Claeskrantz.com

Etikett: Socialdemokrater

  • Leif Pagrotsky etta på Göteborgs riksdagslista för Socialdemokraterna

    Det ska bli intressant att se hur rikspolitiken och valrörelsen kommer att hanteras av de både nya och gamla riksdagsledamöter som ska representera socialdemokraterna i Göteborg om allt går väl i valet. 

    Göteborg får både tyngd och spännvid i sin riksdagslista för socialdemokraterna men det är fortfarande en lista som i stort är ett blankt papper för de flesta göteborgare utanför socialdemokratin. Jag hoppas att alla kandidaterna är redo att gå ut och tala med göteborgare och minst lika viktigt har en vision och tanke med vad de vill göra i riskdagen. Speciellt med tanke på alla de utmaningar som Göteborg står inför de närmaste åren.

    Valkommittén i det socialdemokratiska partidistriktet i Göteborg föreslår dessutom att en annan nykomling, ombudsman Mattias Jonsson på Metall-41:an, hamnar på valbar plats.

    Blir valet en framgång för socialdemokraterna i Göteborg så kan även Cecilia Dalman Eek ta plats på Göteborgsbänken i riksdagen. De tre toppnamnen på listan, Leif Pagrotsky, Gunilla Carlsson och Lars Johansson, är redan i dag riksdagsledamöter.

    Nya s-namn till riksdagen i höst – Göteborg – www.gp.se

  • Stå upp för rätten att vägra skaka hand del 3 – Klokt från Cecilia Dalman Eek

    Det är intressant hur en handskakning eller ej kan bli en symbolfråga. Men det berättar också vilken laddad konflikt det finns i Sverige kring både Islam och främmande kulturer i stort. 

    Som vanligt klokt skriver Cecilia Dalman Eek nedan om det få uppmärksammat. Mannen fick sin ersättning avslutad för att en tjänsteman på AF gick på hörsägen om vad som hade hänt vid ett möte om en eventuell praktikplats.

    Detta har sedan tolkats in i större sammanhang som att mannen skulle framfört något slags krav på könssegregation eller vägrade arbeta med kvinnor. Både från höger och vänster har det sedan framförts krav på politisk handling efter DO domen om att lagen måste ändras. Att det handlar om värderingen hos en relativt lite grupp muslimer och den tolkning de gjort av Islam har helt försvunnit.

    Det enda mannen i Älmhult velat var dock att få hälsa på sitt sätt på den kvinnliga chefen vilket han också gjorde med en respektfull bugning.

    Det är synd att inte fler vill stå upp för den rätten för individer utan att detta för den skulle innebära någon slags legitimering av politiska krav på könssegregering.

    Jag undrar förövrigt om samma konflikt hade uppstått om en kvinna hade vägrat hälsa på en man?  

    För en dryg vecka sedan kom handskakningsdomen från Stockholms tingsrätt. En muslimsk man blev av med sin ersättning från arbetsförmedlingen för att en tjänsteman gick på hörsägen, i stället för att skaffa dokumentation från det företag i Älmhult där han sökt praktik. Så får självklart inte tjänstemän göra, vilket domen slog fast.

    Men domen tolkades som att mannen fick skadestånd för att han vägrade ta den kvinnliga företagsrepresentantens utsträckta hand för att hälsa. Tingsrätten använder det enda argument arbetsförmedlaren lämnat –att mannen "till följd av sin religiösa övertygelse saknade möjlighet att ta främmande kvinnor i hand”.

    Uppfattningen att en man inte bör beröra främmande kvinnor ens med handhälsning finns hos en liten grupp muslimer och den är omdiskuterad. Muslimer jag talat med anser att vägran till handhälsning strider mot Islams fredsbudskap och den generositet och respekt varje muslim ska visa. De säger att det inte finns något stöd för en sådan hållning i Koranen. Envar har självklart rätt till uppfattningen att kvinnor och män bör leva åtskilda, men det är inte okej att kräva att samhället ska ändras för att tillmötesgå den religiösa uppfattningen.

