Claeskrantz.com

Etikett: Socialdemokrati

  • 90-dagars garanti och halverad arbetslöshet mot ett nytt svenskt folkhem med Stefan Löfven?

    Att socialdemokratin till skillnad från nuvarande regeringen vill göra något aktivt mot arbetslösheten är bra. Äntligen en regering som vill tro både på arbetslösa och värdet av aktiva politiska åtgärder som stärker förutsättningarna till arbete för arbetslösa. Äntligen en  framtida regering som tror på människans möjlighet att utvecklas. På förtagande och kunskaper och på en Sveriges roll i ett global samanhang. Och som vill investera i att stärka Sveriges framtid.

    Samtidigt hoppar sig frågorna om man lyssnar efter konkretiseringar. Vad händer med ungdomar som inte kan, vill eller orkar sätta sig i skola. Vem eller vilka ska hos arbetsförmedlingen hantera omställningsverksamhet för 100-tusentals arbetslösa ungdommar. Var finns företagen som ska anställa dessa personer. Hur ska klimatomställningar, infrastruktursatsningar, boendesatsningar, välfärdssatsningar, omställningsatsningar för arbetslösa finansieras och utformas. Kunskapsnivån höjas och Sveriges globala konkurrenskraft stärkas? 

    Jag noterad att mycket av de löften och mål som nu presenteras likt 90-dagars garantin ska genomföras under mandatperioden osäkert när. Alltså inte direkt från den budget som börjar tas fram 2014.

    Vad händer med samarbetsklimatet när svenskt näringsliv framträder som det särintresse det är vad som än sägs. Eller möjligen ett egenintresse. Vad defineras som full sysselsättning i dagens Sverige. Hur vill man stoppa just-in-time jobb och arbeten med dålig livskvalite? Förskola för alla och minskade klass storlekar och lyfta lärare och skolans utveckling.

    Det var nog ingen som trodde eller förväntad sig Stefan Löfvens tal  skulle ge konkreta svar på hur framtiden skulle utformas utöver de visioner och retorik en kongresssal fylld med partiombud väntade sig. Och det var kanske mer visoner och framtidstro vad parti och kanske Sverige behövde och önskade sig. Som Stefan Löven sade i talet – det är slut med den tid där vi (socialdemokratin) klär oss i säck och ask.

    Att Stefan Löfven lanserad familjen som begrepp ser jag som ett försök att lansera en modern version av folkhemmet.

    Det blir Magdalena Andersson som får uppgiften att foga samman retorik och visioner, framtidskontrakt, ekonomiska och skattemässiga realiteter i en framtida s-regerings koalition med troligen några andra partier och ett mycket osäkert ekonomiskt läge. Jag avundas henne inte uppgiften.

    Stefan Löfvens med fleras tal och det arbete som gjorts med framtidskontraktet visar dock på en sak under skongress2013. Socialdemokratin har tagit sig ut ur ledarkriser, trötthet och vilsenhet som Göran Persson lämnade partiet i 2006.


    PS: Förresten varför ska ungdomar men i    nte alla arbetslösa ha en 90-dagars garanti om åtgärder istället för passivitet från arbetsförmedlingen?

    Bloggat:
    Vi har en ledare,  signerat kjellberg, Magnihasa och Den sjätte mannen, #skongress – ett personligt och välformulerat linjetal av Löfven… (Martin Mobergs betraktelser…), Socialdemokraterna är tillbaka (Roger Jönsson (s)); 

    Drömmen: S tor familj

    Har Magdalena Andersson knäckt koden? Dagens Arena

    Att Magdalena Andersson vill ta ansvar för den ekonomiska politiken är förstås utmärkt, det parti som inte vill det har inte i regeringsställning att göra. Men hur ansvar för ekonomin ska kunna betyda samma sak i dag som för 20 år sedan samtidigt som Sverige ska ha den lägsta arbetslösheten i EU återstår att svara på. Finns det en lösning hos Socialdemokraterna som är trovärdig är det en lösning att vinna val på. En lösning som kan inspirera resten av Europa och tjäna som förebild. Då har Andersson, Löfven och gruppen bakom dem knäckt koden. Men de kan inte räkna med att människor bara ska lita på detta, de måste visa hur de tänker.

