Claeskrantz.com

Blogg

  • Folkomröstning istället för representativ demokrati om trängselskatten i Göteborg?

    Det är en intressanta fråga direktfolkomrösting i olika politiska frågor som alternativ till representativ demokrati. Personligen är jag tveksam av en anledning – folkomröstning ger möjlighet för ’den som skriker högst’ i många fall att driva frågor som majoriteten inte kan, vill, orkar engagera sig i. Eller med andra ord en skendemokrati som isidosätter en person – en röst. Och tanken att vi väljer på gott och ont de representanter (politiker) vi vill ha vid som i  Sveriges fall var fjärde år i allmänna val. Valdagen är också en stort generell folkomröstning där det går att byta ut politiker. 2014 är inte så långt borta…

    I fallet trängselskatt och #votegbg kampanjen är det en fråga som inte alls berör mig och många andra göteborgare – kanske en majoritet – kommer dessa icke engagerade Göteborgare delta i en folkomröstning? Likadant varför kan inte andra frågor folkomröstas om i så fall?

    Undrar om T ex en kampanj för förbud för biltrafik i Göteborgs centrum skulle få 40000+ namnunderskrifter… 🙂

    En annan anledning är det intryck man får av de engagerade i trängselskattfrågan som vid den andra backadebatten nedan – titta och gör en egen bedömning – men i mina ögon var steget inte långt från en arg mob av mycket upprörda människor. Kanske med rätta eller ej. Men det är min rätt att vara lika skeptisk mot trängselskattmotståndarna som de har att vara skeptiska mot de ansvariga poltitikerna.

     

    Fel sak att rösta om – DN.SE

    Att folket direkt får ta ställning till politiska beslut kan förefalla som själva sinnebilden för demokrati. Men ett modernt, komplext samhälle kan inte styras så. Som vanliga medborgare har vi varken tid, lust eller kunskap att sätta oss in i alla beslut som berör oss. Makten måste delegeras till förtroendevalda, som vi sedan kan ställa till svars i allmänna val. Folkomröstningar kan aldrig ersätta den representativa demokratin, trots att den senare långt ifrån är något perfekt system. Att blanda de två systemen ställer i sin tur till med särskilda problem.

  • Trängselskatt en ickefråga för majoriteten Göteborgare?

    Sk%C3%A4rmbild%202013-01-03%2007:54
    Uploaded with Skitch!

    Som många andra i Göteborg utan bil är trängselskatten en ickefråga för mig. Mycket viktigare är en väl fungerande kollektivtrafik som gör det möjligt att ta sig mellan olika delar av staden. Och cykel är här inte ett alternativ vad än cykelromantiker som bor i centrala staden än tycker. 

    Tyvär lär dock aldrig se media stå vid någon central hållplats för kollektivtrafik och fråga om vad kollektivtrafik resenärerna tycker om service och prisvärdhet och enkelhet att resa runt i Göteborg. Inte heller lär media som GT engagera sig för en billigare o bättre kollektivtrafik med kampanjer som den om folkomröstning. Eller är det en allmän accepterad sanning att alla Göteborgare är bilister? 

    Sedan förstår jag inte vad klagomålen är från trafikanter som nedanstående i GT som bekvämt kan sätta sig i sin egen bil och på en kvart till en lägre kostnad än vad en kollektivtrafik resa hade kostat kan ta sig till jobbet. Där kollektivtrafikanten till ett dyrare pris fått en sämre resa.

    Möjligen är trängselskatten en klassfråga – biltrafikanten hör till de grupper som tidigare gynnats och fortsätter gynnas i och med att trängselskatten ska göra det lättare för just bilister att ta sig fram i Göteborg. En bilism och infrastruktur satsning som alla skattebetalare finns med och betalar delar av via skatten. 

    Uppenbarligen är 20 – 30 kr mer i reskostnad per dag väldigt mycket för bilister – Hur mycket var det igen västrafik höjde biljettpris o månadskort senast samtidigt som turer drog in?

    GP

     
    Sk%C3%A4rmbild%202013-01-03%2008:15

     

     

    Början på en resa, dag ett med trängselskatter | Rödgrönt Göteborg

    ..i tidningen GT står att läsa att vi politiker vägrar svara alternativt svarar svepande. Om ”vägrar svara” står för att inte SMS besvaras sent på kvällen eller på nyårshelgen så är det GT:s bedömning. Det Västsvenska paketet har diskuterats ända sedan den dagen beslutet togs, i två val och i en redan ställd fråga om folkomröstning i kommunfullmäktige. Jag är övertygad om att alla partier i kommunfullmäktige som varit med och fattat beslutet om det Västsvenska paketet, är demokrater och har respekt för det demokratiska systemet. Därför bör det också respekteras att folkomröstningsinitiativet från GT diskuteras och också vägs mot de två demokratiska val som hållits efter att beslutet fattades. Det handlar inte heller bara om trängselskatten som det framställs utan det handlar om hela paketet.