    Handskakningsdomen får inte användas för att legitimera krav på kvinnofria arbetsplatser, eller mansfria heller för den delen. Att kräva könssegregation är politik och ska bemötas som det. Det kravet har dock inte mannen i Älmhult rest, han har bara bett att få hälsa på sitt eget sätt.

    Att hälsa utan kroppskontakt är hävdvunnet i stora delar av världen och anses mycket respektfullt. Ändå är det svårt för mig att se det som ett uttryck för respekt när en man inte handhälsar för att slippa beröra okända kvinnor. Likaväl som det kan upplevas som en kränkning att inte få hälsa efter sin tro, så är det förolämpande för en kvinna att inte bli hälsad på. Men i ett öppet och tolerant samhälle har vi ett ömsesidigt ansvar som går utöver rätten att kränka och förolämpa varandras känslor. Vi behöver mötas i respekt för varandras upplevelser. Det är en tuff uppgift som gäller oss alla, oavsett livsåskådning.

    Kanske måste vi inte ta så illa vid oss av den andres önskemål utan acceptera olika sätt att hälsa och umgås, i de sammanhang där det fungerar. Då kan olika hälsningsvanor bli en del av hur vi umgås och inte en motsättning mellan olika grupper eller ett politiskt hot.

    Cecilia Dalman Eek: Rätt att vägra skaka hand? – Ledare – www.gp.se

  • Stå upp för rätten att vägra skaka hand del 2

    DO stämde Arbetsförmedlingen för religiös diskriminering sedan en muslimsk 28-årig man stängts av från aktivitetsstöd med hänvisning till hans religion. I december 2005 påbörjade mannen en arbetsmarknadsutbildning till verkstadsoperatör i Älmhult. Under utbildningen fick han ersättning i form av aktivitetsstöd.

    Fick inte jobbet

    I maj 2006 besökte den muslimske mannen tillsammans med en representant från utbildningsföretaget Lernia AB ett företag för att diskutera en praktikplats. Under besöket avböjde mannen att ta företaget Melaments kvinnliga vd i hand. Istället hälsade mannen genom att lägga sin hand mot sitt bröst samtidigt som han förklarade att hans religion förbjöd honom att vidröra andra kvinnor utanför familjen.

    Efter mötet beslutades att mannen inte skulle få någon praktikplats på företaget. Företagets förklaring var att 28-åringen saknade den ”kompetens och erfarenhet som krävdes”.
    Vägrade ta i hand – då stängde AF av honom | Nyheter | Aftonbladet

    Jag undrar om mannen i fråga ovan hade varit en ortodox jude det hade ställts samma frågor om det var diskriminering och vem som diskriminerades som det nu görs när mannen råkade vara muslim. Eller att någon skulle krävt från en jude att han skulle ta av sin kippah för att visa respekt för en potentiell arbetsgivare t ex.

    Av någon anledning tror jag inte det. Det hade varit för känsligt.

    Att sedan mannen som aftonbladet skriver inte fick någon praktik och stängdes av från sin aktivitetsersättning för att han ansågs ‘ genom sitt uppträdande hade medverkat till att han inte fick praktikplatsen’ och därför inte kunde ses som aktivt arbetssökande är om något ett solklart fall av diskriminering. Både från AFs och företagets sida.

    Eller med andra ord han fick ingen praktikplats för att han agerade efter den religiösa tron han hade.

    Att detta sedan tas upp både till höger och vänster med  en retorik som närmast liknar sverigedemokraternas visar ju på hur djupt just anti-muslimska och anti-religiös stämningar går inom det etablerade politiska etablissemanget liksom i det svenska folkdjupet. Både socialdemokrater och moderater har ju uttryckt åsikten att diskrimineringslagen måste ändras för att förhindra liknande fall.

    nalin

    Där kan man även undra över en retorik som verkar mena att det var den kvinnliga chefen som blev diskriminerad trots att hon stod i en position som med ett klart överläge.