    Magdalena Andersson pratade i sitt tal om både hållbarhet, klimatomställningar, globalisering och den demografiska utvecklingen. Hon blev personlig när hon berättade om sin egen mamma för att illustrera den sociala rörlighet – möjligheten att göra klassresor – som socialdemokratins Sverige gett hennes mamma. På många sätt var det en skickligare politiker som stod i talarstolen i dag än den ekonom hon framträtt som oftast.

    Hon sa nej till nya skattesänkningar och vill att Sverige ska fortsätta betala av statsskulden. Samtidigt sa hon ja till stora investeringar och lovar att behålla de skattesänkningar som de borgerliga gjort. Hon pratar om en tredje vägens politik – där varken åtstramningar eller lånefinansierad offentlig konsumtion är lösningen på våra problem. Hon pratade på en pressbriefing innan talet om att spendera de pengar som ”reformutrymmet” ger. Ett utrymme som bara uppstår när man fördelar pengar från uppräkningar av till exempel offentlig sektor, barnbidrag, studiebidrag och socialförsäkringar till andra satsningar. Ett reformutrymme som Konjunkturinstitutet menar inte finns för de närmaste åren. Tvärtom talar de i stället om att det behövs 74 miljarder i skattehöjningar mellan 2015 och 2017 för att bara ”upprätthålla nuvarande standard”. Varken regering eller opposition vill förhålla sig till siffran i dag, vilket efter valet kan bli ödesdigert för de väljare som fått fel bild av vad som komma skall.

    Det är alltså fullt möjligt att Socialdemokraternas ekonomiska politik och löfte om den lägsta arbetslösheten i EU går ihop. Det enda de behöver göra i så fall är att förklara hur.

  • Har socialdemokratin prioriterat NATO i mer än 10 års tid?

    Den uppenbara frågan som uppstår för mig om man läser Pierre Schoris inlägg i AB debatt är varför har socialdemokratin i mer än 10 års tid prioriterat NATOs säkerhetspolitiska intressen inklusive stödet för deltagande i fullskaliga krigsoperationer i Afghanistan med flera länder.

    Någonstans inom socialdemokratins ledning för mer än 10 år sedan skedde en omsvägning mot ett aktivt säkerhetspolitiskt och militärt samarbete med NATO. Och utvecklingen har fortsatt med en regelrätt integrering av den svenska försvar som idag mer kommit att likna en främlingslegion inom NATOs militärorganisation.

    Nu handlar det dock främst om ett samarbete med NATOs stormakter med USA i spetsen som Sverige lydigt under socialdemokratisk ledning anpassat sin utrikes och säkerhetspolitik till – under ett envist talande om behovet av mer FN insatser och ett fortsatt säkerhetspolitiskt oberoende.

    Och kanske är detta rätt.  För Sveriges bästa kanske det är bättre med en realpolitiskt syn på allt från vapen och säkerhetspolitiskt samarbete med länder allierad med USA som Saudia Arabien eller deltagande i militäroperationer i stormaktsintressen. Problemet är bristen på demokratisk insyn och diskussion om hur och varför Sverige agerar som det gör. 

    Prioritering av Nato har mörkats i 10 år | Kultur | Aftonbladet

    Varför är svenska soldater i Afghanistan? Vad har vi åstadkommit militärt som rättfärdigar förlusten av liv, de många skadade och traumatiserade? Vad blir bestående av Sveriges deltagande i Natoledda kriget? Jag ställer frågorna på möten landet runt. Svaren blir få, ingen tycks veta, men kritiken mot Sveriges afghanska krig är omfattande och tilltar.

    Dåvarande försvarsminister Björn von Sydow menade 2001 att det handlade om en begränsad fredsinsats för en handfull soldater med uppdrag att bistå regeringen i Kabul med spaning, underrättelsetjänst och skydd. Inte hade han kunnat föreställa sig ett decennielångt och utvidgat krig under Natoflagg för den svenska kontingenten.

