Claeskrantz.com

Etikett: Välfärd

  • Både marknad och offentliga välfärdstjänster kräver kvalité

    I diskussionen om välfärdsvinster har det hittils diskuterats väldigt lite om hur man ska uppnå kvalite i offentligt finansierade tjänster. Oavsett om verksamheten utförs av privata eller offentliga aktörer. 

    Ansvariga politiker och myndigheter har varit och är i många fall dåliga på att genomföra uppföjningar av hur en verksamhet sköts och om det ger önskvärda resultat. Hur ska en fritidspolitiker satt i t ex en lokal hälso och sjukvårdsnämd med 1 miljard i budget ha tid, ork, kunskap eller resurser att i detalj granska hur en verksamhet hanteras. 

    Det är också anvariga politiker och tjänstemän som tagit emot lägsta anbuden från t ex privata vårdföretag utan att ens fundera eller ställa frågor hur vårdföretagen ska ’effektiviserar’ verksamheten och driva den till en lägre kostnad utan att minska på kvalite och kompetens.

    S-kompromiss mot vinster i välfärden | S-kongressen | Nyheter | Aftonbladet

    Nya formuleringar

    LO har föreslagit en nonprofit-modell som begränsar vinstuttaget till 2,5 procent av det investerade kapitalet.

    I höstas slog Stefan Löfven fast att det inte är aktuellt med ett förbud mot vinster. Men partiledningen kan nu ha släppt på sina principer.

    Den nya kompromissen som lämnades in sent i går kväll innebär att partiledningen möter kritiken. 

    Och den innebär nya skärpta skrivningar främst när det gäller skolan, rapporterar Ekot.

    Partiledningen skriver att de vill säkerställa att skolbarn från olika bakgrund får likvärdiga chanser i skolsystemet.

    ”Avgörande inflytande”

    I det nya förslaget skriver partiledningen att kommuner ska få ett ”avgörande inflytande” när det gäller nyetablering av skolor.

    Vilket innebär att kommunerna ska kunna säga nej till nya friskolor.

    Tidigare förslag har formulerats att kommunerna ska ges ”ökat inflytande”. Förslaget består av två nya textdelar som ska in i partiets så kallade Framtidskontrakt – som ska styra politiken för kommande mandatperiod.

    Votering om partiledningens kompromiss kommer enligt Ekot att hållas på kongressen under dagen.

  • Vinstintressen o välfärd – ska mormors hantering på ålderdomshem bli en företagshemlighet?

    Politikerna är oerhört naiva, menar han. ”Kontrollorganen brister. Det är det som stör mig mest. Vissa saker måste vara garanterade för eleverna. Det är en svag elevgrupp och många hoppar av när de upptäcker att de utlovade praktikplatserna inte finns eller att det saknas verkstadslokaler.”

    Lärare B och C har arbetat inom ett av de riskkapitalbolag som vinner mark inom SFI-undervisningen. Det berättar om en mardrömstillvaro där det rådde ständigt kaos. ”Vi hade inte lokaler så att det räckte, på morgonen kunde man få reda att man skulle ta sin klass på studiebesök hela dagen. Fast det fick inte kosta något förstås. En annan gång fick en stackars Fas 3-are ta hand om tre klasser utomhus hela dagen.”

    I stället för lärarledd undervisning fick eleverna ofta titta på film i klassrummet, såsom ”Farsan” och ”Jalla! Jalla!”.

    Fast när Skolinspektionen och kommunen kom på besök under en vecka satte man in extra undervisning för att uppfylla kraven. Det var enda gången som lärarna fick tillåtelse att skriva upp övertid.

    Lärarna var satta under extrem press. De skulle undervisa 30 timmar i veckan, hoppa in för sjuka kollegor, kontrollräkna tidrapporter, ha personalmöten, rätta prov, planera lektioner, ge eleverna feedback, skriva individuella studieplaner (hanns inte med) och sköta alla praktiska göromål.