    Sen är det en annan fråga vilken rätt arbetsgivare har att vägra anställa eller ta emot personal ‘som inte passar in’ vilket det i det här fallet misstänker jag argumenteringen hade fallit på ett sätt om när mannen var muslim och ett helt annat sätt om det hade varit en homosexuella man som ett företag inte hade velat anställa och han sedan förlorat sin aktivitetsersättning tack vare detta.

    Det som förvånar mig mest är dock den enighet som finns bland många moderater, socialdemokrater och ja Sverigedemokrater om att vissa uttryck för mångkultur är ett problem.

    I praktiken legitimerar etablerade politiska företrädare den hets retorik som sverigedemokraterna fört i åratal mot just muslimer.

    Personligen hade jag sagt så länge man följer de lagar som stiftas i den svenska riksdagen och accepterar ett demokratisk samhälle ska det råda tolerans. I denna tolerans ingår då rätten att vägra skaka hand. Däremot ingår inte rätten att vägra anställa någon pågrund av personens kön, ålder, sexualitet eller etniskt ursprung som enda orsak.

    /ck

    Bloggat: 
    Vem diskriminerade egentligen vem?, Sluta skicka dubbla signaler till muslimer. Slå näven i bordet!,  Okej att vägra skaka hand?, ”Vem diskriminerade egentligen vem?”, Vem diskriminerade vem egentligen (läs , Frank Gaffney om att frihetshot nått USA

     

    Häromveckan fälldes Arbetsförmedlingen för religiös diskriminering mot en arbetssökande man, som förlorat inte bara en praktikplats, utan även sin aktivitetsersättning då han på en intervju på en tilltänkt arbetsplats varken mött den kvinnliga VD:ns blick eller tagit henne i hand.

    Arbetsförmedlingen dömdes att betala ett skadestånd på 60000 kronor samt rättegångskostnader plus ränta till mannen.

    Domen är olycklig. Arbetsgivare kan bli överdrivet rädda för att tacka nej till någon på grund av dennes olämpliga beteende gentemot kolleger och kunder för att undvika att bli anklagade – och fällda – för diskriminering.

    Det är bra att Diskrimineringsombudsmannen drev målet och på så sätt prövar lagstiftningen, men DO Katri Linna bör avhålla sig ifrån att agera som multikultimegafon. För hur resonerar hon om någon av ideologiska skäl inte vill skaka hand med homosexuella eller muslimer, eller menar att deras tro förbjuder dem att arbeta med ateister?

    Domen tarvar främst klargöranden från ansvariga och lagstiftande politiker: För det första måste en arbetsgivare själv få bestämma vem han ska ta in på arbetsplatsen. I domen framgår det att arbetsgivaren inte ansåg att mannen hade kvalifikationer nog att klara jobbet, men hans agerande under intervjun måste också kunna få spela roll.

    För det andra bör inte religiös övertygelse eller kulturell tillhörighet ge särskilda friheter att uppträda apart. Mannen blev inte fråntagen sin aktivitetsersättning för att han är muslim, utan för att Arbetsförmedlingen ansåg att han uppträtt på ett sätt som inte gagnade hans möjligheter att få jobbet. Enligt domen stod ord mot ord om huruvida den muslimska mannen förklarat sin uteblivna handskakning eller inte för den kvinnliga chefen.

    Vem diskriminerade egentligen vem? | Ledarsidan | SvD

  • Politik handlar om att ge alla en chans – Dags för sossehockey

    Det finns idag en märkbar ovilja bland många svenskar att se en verklighet där alla människor inte har det lika bra som de själva. Om det inte handlar om länder i tredje världen eller behövande under jul och nyårshelger.

    Den verklighet som Evin Centin beskriver i Expressen citerat längst ner är idag vardag för många svenskar.  Både unga och gamla, svenskar och invandrare. Det svenska 2/3 dels samhället eller som det en gång hette klassamhället kanske idag inte befolkas med samma personer men det finns där.