    ”Vi är där därför att Bush ville det”, hävdar några på mötena. Huvudmotivet är dock enligt regeringen och socialdemokraterna, att vi är där ”för att FN vill det”. Då måste frågan ställas varför hörsammade de just deltagande i det Natoledda kriget och sa nej till de många FN-ledda fredsoperationerna, som också ”FN vill” att vi ska stödja?
    (—)

    Vår militära närvaro har motiverats av många skäl men inget av dessa har visat sig hållbara. Den nye chefen för Stockholms Fredsforskningsinstitut, SIPRI, Tilman Brück, summerade i SR:s Konfliktden 12 januari 2013 en allt vanligare forskarsyn: ”Sett utifrån de mål som sattes upp måste Afghanistankriget ses som ett misslyckande. Det är fel att mixa civilt och militärt, militären är där får att slåss, de kan inte främja kvinnors rättigheter eller tillväxt. Vi skulle ha kunnat göra så mycket för att höja säkerhet genom bistånd och ekonomisk utveckling. Lärdomen från Afghanistan är denna: när vi en gång skickar in militär, så har vi förlorat”.

    I november i fjol kom förre partiledaren för brittiska liberalerna Paddy Ashdown till samma slutsats: ”Vi kan inte låtsas att vi kan göra mera i Afghanistan. Det är inte värt att offra ett enda liv till. Allt vi kan åstadkomma har vi gjort. Allt som vi skulle ha kunnat åstadkomma om vi gjort saker och ting annorlunda, har gått förlorat”.

    Med andra ord: Västmakterna har med sin intervention i Afghanistan skapat kaos, ökad osäkerhet, främjat vapenexport och annat stöd till krigsherrar. SAK har visat vägen hur man genom nära samarbete med lokalbefolkning, och vid behov förhandlingar med krigsherrar och talibaner, kunnat skapa en hållbar grund för folkhälsa och utbildning, inte minst för unga kvinnor.

    Om detta krig kommer vi tyvärr att fortsätta att vara oeniga i Sverige, alltför mycket politisk prestige har investerats under över ett årtionde. Inte minst därför är det viktigt att största möjliga klarhet skapas om bakgrunden till det svenska deltagandet i ISAF-operationen kom till, hur det kom att fortsätta även under Nato- flagg, om kostnaderna mänskligt och materiellt och om vilka lärdomar vi kan dra för att undvika framtida misstag. Därför har Stockholms partidistrikt och andra krävt tillkomsten av en vitbok om Sverige och Afghanistan. 

  • Går Stefan Löfven och socialdemokraterna till val som en bättre nya moderaterna kopia?

    Anna Ardins blogginlägg från igår fick mig att fundera. En socialdemokrati som går till val på arbetslinjen i alla frågor – vad är skillnaden från nya moderaterna 2006 förutom att socialdemokraterna utlovar en bättre fungerande arbtetslinje? 

    Stefan Löfven, vad känner du i ditt hjärta? | ardin.se

    Men jag vill mer än att bara rösta emot borgaralliansen, jag vill känna pepp och glöd och engagemang för det alternativ som erbjuds. Och det gör jag inte nu.

    Ett skäl till den saknade peppen är att vår portalparagraf inför valet är ”jobben före allt annat”. Det jag hör är ”jobben före klimatet”, jag hör”vilka jobb som helst, till vilka löner som helst, är bättre än en enda dag av omställning” och ”jobba dig fri och lycklig, jobba fler timmar, hårdare, mer, det är genom jobb – inte fritid – du blir en riktig människa”.

    Det är vad jag hör. Det är för mig moderatpolitik. Det är för mig ett av de starka skälen till att jag vill bli av med den sittande regeringen. Om alternativet säger samma sak, så kan jag fortfarande se nyttan med att byta. För alliansen är ruskigt duktiga på att göra medborgarna till kuggar i kapitalägarnas hjul, och det arbetet behöver brytas. Men att vi bara är lite sämre på det duger liksom inte.