    Anna Dahlbergs krönika nedan är värd att läsa om inte annat för att få en verklighetsinblick från den i stort redan privatiserade skolan i Sverige. Ja det handlar om en affärsverksamhet med vinstsyfte som huvudmål. Inte större pedagogisk frihet eller bättre kvalite på utbildningen. Om nu någon mer än ansvariga politiker trodde det

    Jag tror precis som den anonyma läraren som inte vågar träda fram med namn att politiker är både naiva, överarbetade själva och saknar både tid och nödvändig kunskap för att ha koll på hur skattepengar används redan i den kommunala verksamheten som i mycket är tjänstemannastyrd. 

    En företagsstyrd välfärd ägd och utförd av riskkapitalbolag med vinstmaximering som enda princip hur ska den kontrolleras för så att den uppfyller ens minimikraven?  Speciellt inte om verksamheten är en företagshemlighet som där anställda riskerar få sparken om den informerar om den dåliga kvaliten på ’produkterna’ 

     

    Vinstintresset förstör skolan medan politikerna tittar på | Anna Dahlberg

    Rädslan är stor för att träda fram, eftersom friskolorna inte omfattas av meddelarfriheten. Den som avslöjar missförhållanden på en privatägd skola är fritt byte för arbetsgivaren och riskerar att få sparken.

    Efter intervjuerna hör flera av lärarna av sig och ber mig stryka allt som skulle kunna leda misstankarna till dem personligen. Så ser villkoren ut på världens mest avreglerade skolmarknad.

    Lärarna har erfarenheter av allt från SFI till yrkesgymnasium och grundskola. Men missförhållandena är desamma.

    Lokalerna är undermåliga. De är ständigt underbemannade och vikarier sätts i princip aldrig in. Lärarna förvandlas till allt-i-allo-personal som ska sköta allt från vaktmästeriuppgifter till själavård. Elever som behöver särskilt stöd hinns inte med. Det saknas pengar till skolmateriel. Fortbildningskonferenser förvandlas till säljmöten där man ska kläcka slogans och hitta på nya sätt att ragga elever.
    —

    Lärare A arbetar på ett yrkesgymnasium inom Thoréngruppen. Han berättar att ägaren gång på gång har startat nya skolor utan att det finns lokaler och materiel för ändamålet. ”När den här skolan öppnade fanns det ingenting. Det fanns inte en svets, inte en hammare, ingenting. Så kan det se ut i ett halvår eller ännu längre.”

    Ett yrkesgymnasium utan så mycket som en hammare? Det låter för osannolikt för att vara sant, men bilden bekräftas i Skolinspektionens granskning, som dock avskrev ärendet i slutet av 2011.

    I marknadsföringen målas en helt annan bild upp. ”Det påstods att vi hade lokaler och massor av kontakter med företag.

    I själva verket hade vi inget av detta”, säger lärare A som hävdar att Thoréngruppen bara brinner för en enda sak – att tjäna så mycket pengar som möjligt. 

  • Stora vinster och entreprenör ger bättre välfärd?

    Stora vinster och entreprenör ger bättre välfärd?

     

    Det är lite ironiskt när man i Göteborgs posten på ledarplats inleder med att klaga på att socialdemokraterna har en ideologisk diskussion om vinster i välfärden för att i nästa mening föra fram ideologiska argument varför vinster och företagsentreprenörer ger bättre välfärd som nedanstående. Eller ser man inte det som ideologi.

    ”Det helt avgörande argumentet är att vinst stimulerar entreprenörer att ge sig in i och utveckla den offentliga sektorn. Det behövs. Vård, skola och omsorg kostar kommuner och landsting drygt 600 miljarder kronor om året. Behoven kommer inte att minska, snarare öka. Säkerligen behövs mer pengar men också mer vård, skola och omsorg för pengarna.” 

    Vare sig man tror på offentligt utförd eller privat utförd välfärd i vård, skola och så vidare handlar det förstås om ideologiska argument.

