Jag hade starkt rekommenderat alla att gå och läsa Dan Josefssons hela artikel nedan. Det ger ett utmärkt sammandrag av 30 års historia och propagandaarbete från det av Wallenberg med flera finansierade svenskt näringsliv. Hur många känner idag till de miljoner svenskt näringsliv använt för att vrida utvecklingen i det svenska samhället?
Speciellt för socialdemokrater kan det vara värt att läsa berättelsen. Hur många vet att det var socialdemokraterna som startade den nyliberala revolutionen i Sverige?
Få trodde i början av 70-talet att den gryende nyliberalismen var
något att räkna med. Men 1976 fick Milton Friedman till mångas förvåning
det pris ”till Alfred Nobels minne” som Riksbanken instiftat 1969 och
som de flesta tror är ett nobelpris i ekonomi. Ordförande i kommittén
som gav Friedman priset var nationalekonomen Assar Lindbeck. Han skulle snart bli en av nyliberalismens främste företrädare i Sverige.
Något politiskt stöd för nyliberalismen fanns dock inte. När Sverige
1976 fick en borgerlig regering för första gången på 44 år fortsatte den
keynesianska politiken precis som tidigare. Den nya statsministern Torbjörn Fälldin deklarerade att i Sverige var det en rättighet att ha ett jobb, och den moderate finansministern Gösta Bohman höll med.
Svenska Arbetsgivarföreningen jobbade dock beslutsamt på. När Curt Nicolin,
en stjärndirektör från Wallenbergsfären, blev SAF-ordförande 1976
trappades den nyliberala propagandan upp till stormstyrka.
Opinionsbildning blev från och med nu organisationens huvuduppgift och
Milton Friedmans nobelpris gav draghjälp i arbetet. SAF och dess
svåröverskådliga myller av underorganisationer producerade mängder av
nyliberalt opinionsmaterial till höga kostnader. Det drevs kampanjer i
skolorna, annonskampanjer i tidningarna och det gavs ut ekonomiska
rapporter.
Ett problem för kampanjmakarna var att Sverige
länge fungerat så bra. Vi var ett av världens rikaste länder med hög
levnadsstandard och stor jämlikhet. Det var svårt att argumentera för
ett fundamentalt systemskifte som skulle gynna de rikaste när allt
faktiskt tycktes fungera bra ändå.
Räddning blev oljekrisen i
mitten av 70-talet. Oljan blev dyr och de flesta länder fick därför stora
problem med inflation. 1977 svängde den ekonomiska
samarbetsorganisationen OECD i nyliberal riktning och rekommenderade
sina medlemsländer att enligt Milton Friedmans recept bekämpa
inflationen snarare än arbetslösheten. Land efter land kapitulerade.
Danmark släppte fram massarbetslösheten redan 1975, sedan följde
Irland, Belgien, Holland, Finland, Storbritannien, Frankrike,
Västtyskland och till sist Italien 1983.
Men Sverige höll fast vid
Keynes modell och valde att stimulera ekonomin ur krisen. Det
fungerade. Samtidigt som arbetslösheten i övriga Europa exploderade låg
den 1980 kvar på två procent i Sverige. Vi fick dock kris i varvs- och
stålindustrin. SAF tog chansen och målade upp dessa kriser som ett
bevis för att det höll på att gå mycket illa för Sverige. Vilket inte
var sant, Sverige hade ju klarat sig bättre än de flesta andra länder.
Men det var inte den bilden som nådde befolkningen.
Om socialdemokraterna nu hade slagit tillbaka så hade nog SAF-propagandan till sist genomskådats. Men istället händer något märkligt.
Socialdemokraterna börjar mot alla odds ta till sig det nyliberala tänkandet.
Vi
vet att det sker någon gång i slutet av den borgerliga
regeringsperioden mellan 1976 och 1982. Men ännu denna dag har ingen
kunnat ge ett klart svar på varför det sker. Det finns dock några
hypoteser. Gå och läs
Länk här.
Korståget mot välfärden eller Den svenska elitens våldsamma revolt
Korståget mot välfärden (med underrubriken Den svenska elitens våldsamma revolt) är en längre artikel som ursprungligen publicerades i Ordfront 2005. Här gör jag en tillbakablick på några decennier av oavbrutna lögner från högern. I 25 år fick vi svenskar höra att välfärdssamhället var en omöjlighet i det långa loppet. Men sedan blev det 2000-tal och det visade sig att alltihop var bluff. Välfärdssamhället är i själva verket värlens mest framgångsrika samhällsystem. Och svenskarna måste vara ett av världens mest grundlurade folk.
Artikeln anknyter starkt till det som sker i Sverige när detta skrivs (2008). Den borgerliga alliansen påstår fortfarande att den inte vill försvaga välfärdssamhället, men idag vet vi att man i praktisk handling visar något helt annat. Ur det perspektivet kan slutsaterna jag drar i artikeln om att välfärden nu inte längre är hotad synas vara något förhastade, ja kanske till och med naiva.
Hur som helst är detta en av de artiklar jag själv är mest nöjd med och jag får då och då frågor om. Den bygger delvis på sådant som gick upp för mig under arbetet med dokumentären Novemberrevolutionen, men som jag inte fick plats med i filmen. Jag tycker att det är en viktig text och jag hoppas du har nytta av den. /Dan J