    Så jag tänkte att jag skulle passa på att utnyttja det faktum att Löfven för första gången stod framför mig och redo att ge mig svar. Att få hjälp att känna den pepp som han tycks känna inför jobben. Vi behöver vinna valet, och jag behöver pepp för att va en bra valarbetare. Så jag ställde frågan:

    – Stefan, vad känner du i ditt hjärta när jag säger ”jobben före allt annat”?

    Har socialdemokratin accepterar Reinfeldt samhällets grundutforming? Är vad Fredrik Reinfeldt och Anders Borg genomförde 2006 det nya normatillståndet i det svenska samhället? Bara de nya moderaterna med en mer kompetent 

    Var finns visionen och alternativen för de som vill rösta för ett samhälle som utvecklas till mer än kompetent förvaltande av statskassans överskottspolitik från 90-tals krisen och skattesänkningar och välfärd för den övre medelklassen de enda prioriteringar. 

    I en socialdemokrati som pepprar allla kommuniker och utspel med värdeord som kontrakt, framtidspartiet och affärsplan var finns ordet solidaritet som Mona Sahlin en gång sa var det finaste hon visste?

    Nu tror jag inte det är bara jag som undrar vad socialdemokratin vill och står för egentligen i kontrast till moderaterna –  och som efterlyster framtidsvisionerna i framtidspartiet. Som Karin Pettersson tidigare kommunikationschef skrev på AB ledarplats säger – 

    ..Socialdemokraterna har morgondagens idéer. Problemet är att de fortfarande kombineras med 90-talets politik.

     

    Det räcker inte i dag. Inte för att svara mot människors oro, inte för att bygga Sverige starkt, inte för att öka människors frihet och inte för att bygga det tydliga politiska alternativ som måste vara svaret på Sverige­demokraternas populism.

    90-talet ringde, Stefan Löfven. De ville ha tillbaka sin politik. 

     

    Sk%C3%A4rmbild%202013-03-17%2011:11

    DN:s ledarskribent Peter Woldarski skriver ungefär samma sak och efterlyser något mer än ett parti och partiledning som försiktigt med fingret i luften känner av vad väljarna vill. 

    Peter Wolodarski: Konsten att hamna i otakt med utvecklingen – DN.SE

    Stefan Löfvens första år som partiledare har präglats av försiktighet. Han talar medvetet mer om jobb än bidragssystem, men i övrigt verkar han genuint osäker på hur han ska förhålla sig till de stora frågorna just nu: krisen i ekonomin, den tilltagande oron för näthat, laddningen kring invandring och polisiär jakt på papperslösa.

    Ingen DN-artikel har någonsin fått så stor spridning på internet som författaren Jonas Hassen Khemiris brev i veckan till justitieminister Beatrice Ask om svensk rasism. Men Stefan Löfven har symtomatiskt nog hållit sig borta från ämnet.

    Antirasism var ju det som Mona Sahlin höll på med. Och yvig aktivism blev Håkan Juholts signum. Alltså ska Löfven göra något annat, oklart vad.

    S-krisens största offer är det självförtroende och den initiativkraft som normalt präglar ett parti som vill vara ledande.

    Jag vet inte heller vad partiledning och partiledare vill – Stefan Löven och partiet kommunicerar idag i stort med hårt kontrollerad engångs kommunikation till stora delar av partiet och de få konkreta förslag som finns är fluff som invovationsråd eller icke konkretiserad krav om obligatorisk gymnasium för alla utan gå in i detaljer hur det ska fungera.

    Om ett riskminimerande parti med hårt riktad kommunikationsstrategi modell moderaterna 2006 kan vinna valet 2014 vet jag inte. Men det är den strategin som gäller vad jag kan se. 

  • Dags att på allvar byta s-talespersoner

    ‘Det är inte läge att putta ut kunnigt folk, säger Österberg.’

    egypt_mummy

    Om det är samma kunnigt folk som suttit på olika roterande positioner i vissa fall de senaste 15-20 åren som s-företrädare är det definitivt dags att byta dessa Svenerik Österberg. Trots uppenbar ovilja att lämna makten från många som roterande mellan olika positioner sedan Ingvar Carlssons sista och Görans Perssons första regeringar.