    Det handlar om en grundsyn. Alla ska med. Ingen ska lämnas utanför. Med den tanken bygger socialdemokratin Sverige. Med den modellen och tron på att genom kollektivet så stärker vi den enskilde och låter den växa skapar vi stjärnor på isen och i spåret. Så när jag hör ordet sossehockey blir jag varm. Vi såg hur man ställde upp och hjälpte individen växa i den fantastiska skidtävlingen som slutade med guld och brons.

    Högbergs tankar: Sossehockey gör mig varm

    Som Peter Högberg också skriver ovan handlar det om för socialdemokratin om en grundsyn på människor och samhälle där ingen ska behöva stå ensam. Eller hungrig. 

    Det är detta aftonbladet så träffande kallar sossehockey.

    Skillnaden finns mot en syn på samhälle och individer där ansvaret för att lyckas eller misslyckas i livet läggs på den enskilde. Eller beskrivet på ett annat sätt det är den enskildes egen förmåga och vilja som ska avgöra om han eller hon sjunker eller simmar. Ett fint ord för detta är socialdarwinism. Andra är nyliberala eller nykonservativa.

    Oavsett vad det kallas handlar det om ett ganska kallt och ensamt samhälle hade jag sagt. Tillskillnad från sossehockeyn.

    Bloggat:
    HBT,  Hockeyfeber!,  Noterat: Sossehockey, Om socialister, Per Gudmundson och vänsterliberaler

    Tidigt beslutade jag mig för att inte belasta mina föräldrar med ytterligare kostnader.
    Min uppväxt och situation som barfotafriidrottare var inte unik då och är det inte heller i dag. Det finns fortfarande barn i såväl Bollnäs som Södertälje som förminskas på grund av föräldrarnas ekonomi eller sociala situation. Ännu värre är det med de barn som inte vågar äta sig mätta av oro för att småsyskonen inte får tillräckligt med mat. Eller barn som undrar vart de ska sova när släktingarna inte längre vill ha dem i lägenheten.
    I dag pratar vi om föräldrar som blir utförsäkrade, vuxna som blir arbetslösa eller lever i utanförskap. Vi ser ökade klasskillnader mellan de som har och de som inte har. För barnen översätts de svepande orden i pinsamt inställda skolresor, innehållslösa semestrar hemma i kvarteret eller att de gamla trasiga idrottskläderna måste behållas något år till. Barnens nödlögner och skam är ofta konsekvenser av politiska beslut. Men att många människor runt om i landet har det tuffare än någonsin verkar vara en helt ointressant fråga.
    Politik handlar om att förbättra Sverige och skapa en värld där möjligheterna växer. Politik handlar om ett ställningsstagande om hur samhället bäst ska utvecklas men också om vilket skydd som ska finnas för dem allra längst ner på samhällsstegen. Politik handlar om hur vi tar hand om varandra, hur vi ger och får. Jag började mina dagar i Sverige genom att få, först som asylsökande barn och flykting, sedan som elev i skolan och juriststudent.
    I dag när jag har ett eget jobb kan jag ge tillbaka till dem som behöver. Att kandidera är ett sätt för mig att ge tillbaka – men också att förändra för alla de barn som inte får vara barn fullt ut.

    Evin Cetin: Jag kommer aldrig svika barfotabarnen – Debatt – Expressen.se

  • Det militariserade biståndet – NATO som ersättare för FN

    Sverige som gjort sig känt som ett neutralt land, alliansfritt eller i varje fall inte med i Nato. Ett land som stått för fredliga lösningar men som nu har hängt på den allmänna trenden att militarisera biståndet.

    Och Socialdemokraterna hänger på. I går deklarerade partiets utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin att han stödjer regeringen, även om han inte läst förslaget än. Urban Ahlin räknar med att engagemanget i Afghanistan kommer att pågå under lång tid, kanske 30 år.

    Det är bra, förutsatt att det civila biståndet ökar och de militära insatserna minskar. Självklart kan Nato-styrkorna inte bara lämna över landet till ett inbördeskrig. Carl Bildt föreslår en senior, civil diplomatisk närvaro i norra Afghanistan. Det är kanske är ett bra förslag, i varje fall i linje med svensk tradition. Mer medling och mindre militarism.