    Personligen har jag ingen ideologisk barnatro på varken marknaden och företagaren eller det offentliga som det så särdeles bra utförare av välfärd. Eller som bra organisatörer av sätt att arbeta inom organisationer. Eller argumentet att vinst ger drivkrafter som kommer ge mina mamma bättre vård på ålderdomshem eller mina barn bättre omhändertagande på lekis. En lärare eller ’företags’ lärare ger inte bättre utbilding för att han eller hon kan bli rik på det. I båda fallen handlar det om att politiken och ansvariga poltitiker förutsätts finnas som effektiva kontrollanter och beställare av välfärd – privat eller offentlig.

    Jag har förstås heller inte hur vinst via tänkta effektiviseringar (som inte ska sänka kvalitet) på något sätt magiskt blir mer pengar till välfärd.  Den enda vinsten som kan fås i offentlig verksamhet är hitta vägar att driva den billigare och ingen kan förstås tala om för välfärdsföretagen att de inte får dela ut vinsten till sina ägare.

    Jag tror också att man ska vara medveten om att diskussionen om vinster i välfärden drivs på av ett stort antal inhyrda lobyister och ex-politiker – många från socialdemokraterna – med ledande positoner eller ägarandelar i företag som hoppas tjäna pengar på mer privatisering av offentligt utförda tjänster.

    Vill man vara lite elak kan man säga det finns ett antal ’politiska entreprenörer’ som hittat en villig marknad hos riskkapitalbolag med djupa fickor.

    Till slut tror jag ändå det handlar om vem litar du att ta hand om t ex vården av dig själv eller anhöriga – riskkapitalisten och entreprenören med vinstmotiv eller den offentligt utförda välfärden från landsting och kommuner

    /ck

    PS – den globala marknaden för välfärdstjänstet förväntas växa explosivt i och med att 40-talisters babybom närmar sig pensionsålder. Med stora ekonomiska resurser att spendera på den egna välfärden för de flesta. 

    Vinst gör nytta – Ledare – www.gp.se

    Det helt avgörande argumentet är att vinst stimulerar entreprenörer att ge sig in i och utveckla den offentliga sektorn. Det behövs. Vård, skola och omsorg kostar kommuner och landsting drygt 600 miljarder kronor om året. Behoven kommer inte att minska, snarare öka. Säkerligen behövs mer pengar men också mer vård, skola och omsorg för pengarna. Fem procents effektivisering är lika mycket värd som 30 nya skattemiljarder!

    Alltså letar den socialdemokratiska partiledningen efter ett kryphål genom den egna ideologin. Ardalan Shekarabi (S) föreslår på DN Debatt en kombination av skarpa kvalitetskrav, vinsttak och vetorätt för kommunerna. Förslaget passar partiets vånda som hand i handske.

    Men varför krångla till det? Förmår ett privat välfärdsföretag vinna en upphandling och ta ut anmärkningsvärd hög vinst kan det bero på två omständigheter. Antingen brister kommunens upphandling och kontroll eller så är kommunens egen verksamhet för dyr och ineffektiv. Det senare alternativet diskuteras alltför sällan.

  • Invandring och massarbetslöshet

    Jag kan inte låta bli att undra lite över diskussionen om att EU behöver öppna up för en bredare arbetskraftsinvandring. Inte för att jag har något emot invandring utan för hur dåligt EU och Sverige tagit emot redan existerande invandrargrupper.

    Här verkar Cecilia Malmström och Jasenko Selimovic (FP) missa något väsentligt när de skriver som de gör nedan. Och de börjar i fel inriktning.  Har EU eller Sverige gjort sitt yttersta för att ge invandrare de verktyg de behöver att komma in in det svenska samhället?  Nej hade jag sagt.


    Det här är bara ett första steg. Det är viktigt att vi fortsätter öppna fler vägar till Europa och att vi bekämpar alla idéer om fästning Europa. Vi som kämpar för tolerans och öppenhet måste visa ledarskap och inte låta samtalet styras av rädsla och okunskap. Inte minst med den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten är det många som menar att vi inte bör prata om arbetskraftsinvandring – först måste vi ta hand om de redan arbetslösa. Detta är en statisk syn på vårt samhälle som spelar på en falsk motsättning mellan invandrare och infödda.