    Det är dessa personer tillsammans med ett byråkratiserad tjänstemanna parti med fler företrädare på olika poster än faktiska gräsrötter aktiva som landat både socialdemokratin och den svenska arbetarrörelsen i en situation av att i stort vara irrelevanta.

    Det behövs en både nya personer och nya tanker inom den högsta socialdemokratiska ledningen. Om inte annat visar 2 förlorade val detta.

    Håkan Juholt säger..
    – Vi har väldigt många duktiga och dugliga människor som varit med och vi har väldigt många dugliga som ännu inte fått chansen. Det kommer bli en härlig mix framöver, säger Juholt.

    Det borde vara alla och en en vars självklara fråga hela tiden som tar på sig ett uppdrag att företräda medlemmar. Är jag fortfarande den person som är den rätta göra det arbetet jag fått förtroende för.

    Det finns ingen självklart rätt att sitta kvar vid makten och ingen är heller oundgänglig. Det borde vara självklart att om man inte har medlemmarnas förtroende eller något som driver än mer än att sitta vid makten så kanske det är dags att lämna makten.

    Det finns gott om kompetenta unga speciellt kvinnor inom socialdemokratin som nästan eller aldrig förts fram som alternativ till toppositioner.  

    Notera förövrigt att Fredrik Reinfeldt gjorde det Mona Sahlin aldrig kunde/orkade. Byta Carl Bildts hela gamla bunkergäng inklusive överblivna mumie i riksdagen….

    – Det är inte läge att putta ut kunnigt folk, säger Österberg.

    Hans inställning delas av bland andra partidistrikten i Södermanland och Östergötland. De distrikten ser inte behov av några större förändringar. Det räcker, enligt dem, att hitta en efterträdare på den avgående partisekreteraren Ibrahim Baylans plats i VU.

    Stockholms arbetarkommun vill gärna ha in sin egen ordförande Veronica Palm i VU. Men hon kan inte få den lediga platsen, eftersom det skulle innebära tre VU-ledamöter från Stockholms stad. Palm ställs därför mot stockholmaren Ylva Johansson.

    I förlängningen handlar VU-posterna också om jobben som partiets talespersoner på olika politikområden. De utses av riksdagsgruppen och inte av nästa veckas kongress. De talespersoner som i dag sitter i VU, men som inte har partiets förtroende, måste sannolikt också lämna sina talespersonuppdrag.

    Den blivande partiledaren Håkan Juholt dök på onsdagen upp tillsammans med Mona Sahlin inför ett beslut i riksdagen. Han fick frågan om talespersoner ska bytas ut.

    – Vi har väldigt många duktiga och dugliga människor som varit med och vi har väldigt många dugliga som ännu inte fått chansen. Det kommer bli en härlig mix framöver, säger Juholt.

    Två saker talar emot stora förändringar. Det kan öka bitterheten bland de som inte stödde Juholt som partiledare och det är svårt att hitta en ny kunnig och erfaren ekonomisk politisk talesperson.

    Ny strid inom S – DN.SE

  • Kampen fortsätter inom socialdemokratin med skånedistriktet i centrum

    Bråket om budgettaket egentligen handlar om något helt annat. Fraktionsstrider. Och att det är samma kamp som förts inom vänsterpartiet och miljöpartiet mellan förnyare och traditionalister som nu förs inom socialdemokraterna. Eller om man så vill mellan ideologer och pragmatiker. Vad det egentligen handlar om är en dröm om en återgång till sent 60-tals, tidigt 70-tals expanderade offentlig sektor. Även om även den tidens politik finansierades av en export och tillverkning i den så förhatliga marknadsekonomin.

    Skånes distriktsstyrelse gör i sitt svar upp med den budgetpolitik som lades fast under krisåren på 90-talet. Den har präglats alltför mycket av nyliberalism och ensidigt hyllande av marknadsekonomin, menar bland andra ordföranden Heléne Fritzon, som också sitter i socialdemokraternas högsta ledning, det verkställande utskottet.