    Splittrar oppositionen

    Den militära insatsen skördar civila offer och den har bara lett till att fler anslutit sig till talibanerna. Afghanistan är ett av världens fattigaste länder, frustrationen bland den unga och outbildade befolkningen är enorm. Den behöver inte bara skolhus utan även lärare och så småningom hederlig försörjning. När afghanerna får myndigheter de kan lita på behöver de inte talibanerna längre. Afghanistan behöver en internationell Marshallplan för fred och utveckling.

    Men Socialdemokraterna i riksdagen tänker rösta för fler militärer. Frågan splittrar oppositionen eftersom Miljöpartiet och Vänsterpartiet ifrågasätter den militära närvaron. Frågan splittrar även det socialdemokratiska partiet.

    I nästa vecka börjar den social­demokratiska kongressen. Flera motioner kräver att den svenska truppen ska dras tillbaka. Urban Ahlin hävdar att Sverige alltid ställt upp på internationella insatser. Visst, men vi har aldrig deltagit i Nato-strider där civila dödas och svenska soldater riskerar livet varje dag.

    Ledare: Militarisera inte biståndet | Ledare | Aftonbladet

    afghanistan

    Jag undrar när socialdemokraterna ska erkänna att Sverige inte längre kan räknas som ett alliansfritt landet. Outtalade allianser och avtal binder Sverige till en politik vi inte har full kontroll över utan någon offentlig diskussion har tagit upp inriktningen på den svenska utrikes och säkerhetspolitiken.

    Det är den enda anledningen jag kan tänka mig till det fortsatta stödet för en svensk närvaro i Afghanistan.

    Det är naivt på gränsen till bedrägeri att hänvisa till NATOs’ roll i Afghanistan som ett FN-uppdrag för fred. Nato tillsammans med USA är i Afghanistan för att föra krig. Man skickar inte ut soldater som biståndsarbetare. Men der är ändå det som är huvudargumentet.

    Det är NATO tillsammans med USA, inte FN som har ledarrollen i Afghanistan. Detta som en integrerad del av den amerikanska krigsföringen i det s.k kriget mot terrorismen.

    Bistånd och uppbyggnad av demokratiska institutioner har aldrig varit huvudmålet för den västliga närvaron i Afghanistan, även om det sagts så från svensk horisont. Och fungerat som en motivering till att Sverige satsar en miljard på en millitär närvaro under NATO kommando.  

    Har inte de socialdemokratiska utrikes och säkerhetspolitiska företrädarna förstått att den amerikanska avsikten har varit och kommer troligen fortsätta vara att bygga upp NATO som en global militärallians och ett alternativ till FNs säkerhetspolitiska roll?

    Och att NATOs närvaro i Afghanistan är en del i att bygga upp denna globala militära organisation. Är det verkligen något vi vill i Sverige?

    Vill verkligen socialdemokratin i bästa fall marginalisera FN till något liknande vad Nationernas Förbund var en gång i tiden?  Som bara passivt godkänner den politik dagens stormakter driver igenom.,

    Vad det handlar om nu för västmakternas del är att rädda ansiktet på NATO och för amerikansk del frågan om inriktningen på det fortsatta kriget mot terrorismen. Ett krig mot terrorismen som inte har något att göra med en fortsatt krigföring mot Taliban/Pashtun grupper i Afghanistan.

    Sen kan man undra vad Urban Ahlin ovan menar med att engagemanget i Afghanistan kan pågå i 30år? Är det verkligen genomtänkt.

    Oavsett har USA genom den andra valomgång man tvingat Hamid Karzai att genomföra i Afghanistan drastiskt minskat hans förutsättningar att sitta kvar. Valfusk eller ej. Ett västligt (amerikanskt) närmande till Talibangrupper är på gång och med Karzai ur vägen kommer det att bli mycket lättare att inkludera dessa i en framtida ny Afghansk regering.

    Någon som kommer ihåg President Ngo Dinh Diem eller Vietnamization som President Nixon drev som lösning på Vietnam kriget? Samma taktik för anti-gerillakrigföring är nu återigen aktuell i Afghanistan.

