Claeskrantz.com

Etikett: Socialdemokrater

  • Kristen Vänster

    Jag misstänker att det är många som förknippar kristendom med konservatism. Något som knappast stämmer med verkligheten. I alla fall i den moderna svenska kyrkan. Värt att läsa i sin helhet nedan.

    Att vara kristen och vänster…! « Daniel Carlstedts finurliga tankar

    Många förknippar kristendomen med konservativa högerkrafter. När man säger att man är kristen tänker många att man är en sån där som inte gillar kvinnliga präster, att man är emot aborter och att man absolut inte gillar homosexuella. Själv är jag kristen och vänster och det är jag inte ensam om. I Broderskapsrörelsen, Sveriges kristna socialdemokrater, där jag arbetar, är vi 3200 medlemmar som anser att man inte behöver vara konservativ och höger bara för att man är kristen. Istället anser vi att det är det kristna kärleksbudskapet som är en av de viktigaste delarna av vår religion, kärleken till alla våra medmänniskor. Vi anser också att religion kan användas som en radikal kraft för att förändra världen och skapa ett bättre samhälle.

    Just nu skriver vi på ett manifest för den kristna vänstern, ett första utkast presenterades idag på SvD Brännpunkt. Här lyfter vi fram viktiga frågor för hur vi i den kristna vänstern ska fungera som en motkraft till den kristna högern. En kristen höger, till mångt och mycket personifierad i Kristdemokraterna, som exkluderar och gör skillnad på människor och som driver en ta-dig-i-kragen politik som inte gynnar någon.

  • Klaga på s-info – Saknar S kunskaper i webbmedia?

    Från en intressant diskussion på s-info nedan. Vilket fick mig att fundera.

    Det jag undrar över är vilket genomslag s-info har både i den s.k bloggosfären och i den allmänna debatten. Det är ju lite talande att alla s-bloggare med genomslag verkar använda något annat än just s-info.

    Jag har hittills t ex aldrig sett en länk från Svd, DN aftonbladet o.s.v till s-info via twingly? Eller från knuff.se. Var finns alla dessa s-bloggare i den allmänna debatten?

    Om 100 S bloggar hade gått in och kommenterar senaste SvD ledaren t ex hade det kanske fått visst genomslag. Eller Aftonbladets. Det är ju aktiv politisk opinionsbildning på nätet. Varför sker inte detta idag? Var finns de socialdemokrater som driver debatten via nätet. Inte på s-info vad jag kan se. Varför ger sig s-bloggare inte på aftonbladets debattforum eller skriver på de liberala bloggarna som idag dominerar samhällsdebatten?

    Det är också genom s.k korslänkande som bloggar driver trafik och får läsare. Länkar ingen till s-info utanför s-info kommer ingen heller att läsa vad som skrivs. Det om något borde vara grundläggande.

    Om socialdemokrater bloggar för socialdemokrater är det i princip bara ett internt diskussionsforum på s-info. Och det vinner man ingen allmän samhällsdebatt på. Vilket borde vara ett långsiktigt mål.

    Varför dominerar idag borgerlig media, ledarskribenter och diverse bloggare samhällsdebatten? Tillsammans med SN finansierade opionionsinstitut. För en förändring krävs dock att folk aktiverar sig både på internet och lokalt.

    Det kanske vore dags att fler partidistrikt gjorde vad Göteborg satsar på med en direkt utbildning i webbmedia för aktiva.

    Lördag 6 december
    Studiecirkel i Webbmedia
    [Partidistriktets aktiviteter]
    Alla medlemmar i Göteborgsområdet erbjuds att delta i en studiecirkel
    som ger grundläggande träning i olika webbmedia-tekniker för
    publicering av ljud, bild och text på Internet eller annan media. Målet
    är att efter cirkeln ska du självständigt kunna arbeta med en PC-dator
    och besitta tillräckliga kunskaper för att kunna hantera publiceringen
    av text, ljud, video och bild på Internet. Litteratur och material ges
    vid studiecirkeltillfällena. Kl 09:30-15:00, ABFs datalokaler. Anmäl
    dig till Jeanette Werner Linnarsson

    Kanske vill s-info inte riktigt ha en levande debatt | Kulturbloggen

    S-info
    är en fristående portal för bloggare med anknytning till
    socialdemokraterna. Där kan s-bloggare dels starta en egen blogg eller
    pinga sin blogg som de har på annat ställe. (Med fristående menar jag
    att den inte startats eller byggts på uppdrag av socialdemokraterna
    eller sponsras av s, det är i alla fall den information jag fått om
    portalen.)