    Att höstens revolt inom socialdemokraterna inte var en tillfällighet verkar vara klart. Jag kan bara undra över det kloka i att ett halvår innan det är två val och starten på valrörelsen 2010 inleda en kamp om rätt ideologisk utformning och en uppgörelse med vad som varit senaste 30-årens socialdemokratisk politik. Eller för den delen starta ett ifrågasättande av marknadsekonomin. Men vem vet. Kanske kommer en stor vänstervåg slå in över Sverige 2009/10. Dock ej i opinionsmätningarna hittills där Anders Borg får bäst betyg. Vilket i säg är ett betyg på den urusla oppositionspolitiken som förts de senaste halvåret.

    Claeskrantz.se » Blog Archive » Visst var det en kampanj Heléne Fritzon
    Visst var det en kampanj. Eller i alla fall en medveten handling där man bland annat från Skåne distriktet gick ut och sparkade undan benen på sin egen partiledare. Liksom från delar av LO. Detta mot en politik som om man tolkar vad partidistriktet i Göteborg säger hade förberetts länge och väl.

    Uppenbarligen ljuger Heléne Fritzon med flera eller så har de möjligen varit mentalt frånvarande under ett antal möten. Den falska bilden spreds sedan vidare via anonyma läckor till media där det nu blivit en etablerad sanning att samarbetet med MP var ett påhitt av Mona Sahlin ensam.

    Det är väl också första gången i socialdemokraternas historia som partidistrikt anklagar andra partidistrikt och delar av LO för att medvetet ljuga om partiets politik i media. Men det är i praktiken av Göteborg med flera gör i texten nedan.

    Det är förstås alltid enklare att undergräva beslut man inte tycker om. Även om de fattas i god demokratisk ordning. Vänsterpartiet om någon känner väl  också igen fraktionsstrider. Även om det nu bara är Ohly fraktionen som finns kvar i partiets ledning.

    Sen undrar jag eftersom som nivån på budgettaket bestäms av regeringen själva kan det knappast vare ett stå stort problem för att öka utgifterna vid behov? Och minska det finansiella sparandet. Men låt oss säga att staten tar bort den teoretiska självständigheten för riksbanken och ökar det statliga utgifterna med underskott i budgeten. Vad händer sedan? Infrastrukturinvesteringar sker redan nu men jag antar att dessa skulle öka. Mer pengar till vård skola och omsorg. En större statlig industrisektor där stora och små bolag tas över. Det kanske går att låna sig ur en kris?

    De restriktioner som budgetreglerna lägger på de offentliga utgifterna
    bör luckras upp, slår man fast. I ”extrema lägen” måste man kunna göra
    stora satsningar, förklarar Morgan Johansson.

    –Få tror att man kan spara sig ur en kris av den här omfattningen. Man måste kunna investera sig ur den. Bekymret är att utgiftstaken lägger en hämsko på den typ av investeringar man skulle vilja göra.

    Johan Ehrenberg ger en sammanfattning av motargumentet varför taket ska tas bort nedan.
    Ett argument som jag inte riktigt förstår för det verkar förutsätta att Sverige är en sluten ekonomisk och politisk enhet. Det är som historien stoppat efter 1970-talet och en evigt expanderande offentlig sektor. Vilket väl också var grundargumentet i keynsianismen där slutna nationella ekonomiska system kunde regleras genom att öka eller minska de statliga utgifterna?

    ETC.se: Världens dummaste tak

    Men budgettak och överskottsmål är inget man bara kan prata bort. Det är
    två ord som förvandlat socialdemokratins ledning från en reformistisk
    till en liberal ekonomisk grupp. Budgettaket ska nämligen hindra
    politiker från att satsa på en växande offentlig sektorn, i såväl goda
    som dåliga tider. Genom att man några år i förväg sätter ett ”tak” för
    vad staten ska ha för utgifter, så innebär ökade inkomster att man inte
    får använda de resurserna. Politiken FÅR INTE satsa.

    Istället samlar man ett överskott i offentliga sektorn – nu är det över 700 miljarder
    kronor – ett överskott som alltså INTE får användas utan ska sparas
    ”till framtiden när det blir många äldre”. Men idag vet ju vad sparande
    betyder. Börsfall och finansmarknaders krascher.