    Jag hade sagt att det är totalt verklighetsfrämmande att tala om engagemanget i Afghanistan, liksom i Somalia eller Tchad –Sudan som humanitära insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. 

    McChrystals rapport är både brett upplagd och kritisk. I en hemlig bilaga begär McChrystal 40 000 fler soldater, men Obama tvekar. Vita Huset håller låg profil innan presidenten bestämt sig, men en högt uppsatt amerikan förklarar presidentens problem:

    – Läget nu är allvarligare än i våras. Både talibaner och andra upprorsmän har blivit mycket mer uthålliga och aggressiva. Till det kommer fusket i valen den 20 augusti, som gör det svårare att bygga upp ett trovärdigt afghanskt styre, säger han till SvD och slår fast:

    – Förenta staterna kommer inte att vända Afghanistan ryggen. Vi tänker inte låta det falla tillbaka till att bli en fristad för terrorister.

    General McChrystals rapport är huvudämnet på Natos försvarsministermöte idag, och ministrarna har fem svåra frågor att ta tag i.1.

    1. Fler soldater.

    Natos Isaf-styrka har idag 71 400 soldater, varav 38 400 från USA.

    – Obama måste nu besluta om att sätta in ytterligare trupper. Alternativen sträcker sig från 10 000 till 60 000 man. Vi hoppas att USA:s försvarsminister Robert Gates på fredag ska ge en fingervisning om vad det blir, säger en Nato-källa till SvD.

    Fler USA-soldater ökar pressen på europeiska Natoländer att följa efter. Storbritannien har lovat 500 soldater, medan andra tvekar av politiska eller praktiska skäl enligt en Natotjänsteman:

    – Det handlar delvis om bristande beslutsamhet, vilja eller bristande folkligt stöd. Men det tyngsta skälet är att de saknar trupper som är tillräckligt övade, rörliga och självgående.

    2. Ändrad taktik.

    McChrystal dömer ut att Isaf-styrkornas nuvarande taktik. Flyganfall och pansarfordon har skapat en psykologisk och fysisk distans till de afghaner de ska skydda. Istället vill McCrystal ha en anti-gerillakrigföring (counterinsurgency) där soldaterna kliver ur sina fordon, rör sig bland folket och vinner deras förtroende.

    – Detta är i kontroversiellt eftersom flera europeiska Nato-länder säger att Isaf ska skapa stabilitet. Det handlar inte om anti-gerillakrigföring för dem, utan de vill helst ha humanitära förtecken, säger en Natokälla i Bryssel.

    En hög amerikansk företrädare understryker allvaret i vägvalet:

    – Att kliva ur fordonen ökar risken för förluster. Det kräver i sin tur folkligt stöd hemmavid i USA och i andra länder. Detta är ett mycket allvarligt övervägande, för när vi väl det fattat beslutet måste vi också genomföra det.

    3. Afghanisering.

    Vägen ut ur Afghanistan för de främmande trupperna är att ge afghanerna resurser att själva hantera sin säkerhet. Samverkan i fält och utbildning måste intensifieras. Målet är hela 400 000 afghaner i uniform år 2011: 260 000 soldater och 160 000 poliser. Det blir dyrt för omvärlden, men kostar mindre än att ha egna fredsstyrkor på plats.

    4. Militärt-civilt

    Civila insatser och bistånd måste effektiviseras och samordnas med militära insatser – annars misslyckas bägge.

    – Det år inte att bedriva återuppbyggnad i Afghanistan utan att det finns ett säkerhetsstöd från soldaterna. Men kan vi inte skapa påtagliga förbättringar för folket i byarna, så kan vi inte heller vidmakthålla de militära operationerna, säger en högt uppsatt amerikan som arbetat i Afghanistan.