    Där finns möjlighet att skriva kommentarer, men där
    finns inget fält för den som kommenterar att lämna adressen till sin
    blogg. Det är ju en viktig del i ett utbyte mellan bloggare att kunna
    hitta till varandra. Jag är en påhittig person som försöker lösa
    problem när de uppstår. Och eftersom en viktig bit i kommenterandet hos
    varandra är att kunna hitta varandras bloggar, för att kunna
    vidareutveckla debatten. Så jag har helt enkelt valt att i ena fälten
    fylla i adressen till min blogg.

    Nu har jag fått på näsan för det. Idag fick jag ett mail från moderatorn på s-info:

    Du
    skriver ofta kommentarer på s-info, vilket vi uppskattar! Vi vill ändå
    be dig, att följa de regler gäller för kommentarerna, bl a att skriva
    ut förnamn och efternamn och inte enbart
    skriva “RS” samt lämna en webbadress i namnfältet.

    Eftersom det gäller att vara konsekvent i tillämpningen av reglerna,
    för att de skall vara trovärdiga, så känns det inte rätt att göra några
    undantag.

    Med vänlig hälsning och hopp förhoppning om förståelse.

    Moderator

    Jag
    som hade hoppas att utvecklaren av s-info skulle inse att det fattas
    något i formulären till kommentarerna. Jag hade hoppats att utvecklaren
    där besökte andra bloggverktyg och såg hur det brukar se ut och insåg
    att det finns någon anledning till det.

    Klaga inte på s-info!

    ”S-info vill nog inte ha en levande bloggdebatt, tyvärr. Det gör mig besviken”, skriver Rosemari Södergren i sin senaste blogg. Jag har försökt kommentera denna felsyn direkt på Rosemaris blogg men efter tre försök ger jag upp.

    Till skillnad från s-infobloggarna, där man utan krusiduller och en massa hinder av olika slag kommer in, sätter tydligen en del bloggare en ära i att göra passagen till sina bloggar så svår som möjligt.

    Men då Rosemari Södergren enligt min mening är ute i ogjort väder kommenterar jag hennes påstående på min egen blogg.

    Visst är debatten på s-info levande. Det ”problem” du tar upp är ju en ren petitess. Spar i stället på krafterna och rikta kritiken mot partiets officiella hemsida som utan förklaring vägrar länka till s-info – den största socialdemokratiska bloggen.

    Låt oss göra gemensam sak och ett upprop som får partiet att tänka om!

  • Fega moderater vill inte debattera i SVT’s Agenda?


    Var det inte Fredrik Reinfeldt som sade i Vaxholm i år att han var redo och ’sugen’ att debattera och föra fram moderaternas politik? Tydligen var det utan debatt eller diskussion.

    Men det kanske hör till det nya moderaternas stil att den ’stora ledaren’ ensam intervjuas i TV. Det fungerar visst i Nord Korea.

    Man kan förstås undra varför ett debattprogram sänder en intervju som lika gärna kunde gjorts i Rosenbad. I princip kunde Reinfeldt skickat ett band där han svarade på frågor

    Reinfeldt vägrade debatt med Sahlin | Nyheter | Aftonbladet

    Här sitter Fredrik Reinfeldt ensam i ”Agendas” studio. Mona Sahlin fick inte vara med.

    Anklagelserna mellan rivalerna haglar i spelet bakom sändningen.

    Säsongens första ”Agenda” skulle bli en halvtids- duell mellan s-ledaren Mona Sahlin och statsministern Fredrik Reinfeldt (m). Men Reinfeldt tackade nej till debatten – två gånger.

    Så medan Fredrik satt i studion fick Mona stanna hemma i tv-soffan. Trots att statsministern sagt sig vara ”redo och sugen” att ta debatten.
    ”Han vill vara själv”

    – Jag är mycket förvånad över att Reinfeldts önskan att möta mig i en debatt inte var värd mer än så. Han ställer in debatten så att han själv får sitta ensam i samma program, säger Mona Sahlin.

    Bråket och mediespelet inför ”Agenda”-premiären har pågått i flera veckor. Redan i augusti kritiserades Reinfeldt av s-staben för att han inte vågade möta Mona Sahlin i ”Agenda”.

    Och statsministern svarade som han gjorde till

    Aftonbladet efter programmet i går:

    – Jag är absolut redo och sugen att debattera, men det blir mycket intressantare när det utgår från två ekonomiska alternativ.

    Ändå reagerade oppositionen med förvåning och indignation i går, som om det tidigare debatt-bråket aldrig hade inträffat.