    Däremot har vi en skyldighet att göra vårt yttersta för att möjliggöra för nytillkomna att bidra och kunna bli en aktiv del av sitt nya land. Det är bara möjligt genom en aktiv integrationspolitik som utgår från jobb och språkkunskaper.

    Den akuta frågan borde vara hur ger man plats till den idag stora gruppen arbetslösa invandrare som bor i Europa och i många fall inte kommer in på arbetsmarknaden pågrund av strukturell eller kulturell främlingsfientlighet?  Om utbildade akademiker inte kan få annat arbete annat än som taxichaufförer, städare eller diskare finns det ett uppenbart problem?

    Kommer inte attityder och synen på invandrade arbetskraft i Europa ändras är högtravande ord om hur berikande migrationen är bara just ord.

    Man kan också undra om dessa invandrare som ska arbeta under tillfälliga perioder och bidra till den europeiska välfärden kommer att få någon del i de liksom de barn som troligen kommer att födas här. Kommer icke-medborgaren få någon del. Nej, knappast. 

    Men invandring får inte reduceras till bara ekonomiska argument och en finansiell nyttokalkyl. Människan är inte ett vandrande arbetsredskap, utan också en social varelse som lever i ett sammanhang och som påverkar och bidrar till sin omgivning på många olika sätt.

    Vi tjänar inte bara krasst ekonomiskt på att låta människor söka ett bättre liv inom Europas gränser. Vi skickar också en viktig signal om att Sverige och Europa ska vara öppet mot vår omvärld. Ett slutet samhälle blir snabbt intolerant, självförhärligande och bakåtblickande. Det är ingen slump att främlingsfientliga krafter gärna drömmer sig tillbaka i tiden, till ett påstått drömsamhälle som aldrig funnits.

    Vi ser det som vår plikt att arbeta mot denna utvecklingsfientlighet. Som liberaler vill vi stå upp för ett samhälle som erkänner migration som en god kraft, som berikar vårt samhälle såväl ekonomiskt som socialt, kulturellt och intellektuellt. Det är viktigt att vi öppnar fler vägar in i Europa.

    Vi behöver invandring för att klara välfärden – Debatt – www.gp.se

  • En rapport av många från socialbidragsverkligheten

    En liten rapport från den svenska socialbidragsverkligheten nedan där arbetslösa och sjuka står för ökningen av socialbidrag. Vilka samband kan det finnas där tro.

    Om inte annat intressant för med tanke på den rapport försäkringskassan kom med där de kom fram till att det var 37 som sökt socialbidrag hittills av de 1558 intervjuade utförsäkrade. Fanns möjligen dessa 37 alla i Sollefteå?

    Det var förövrigt nästan 3000 som utförsäkrades vid årsskiften vilket väl borde betyda att FKs underlag för sin rapport till regeringen bygger på telefonintervjuer med 50% av de som blev utförsäkrade.

    Också ett sätt att komma fram till att bara 2% utförsäkrats?

    Men i SvD kommer man fram till att allt bara är en socialdemokratisk skräckfilm. Vilket kanske inte är så förvånande när Ms version av Pravda ska spinna vidare på den serverad rapporten.

    Och visst kanske en del i den andra verklighetens Sverige känner det som de lever i en skräckfilm. Där i alla fall de sjuka och arbetslösa inte fick valuta för de skatte och försäkringspengar de betalt och betalar in. Visste behövde övre-medelinkomsttagare den skatterabatt de fick och kommer att få.


    Mer i Media    :
    Välfärdsmassakern

     

    Bloggat:
    Media och fakta om sjukförsäkring och socialbidrag, Suck!, Sanningen är att männsikor kastas ut ur välfärdsförsäkringen, Vad hade hänt förutan de nya reglerna?, Amazing, Kommunal-PP och Välfärdsmassakern, Vem spottar längst?, Alla skattebetalare vill väl ha valuta för pengarana?, Men resten då?, De röda leder

     

    Socialbidrag ökar kraftigt

    Sollefteå Behovet av försörjningsstöd ökar rejält i både Härnösand och Sollefteå. Störst är ökningen bland ungdomar och sjuka.