    5. Ansvarig regering

    Afghanistan måste få en regering och myndigheter med kontroll över landet. Men det måste också utkrävas ansvar för korruption och övergrepp. En Natokälla i Bryssel talar om att uppnå 1970-talets nivå i Afghanistan. En regeringskälla i Washington understryker vikten av "realistiska mål":

    – Det innebär ett fungerande statligt styre med myndigheter som folket respekterar och har förtroende för, så att de inte gör gemensam sak med talibanerna, lokala krigsherrar eller knarkkungar.

    Ödesuppdrag på Natos bord | Utrikes | SvD

  • Kaos inom oppositionen – Var det detta alla vänsterkritiker ville ha?



    Så vad händer nu. Ska man tro media, diverse  ledarsidor och ett antal s-bloggar ska nu samtal inledas med vänsterpartiet som någon slags del i en koalition, något miljöpartiet säger inte stämmer. Enn Kokk’s blogg sammanfattar inställningen från alla de till vänster som protesterat. Jag ’ser fram’ emot gemensamma framträdanden med Lars Ohly nu när det demokratiska vänsterpartiet och socialdemokraterna har så mycket gemensamt. Och nej, jag köper inte hänvisningen till historiska dygder.

    Enn Kokk » Vänsterpartiet behövs om det ska finnas något vänsteralternativ i nästa val

    Vänsterpartiet behövs om det ska finnas något vänsteralternativ i nästa val
    10 oktober 2008 16:48 | Politik |

    Som mina läsare vet, är jag en gammal kommunistätare. Historiskt sett, när
    Vänsterpartiet fortfarande förkortade sig VPK (där K stod för
    Kommunisterna) eller ännu tidigare SKP (Sveriges Kommunistiska Parti),
    reducerade sig partiet självt till att på sin höjd utgöra ett passivt
    röstunderlag till Socialdemokraterna, och då skulle jag aldrig ha
    kunnat tänka mig, att partiet ingick i någon regering tillsammans med
    Socialdemokraterna.

    Jag är fortsatt kritisk till att det i Vänsterpartiet än idag finns människor, som själva betecknar sig som kommunister. Men man måste vara både blind och döv för att inte se, att
    partiet som helhet har ändrat karaktär: numera är partiet ett
    demokratiskt och socialistiskt parti, något som också socialdemokratin,
    åtminstone historiskt, har ansett sig vara, till och med ensamt vara.

    Är det vänsterpartiet man vill ha? Något, som i säg är konstigt med tanke på att i LOs fall fler LO
    medlemmar röstar på moderaterna än vänsterpartiet om jag kommer ihåg rätt. Och att socialdemokraterna förlorade valet 2006 på att delar av socialdemokratin gick till höger. Det var inte till vänsterpartiet som 165000 socialdemokrater gick 2006.

    Ändå är det nu genom att gå till vänster som valet 2010 ska vinnas. Med vänsterpartiet som valmagnet. Utan att någon kan säga vad denna vänstersväng ska innebära i konkret politik. Suck.

    Tydligen har också, om SvD’s ledarsida    , ska anses trovärdig, bara två av 15 LO förbund stöt uppgörelsen med miljöpartiet. Och inte heller distriktsordföranden?

    Är det 13 fackförbundordföranden som ska styra politiken? Tydligen är det i alla fall inte det socialdemokratiska partiet man ska gå med i om man vill påverka. Handels och Seko har gjort klart att hela rådslags arbete var värdelöst och tydligen högpolitik. Bra gjort av facket att skita i övriga s-medlemmar.

    ”Socialdemokratin måste bilda front med vänstern”

    Fackförbunden Seko och Handels kräver att s tar steg till vänster: Samverkan mellan samtliga tre oppositionspartier är helt avgörande. För att skapa ett tydligt alternativ till alliansregeringen är det nödvändigt att oppositionen formulerar en egen politik. Helt avgörande blir att få ihop ett samarbete mellan samtliga oppositionspartier för att bekämpa klyftor och orättvisor i samhället. Om socialdemokratin lanserar en ny välfärdspolitik med samma retorik som alliansens hur ska väljarna då kunna se skillnaderna? Varför välja en ny regering som lägger sig nära den borgerliga regeringen? Det är dags att socialdemokratin tar ett steg åt vänster, skriver Janne Rudén, förbundsordförande för Facket för Service och Kommunikation, Seko, och Lars-Anders Häggström förbundsordförande för Handelsanställdas förbund.