    – Det är samma gamla vanliga apspel. Så där har politikerna hållit på sedan 1977. Reinfeldt har inget att vinna på att debattera med Sahlin.
    ”Drar sig ur”

    – Och Sahlin har egentligen inte visat någon särskild styrka så då kan hon i alla fall kritisera honom för att inte våga ta fajten, säger medierådgivaren Paul Ronge.

    Fredrik Reinfeldt suckar över uppståndelsen och skickar en känga till s-

    ledaren.

    – Vi ska mötas fyra gånger i oktober. Fyra gånger. Det här är tredje gången de gör det här utspelet, säger han.

    Men Mona Sahlins pressekreterare Cecilia Eklund försvarar agerandet:

    – Vi hade fått informationen att han tackat ja. Nu är det halvtid och då drar sig Reinfeldt ur. Det blir så

    uppenbart.

  • Korståg mot välfärden

    Jag hade starkt rekommenderat alla att gå och läsa Dan Josefssons hela artikel nedan. Det ger ett utmärkt sammandrag av 30 års historia och propagandaarbete från det av Wallenberg med flera finansierade svenskt näringsliv. Hur många känner idag till de miljoner svenskt näringsliv använt för att vrida utvecklingen i det svenska samhället?

    Speciellt för socialdemokrater kan det vara värt att läsa berättelsen. Hur många vet att det var socialdemokraterna som startade den nyliberala revolutionen i Sverige?

    Få trodde i början av 70-talet att den gryende nyliberalismen var
    något att räkna med. Men 1976 fick Milton Friedman till mångas förvåning
    det pris ”till Alfred Nobels minne” som Riksbanken instiftat 1969 och
    som de flesta tror är ett nobelpris i ekonomi. Ordförande i kommittén
    som gav Friedman priset var nationalekonomen Assar Lindbeck. Han skulle snart bli en av nyliberalismens främste företrädare i Sverige.

    Något politiskt stöd för nyliberalismen fanns dock inte. När Sverige
    1976 fick en borgerlig regering för första gången på 44 år fortsatte den
    keynesianska politiken precis som tidigare. Den nya statsministern Torbjörn Fälldin deklarerade att i Sverige var det en rättighet att ha ett jobb, och den moderate finansministern Gösta Bohman höll med.
    Svenska Arbetsgivarföreningen jobbade dock beslutsamt på. När Curt Nicolin,
    en stjärndirektör från Wallenbergsfären, blev SAF-ordförande 1976
    trappades den nyliberala propagandan upp till stormstyrka.
    Opinionsbildning blev från och med nu organisationens huvuduppgift och
    Milton Friedmans nobelpris gav draghjälp i arbetet. SAF och dess
    svåröverskådliga myller av underorganisationer producerade mängder av
    nyliberalt opinionsmaterial till höga kostnader. Det drevs kampanjer i
    skolorna, annonskampanjer i tidningarna och det gavs ut ekonomiska
    rapporter.

    Ett problem för kampanjmakarna var att Sverige
    länge fungerat så bra. Vi var ett av världens rikaste länder med hög
    levnadsstandard och stor jämlikhet. Det var svårt att argumentera för
    ett fundamentalt systemskifte som skulle gynna de rikaste när allt
    faktiskt tycktes fungera bra ändå.
    Räddning blev oljekrisen i
    mitten av 70-talet. Oljan blev dyr och de flesta länder fick därför stora
    problem med inflation. 1977 svängde den ekonomiska
    samarbetsorganisationen OECD i nyliberal riktning och rekommenderade
    sina medlemsländer att enligt Milton Friedmans recept bekämpa
    inflationen snarare än arbetslösheten. Land efter land kapitulerade.
    Danmark släppte fram massarbetslösheten redan 1975, sedan följde
    Irland, Belgien, Holland, Finland, Storbritannien, Frankrike,
    Västtyskland och till sist Italien 1983.
    Men Sverige höll fast vid
    Keynes modell och valde att stimulera ekonomin ur krisen. Det
    fungerade. Samtidigt som arbetslösheten i övriga Europa exploderade låg
    den 1980 kvar på två procent i Sverige. Vi fick dock kris i varvs- och
    stålindustrin. SAF tog chansen och målade upp dessa kriser som ett
    bevis för att det höll på att gå mycket illa för Sverige. Vilket inte
    var sant, Sverige hade ju klarat sig bättre än de flesta andra länder.
    Men det var inte den bilden som nådde befolkningen.

