder kronor. Detta då efter att lyckas göra situationen än värre med Gadaffi regimen kvar i tripoli.

    Var det någon som antog att i humanitära krig bara väst visar upp sin militärmakt diverse diktatorer med automatik skulle fly och de som begår humanitära brott mot mänskligheten snällt inställa sig i Haag för att få sitt straff…

    Libya war has cost UK £200m | Politics | The Guardian
    The government is expected to tell MPs on Thursday that the operation in Libya has cost about £200m in an attempt to head off growing concerns that the military bill is spiralling.

    Ministers will put down a written ministerial statement to the house, bringing forward the announcement from next week.

    However, some defence economists have warned the cost could reach £1bn if the campaign lasts into the autumn.

    Details had been expected in a few days, but the government appears to want to close down the issue as an avenue of attack for the opposition.

    After a grilling from the shadow chancellor, Ed Balls, in the Commons on Tuesday, George Osborne and chief secretary to the Treasury, Danny Alexander, refused to be drawn on the precise amount.

    At the weekend Alexander said in an interview with Sky News that it could be ”hundreds of millions”. Balls pointed out this was markedly different from the line in March that the operation would cost ”tens of millions not hundreds of millions”.