    I Härnösand betalades det under juni och juli ut en miljon kronor mer än under samma period förra året.

    – Jag trodde inte att det var sant. Jag har kollat siffrorna tio gånger, säger Solbritt Höglund, chef på Socialförvaltningen på Härnösands kommun.

    Totalt har försörjningsstödet ökat två miljoner hittills under 2009 jämfört med 2008.

    – Den absolut största ökningen är bland sjukskrivna utan ersättning, säger Solbritt Höglund.

    Gruppen sjuka som nekats sjukpenning ökar alltså snabbast i Härnösand, men fortfarande är behovet av ekonomiskt stöd störst bland arbetslösa. Hittills i år har 600 hushåll fått försörjningsstöd, en ökning med 56 hushåll från samma period ifjol.

    Även Sollefteå kommun märker av en ökning av socialbidragen. Och enligt Lars Wreder, chef på socialförvaltningen, Sollefteå kommun, sker den största ökningen bland ungdomar.

    Idag är drygt var fjärde person som får försörjningsstöd i Sollefteå mellan 18 och 24 år.

    Socialbidrag ökar kraftigt – Sollefteå – allehanda.se

  • Kan Thomas Idergard ha rätt? – Timbros granskning av kommunerna

    Jag tror alla vet bakgrunden varifrån både Timbro och Thomas Idergard kommer. Rapporten som presenterades på DN-debatt är i stort en borgerlig partsinlaga som lika gärna kunde kommit från regeringskansliet. Eller det svenska näringsliv som avvaktar 2010 och med ett fortsatt borgerlig regeringsinnehav möjlighet att ta över delar av kommunernas tidigare verksamhet.

    Likadant vet alla hur läget ser ut i kommunerna. Precis som Timbro rapporten skriver.

    Det är ingen tvekan om att Sveriges kommuner har det svårt i finanskrisen.
    Skatteintäkterna sjunker i rasande fart och Sveriges Kommuner och Landsting räknade i april ned landets kommunala skatteintäkter för år 2010 med 44 miljarder kronor. Så
    mycket måste kommunerna alltså spara för att hålla balans i budgeten. Bara under juni
    2009 utfärdades det största antalet kommunala varsel sedan 1992. Sammanlagt varslades
    över 1 200 kommunalanställda denna månad. Lärare lämnar sina arbeten och äldre
    människor lider av personalunderskott i äldrevården.

    Samtidigt kan man undra över om kommunerna och inte minst kommunpolitikerna uppfattat den ändrade verkligheten som sakta håller på att förändra Sverige i och med alliansens seger 2006?  Vad jag talar om är, av döma av de reformer alliansen genomfört inom socialförsäkringarna och den stora statliga sektorn, är att Sverige raskt är på väg mot ett grundtrygghets samhälle. Med en välfärd som i stort reserveras för en betalande medelklass medan en stor grupp svenskar placeras i ett permanent utanförskap.

    I säg naturligtvis ett totalt misslyckande för den moderatledda alliansens men det talas det ju tyst om. För alliansen menade väl allvar med talet om utanförskapet..

    Det är med andra ord kommunerna som är på väg att få ta över en del av det som tidigare var statens ansvar. Detta bland annat för de alltfler som faller ut från från de försäkringssystem som mer och mer kommit att reserveras för medelklass och medelinkomsttagare.

    Det är kommunerna som får agera a-kassa, arbetsförmedling, lokal bostadsbyggare o.s.v för att lösa den lokala situationen efter en stat som mer och mer drar sig tillbaka från ett generellt ansvar för hela Sverige under moderaternas ledning.

    Sedan den kommunala verkligheten. Det är berättigat att fråga för vilka det byggs simhallar, konsthallar eller i GBGs fall pariserhjul? Och varför?  

    Vad är de viktigaste prioriteringarna enligt de värderingar som styr kommunens politiker?