    Det var Göran Persson som skapade budgettaket och överskottsmålet. Han hindrade då
    opposition inom partiet att föreslå reformer och offentliga satsningar.
    Budgettaket motiverades nämligen med att det skulle ”lugna marknaden”.
    Bara om politikerna i förväg lovade ”marknaden” att inte satsa på
    offentlig expansion, skulle den senare bli ”lugn” och kronan stabil.
    Varje försök att satsa på det offentliga blev därför kallat
    ”ansvarslöst” och ett hot mot kronan.

    Sen vill jag också ha ett rättvist och solidariskt Sverige. Men vad som behövs är inte en ökad offentlig sektor utan en reformerad. Var finns kritik från vänster mot den urusla organisationen och sättet att hantera myndigheter som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, sjukvårdens jättebyråkrati och ständigt ökade kostnader utan bättre vård och service. Och så vidare. Mer pengar än någonsin pumpas in i vård och omsorg men folk upplever ändå de får sämre vård

    För att vända på argumentet om ensidiga hyllningar till den marknadsekonomin. Varför är det så många socialdemokrater som ensidigt hyllar den offentliga sektorn? Varför klarar de som kallar sig ’riktig’ vänster inte av systemkritik där? Troligen av samma skäl som nyliberaler inte klara av att kritisera

    Det behövs investeringar men också en insikt om att hela den svenska offentliga sektorn behöver reformeras. Och att vanligt folk får mer makt över sina liv och egna val. Jag tror inte 1970-talets statssocialism och en ständigt ökad offentlig sektor är den magiska lösningen på allt. Då tittar man bakåt medan man går in i framtiden. En bättre offentlig sektor, inte större.

    Låt mig gissa att i den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talet kommer alliansen fortsätta öka i opinionsmätningarna när de borde sjunka som en sten.

    Tacka socialdemokraternas skånedistriktet med flera i så fall. Det är ju alltid bättre att angripa den egna partiledningen än oppositionen. Sitter Reinfeldt och allians kvar 2010 blir det svårt att glömma. Det är som Jan Anderson säger med årets hittills bästa understatement dålig tajmning. Sen handlar det inte om ett uppror som tidningarna kallar det. Snarare fraktionsstrider om innehållet i politiken. Problemet är att olika åsikter och är en sak ställer med det ställer till problem om man inte kan presentera en klar politik om vad som gäller i media. Det som amerikanska politiker proffs kallar ’message diciplin’

    Uppdatering:
    Jag ser via Morian att Heléne Fritzon i november skrev en debattartikel med Mona Sahlin där de talade om vikten av en ansvarsfull ekonomis politik. Vilket får det hela att verka vara än mer dålij tajmning. Förövrigt undrar jag var man kan läsa rådslagsförslagen från de olika partidistrikten som tydligen Svd gjort?

    Jonas Morian | PromeMorian

    SvD citerar också Skånes s-ordförande Heléne Fritzon som förefaller vara inne på samma linje som Johansson. Märkligt nog skrev Fritzon så sent som den 9 november under en debattartikel i Helsingborgs Dagblad tillsammans med Mona Sahlin att grunden för regeringssamarbetet måste vara en ansvarsfull ekonomisk politik.

    Bloggat:
    In Your Face    , Kent Persson (m) blo…, jj.n, Stockholm enligt Ank…, Pophöger, Din ledamot i riksda…, guero, Signerat Kjellberg, Mitt i steget, Den hälsosamme ekono… och Tokmoderaten, Byt ut partiledningen (Alliansupproret),

    Media:
    Tyngsta s-distriktet angriper Sahlin, DN

    Tungt s-distrikt utmanar Sahlin | Politik | SvD

    ”Det här är det pris vi är beredda att betala.” Det förklarade vänsterpartiledaren Lars Ohly när han till slut fick krypa till korset och acceptera det finanspolitiska ramverket. För att få vara med i socialdemokraternas och miljöpartiets rödgröna regerings samarbete sade han i början av december villkorslöst ja till de statliga budgetreglerna och Riksbankens självständighet.