    Har ingen av alla dessa kritiker varit medvetna om arbetet med att gå ifrån alla de minoritetsregeringar som styrt Sverige de senaste åren. Och ta fram ett alternativ till alliansen. Tydligen inte, eftersom ingen hade en aaaning om samarbets planerna med miljöpartiet.

    Hela diskussionen har tagit en märklig vändning. Plötsligt är hela det socialdemokratiska rådslags arbetet underkänt av diverse röster som borgerlig politik. Och samarbete med miljöpartiet beskriv närmast som en statskupp. För mig verkar det dock snarare som en högljud opinion genomfört en egen statskupp när det inte genom vanligt partiarbete kunde få igenom sin vilja. Den som skriker högst vinner oftast.

    Nu ska tydligen vänsterpartiet vara alibi och pådrivare för att en riktig vänsterpolitik förd av socialdemokraterna? Ett vänsterparti som på två år inte sagt ett pip om de liberala samhällsförändringar alliansens gjort ska nu gå i ledningen för oppositionen?

    Vi är tillbaka till strider mellan förnyare och traditionalister. Där Mona Sahlin och partiledningen nu öppnat för ett rejält bråk inom både organisation och om innehållet i politiken. Vilket får anses vara Mona Sahlins fel. Hon pallade inte för trycket som det verkar. 

    Är det sedan ingen som fattar att diskussionen om politikens djupare innehåll och socialdemokratins organisation skulle man inlett för två år sedan? Och att det hela tiden funnits möjlighet att påverka via rådslagen. Och att det nu handlar om att ha en politik klar för vinna två val varav det första är det mindre än ett år kvar till? Att då gå tillbaka till ruta 1 är politiskt självmord.

    Eller att Sverige står inför enorma utmaningar förutom katastrofen av 4 års borgerligt regerande. Något som det uppenbarligen inte finns något medvetande om bland alla som hellre diskuterar rätt etiketter på politiken och hur viktigt organisations utformningen är. Det är intellektuellt navelskskåderi. Och vad värre är sviker det alla de svenskar som verkligen behöver hjälp.

    Jag, som dumt nog trodde det var just nog trodde det var solidaritet med utsatta som var viktigaste för socialdemokrater och övriga till vänster. Personligen är jag trött på en akademiker vänster som hellre pratar än agerar med konkret politik. Jag har sett allt för mycket av detta från alla de organisationer som florera till vänster.

    Jag vill inte ha kvar alliansen 2010. Men Reinfeldt måste skratta gott nu. Det är bara att upprepa vänsterparti och regeringsduglighet fram till 2010 för honom.

    Mp: Vänsterpartiet inte aktuellt för koalitionsregering

    – Som jag förstår det vill Mona förtydliga att vänsterpartiet inte har varit beredda att vara med i den här processen. Däremot är det inte så att vi aktivt har tagit ställning för att göra oss av med dem. Om hon vill prata med Lars Ohly om det en gång till så lägger inte jag in något veto mot det.

    Vad fick du själv för besked av Mona Sahlin i dag?

    – Inget som förändrar vår överenskommelse, och i den ingår att vi inte ska sluta prata med vänsterpartiet. Vi gör ju saker gemensamt i riksdagen under mandatperioden.

    Enligt överenskommelsen mellan miljöpartiet och socialdemokraterna ska representanter för de två partierna nu ge sig ut på en gemensam turné. Gemensamma arbetsgrupper ska tillsättas och en regeringsplattform arbetas fram. Och i det arbetet är inte vänsterpartiet med.
    Maria Wetterstrand



    Mer i Media:
    Sahlin gör en pudel för vänstern, ”Trovärdigheten saknas helt”,Sahlin öppnar dörren för vänsterpartiet,
    Sahlin överraskade sitt eget parti,

    Bloggat    :