    Om socialdemokraterna nu hade slagit tillbaka så hade nog SAF-propagandan till sist genomskådats. Men istället händer något märkligt.
    Socialdemokraterna börjar mot alla odds ta till sig det nyliberala tänkandet.
    Vi
    vet att det sker någon gång i slutet av den borgerliga
    regeringsperioden mellan 1976 och 1982. Men ännu denna dag har ingen
    kunnat ge ett klart svar på varför det sker. Det finns dock några
    hypoteser. Gå och läs

    Länk här.

    Korståget mot välfärden eller Den svenska elitens våldsamma revolt
    Korståget mot välfärden (med underrubriken Den svenska elitens våldsamma revolt) är en längre artikel som ursprungligen publicerades i Ordfront 2005. Här gör jag en tillbakablick på några decennier av oavbrutna lögner från högern. I 25 år fick vi svenskar höra att välfärdssamhället var en omöjlighet i det långa loppet. Men sedan blev det 2000-tal och det visade sig att alltihop var bluff. Välfärdssamhället är i själva verket värlens mest framgångsrika samhällsystem. Och svenskarna måste vara ett av världens mest grundlurade folk.
    Artikeln anknyter starkt till det som sker i Sverige när detta skrivs (2008). Den borgerliga alliansen påstår fortfarande att den inte vill försvaga välfärdssamhället, men idag vet vi att man i praktisk handling visar något helt annat. Ur det perspektivet kan slutsaterna jag drar i artikeln om att välfärden nu inte längre är hotad synas vara något förhastade, ja kanske till och med naiva.
    Hur som helst är detta en av de artiklar jag själv är mest nöjd med och jag får då och då frågor om. Den bygger delvis på sådant som gick upp för mig under arbetet med dokumentären Novemberrevolutionen, men som jag inte fick plats med i filmen. Jag tycker att det är en viktig text och jag hoppas du har nytta av den. /Dan J

  • Konstruktivt arbete inom EU för förändring

    Att Göteborgs-Posten är upprörda över allt som socialdemokraterna gör är inget nytt. GPs ledare skrivs ju efter mallen klaga på sossar, beröm liberaler utan att innehållet har någon betydelse.

    I det här fallet handlar det om att föra fram en berättigad kritik och arbeta konstruktivt för att förändra EUs sätt att arbeta. Inom eu-samarbete.

    Göteborgs-Posten är i ledare riktigt upprörd över Mona Sahlins senaste utspel om EU och Waxholmsdomen, Sahlin talar inte klartext

    EU och arbetsmarknaden vållar uppenbarligen socialdemokraterna problem. I praktiken är de överens med allianspartierna om EU-fördraget. Samtidigt vill de utså misstro mot regeringen. Metoden är vagt instämmande hummanden med EU-motståndarna. Det är ett i sak svagt, partitaktiskt betingat spel.

    I debattartikeln Regeringen måste värna den svenska modellen skriver Mona Sahlin:

    För oss är det omöjligt att acceptera en utveckling inom EU där löntagare ställs mot löntagare i en accelererande negativ lönespiral. Den obalans mellan EU:s sociala och ekonomiska dimensioner som EG-domstolens beslut har givit upphov till måste justeras . . . Fredrik Reinfeldt måste nu agera kraftfullt tillsammans med övriga medlemsstater i ministerrådet för att åtgärda de skador som EG-domstolens beslut inneburit.

    Vad betyder “omöjligt att acceptera en utveckling inom EU som…”? Omöjligt. Acceptera.

    Går s-ledningen i EU-motståndarnas riktning?

  • Socialdemokratiska Jobbtoppmöte den 12 maj

    Är på det socialdemokratiska Jobbtoppmöte i  Stockholm. Inväntar inledningen från Mona Sahlin klockan 10

    DSC00231

    Socialdemokraterna håller jobbtoppmöte den 12 maj i Stockholm. Jobbtoppmötet ska diskutera en ny inriktning på socialdemokraternas politik kring entreprenörsskap och näringspolitik, utifrån de förslag socialdemokraternas jobbrådslag arbetat fram. Dagen avslutas med att partistyrelsen sammanträder och fattar beslut. 

    Tid: kl 10.00-16.30

    Plats: Norra Latin i Stockholm

    Program

    10.00 Partiordförande Mona Sahlin håller välkomstanförande

    10.30 Ordföranden för jobbrådslaget Luciano Astudillo och Sven-Erik Österberg diskuterar jobbrådslagets rapport.

    10.45 Panelsamtal kring näringspolitik

    11.45 Ordet är fritt

    13.00 Lunch

    14.00 Workshops kring ”Det skapande arbetslivet” och ”En starkare arbetslinje”.

    15.15 LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin håller avslutningsanförande

    15.30 Partistyrelsen sammanträder. Öppet för åhörare att lyssna.

    16.30 Slut för dagen