    S-ledaren Mona Sahlin gjorde tidigt klart att en socialdemokratiskt ledd regering ”aldrig” kan kompromissa i de ekonomiska frågorna. Men när hon nu fått vänsterpartiet att ställa in sig i ledet har hon istället hamnat på kollisionskurs med sitt eget största partidistrikt. Skånedistriktet kräver, på samma sätt som vänsterpartiet, att reglerna för finans- och penningpolitiken görs om.

    –Nu är vi inne i en annan typ av kris än den på 90-talet och då måste man kunna ompröva politiken, säger Skånedistriktets Morgan Johansson, som också sitter i partistyrelsen.

    Socialdemokraternas rådslag har bett om synpunkter på sina förslag som ska behandlas på höstens partikongress. Skånes distriktsstyrelse gör i sitt svar upp med den budgetpolitik som lades fast under krisåren på 90-talet. Den har präglats alltför mycket av nyliberalism och ensidigt hyllande av marknadsekonomin, menar bland andra ordföranden Heléne Fritzon, som också sitter i socialdemokraternas högsta ledning, det verkställande utskottet.

    De restriktioner som budgetreglerna lägger på de offentliga utgifterna bör luckras upp, slår man fast. I ”extrema lägen” måste man kunna göra stora satsningar, förklarar Morgan Johansson.

    –Få tror att man kan spara sig ur en kris av den här omfattningen. Man måste kunna investera sig ur den. Bekymret är att utgiftstaken lägger en hämsko på den typ av investeringar man skulle vilja göra.

  • Varför älskar socialdemokrater vänsterpartiet?

    Efter att ha läst dussintals blogginlägg kan jag bara undra vad det är hos vänsterpartiet alla dessa socialdemokrater älskar så? Eller vad är det hos Ohly som dessa socialdemokrater älskar? Ohly som de som känner honom sedan länge kan vittna om personlighetsdrag som får Göran Persson att verka mjäkig.

    Vänsterparti, ett parti som slängt ut eller förlorat 2/3 delen av sina aktiva med avvikande åsikter och som var yttersta nära att spricka i en eller två nya partibildningar. Det som återstår idag är den hårda kärna som rensat ut alla dissidenter. Med Ohly i spetsen.

    Vad är det för vänsterpartiets lösningar för Sverige som V förespråkarna vill ha?. Vilken vänsterparti politik är det man vill ha till 2010. Det är de minsta alla vänsterparti entusiaster kan tala om. För jag förutsätter att det är delar av vänsterpartiets politik de vill ha med i en regering 2010?

    Men visst, vänsterpartiet kan gå i spetsen för en rödfront 2010. Jag ser fram emot att förlora valet och en hånskrattande borgerlighet.

    Det är väl fingret som gäller från det borgerliga då. Kom i håg att tacka Seko, Handels med flera.


    Jag säger nej tack. Jag känner allt för många utsparkade, utmobbade, och utfrysta före detta v-folk från det som nu är Ohlys vänsterparti. Man får också vara jäkligt naiv om man tror att Ohlys vänsterparti är samma parti som satt med i budgetuppgörelser 98.

    Förövrigt förvånar det mig att vänsterpartiet, ett parti befolkat av akademiska teoretiker, tydligen ska representera arbetarperspektiv.

    Mer i DN och SVD

    Bloggat:

    ”Socialdemokratin måste bilda front med vänstern”

    Fackförbunden Seko och Handels kräver att s tar steg till vänster: Samverkan mellan samtliga tre oppositionspartier är helt avgörande. För att skapa ett tydligt alternativ till alliansregeringen är det nödvändigt att oppositionen formulerar en egen politik. Helt avgörande blir att få ihop ett samarbete mellan samtliga oppositionspartier för att bekämpa klyftor och orättvisor i samhället. Om socialdemokratin lanserar en ny välfärdspolitik med samma retorik som alliansens hur ska väljarna då kunna se skillnaderna? Varför välja en ny regering som lägger sig nära den borgerliga regeringen? Det är dags att socialdemokratin tar ett steg åt vänster, skriver Janne Rudén, förbundsordförande för Facket för Service och Kommunikation, Seko, och Lars-Anders Häggström förbundsordförande för Handelsanställdas förbund.