    Är du låginkomsttagare på botten av den svenska inkomsttrappan kostar det för mycket att gå på de kommunala ishallar eller simhallar med en familj då de flesta också brukar ta ut en avgift. Lika så tandläkare eller vårdcentraler.  Eller kommunala nöjesparker.

    Kommunpolitikerna kommer också att få ta mer ansvar för de lokala utvecklingen speciellt om den  borgerliga alliansen sitter kvar efter 2010. Och få minimalt med pengar för detta.

    Det är därför jag menar Thomas Idergard kan ha rätt samtidigt som han har fel. Det behövs en diskussion om vad kommunerna ska ta ansvar för, vad är prioriterat och varför. Thomas Idergards modell är klar. Det är nattväktarstaten som enligt vad de låter ska sätta under statlig tvångströja som är modellen.

    För att sedan tjata om samma tema. Det verkar förutsättas allmänt bland socialdemokrater att 2010 kommer Mona Salin med automatik sitta i Rosenbad och klockan vridas tillbaka till före 2006. Det kommer inte att hända. Tvärtom, kommer vi att ha en delvis ny situation i Sverige med  troligen 600000 arbetslösa i en fortsatt lågkonjunktur samtidigt som försäkringssystemen förvandlats till grundtrygghetssystem.

    Det är hos kommunerna moderaterna och förstås svenskt näringsliv vill placera den tickande bomben. Förstås helt omedvetet och utan ideologiska motiv.

    Förövrigt var tog Stockholm och Göteborg vägen i Timbros granskning.  Man kan ju misstänka att granskningen tog småkommunerna för att de är där kommunpolitikerna är så illa tvungna att träda in som motor i den lokala ekonomi.

    Bloggat:
    projO’s/gothbarbie’s…, Marknadsliberalen, Peter Andersson – me…, Roger Jönsson, Politik och poesi, No size fits all, Johan Ingerö, Maria Ferm, Peace, Love and Capi…, jj.n och Christermagister,  Kommunala såpor (Neo Blog),
    Välfärden ska också motverka oröttvisor. (Veronica Palm);, Förhoppningsvis startar Timbro igång en nödvändig debatt! (Kent Persson (m) blogg);  Välfärdens kärna är människan (Erik Laakso | På Uppstuds); Thomas Idergard – en äkta bakåtsträvare – bevare Sverige för hans mentalitet (Kulturbloggen); Välkommen tillbaka (gamla) Moderaterna! (Robert Noord), Kultur är näring för själen (HBT-sossen), Välkommen liberal idédebatt (Krohniskt), Kultur och fritid är välfärd! (Rabulist – info (at) rabulist.se);

     

    Sveriges kommuner framstår just nu som den ekonomiska krisens största offer. Den politiska budgivningen är i gång om vem som vill tillföra mest pengar ur statskassan för att mildra krisens effekter på det som kallas ”välfärdens kärna”, det vill säga utgifterna för omsorg, vård och utbildning.

    Men sifferexercisen döljer en viktig sak, som regeringen påpekade i våras men som den tycks sakna verktyg för att förverkliga: Hur kommunpolitikerna handskas med pengarna är direkt avgörande för resultatet av de statliga extratillskotten. Visst går det att prioritera och använda pengar mer eller mindre smart.

    Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) går ungefär var femte kommunal utgiftskrona till verksamheter som inte rör välfärd eller utbildning. Det överstiger med råge det som kommunsektorn nu behöver spara för att nå balans 2010. Ur ett makroperspektiv skulle alltså inte ett öre behöva dras in från ”välfärdens kärna”.

    En stor del av de kommunala utgifter som inte rör välfärd och utbildning går till kultur och fritid. Timbro har under sommaren undersökt situationen i de 16 svenska kommuner som spenderar mest pengar på kultur och fritid per invånare och samtidigt genomför nedskärningar inom skola eller omsorg, flaggar för skattehöjningar under nästa år eller gör både och.

    ”Kommunerna kan spara utan att dra ned på välfärd” – DN.se