    Och idag var som sagt den första dagen som Göteborg hade sin trängselskatt, precis som Stockholm som har haft det ett flertal år. Två dagar till blir det på denna veckan, sen två dagars uppehåll (helger ingen avgift) före skolorna är tillbaka igen och med dem fler trafikanter. Det blir med andra ord en intressant vecka också nästa vecka. Hur det har gått dessa tre dagar blir det en presskonferens om på fredag kl 16.00.

     

  • Kamp mellan S och M om marginalväljare i mitten lämnar utrymme för Sverigedemokraterna?

    Det kanske inte är så konstigt att ytterkantspartiet som Sverigedemokraterna fångar upp väljare med en klar trend från både moderater och socialdemokraterna att prioritera välfärd och livspusselsfrågor för en relativt välbärgade medelklass i storstäderna.  Med en otydlig eller utsuddad politisk profil mellan Sveriges två största partier. Till det kommer förstås en relativt skicklig hantering av mediakriser från SDs sida. Och frågor om invandring, kriminalitet o ’Svensk’ indentitet som de etablerade partierna helst vill ignorera.

    Utvecklingen för sverigedemokraterna följer också den europeiska och amerikanska både under finanskrisen och tidigare där länder glider isär internt. Vi och dom eller ’folket mot eliten’ retorik blir gynsam rekrytering för ytterkantspartier över hela europa i finanskrisens spår. Eller så struntar en del av väljarkåren totalt i politiken och att rösta.

    Om delar av befolkningen inte känner att de är en del av majoritetssamhället öppnar det för en utveckling jag för allt i världen inte vill ha.

    Intressant är också om den klara politiska strategin från socialemokraterna att ’triangulera’ bort moderaterna efter modell nya moderaterna kommer att lyckas vid valet 2014. Och vad moderaternas svar blir förutom att stjäla tillbaka politiska frågor från socialdemokraterna. Sverige är också mycket tydligt på väg mot ett 2 partisystem där de två dominerande partierna måste hitta koalitionspartier i framtiden för att kunna regera. Fredrik Reinfeldts arv om inget annat är troligen att han bröt den socialdemokratiska dominansen i svensk politik mot två i stort jämbördiga partier.

    Man behöver inte vara politisk strateg för att förstå både att sverigedemokraterna kommit för att stanna liksom att frågan om vem som ska regera med vem 2014 kommer att bli bränhet.

    En moderat och socialdemokrat koalition 2014 kanske?  Ett kanske inte så långsökt scenario om ett eller två allianspartiet faller bort och vänsterpartiet fortsätter sin ökenvandring. Jokern är förstås miljöpartiet och hur moderater och socialemokrater är redo att hantera frågor som kärnkraft och långsiktigt miljöomställning.

     

    SD är nu tredje största partiet – Sverige – www.gp.se

    Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, tror att det är andra faktorer som styr opinionen och att det som gynnat SD speglar en oro och frustration som finns i väljarkåren. Framför allt nämner han tre faktorer: eurokrisen, varsel och arbetslöshet samt att Moderaterna och Socialdemokraterna uppfattas som alltför lika.

    – Eurokrisen har gjort oss mindre glada i euron och även mindre glada i EU. Enligt åsiktsröstningsmodellen borde en sådan förskjutning i opinionen gynna partier som har som ståndpunkt att vi ska lämna EU.

    Varselvågen, uppsägningar och ökad arbetslöshet tror han är en annan faktor.

    – Det finns frågetecken kring arbetsmarknadspolitiken, med fas tre och coacher, som var alliansens svar på åtgärder. Att vara i åtgärder har blivit mindre hoppfullt och många som befinner sig där har varit arbetslösa ganska länge. Det gör att frustrationen växer i samhället.

    En tredje faktor kan vara att Moderaterna och Socialdemokraterna, uppfattas som alltför lika.

    – Man för en diskussion på elitnivå som människor inte riktigt känner igen sig i. Mycket av politiken är riktad mot att lösa livspusslet för en ganska välbärgad del av väljarkåren, och anledningen är att där finns marginalväljarna som avgör vad det blir för regering 2014. Men det är inte lika engagerande för människor som knappt har något pussel att lägga. Vi pratar väldigt lite om avfolkning och urbanisering och offentlig service ute i hela landet, men mycket om rut-avdragen. Människor känner inte igen sig i detta och har också svårt att se skillnaden mellan huvudalternativen i svensk politik.

  • Arbetsförmedlingens Chef underkänner FAS3 – Leder längre bort från Jobb

    Dagens arbetes granskning av FAS 3 är värd att läsa alla delarna av här. 

    Läs hela granskningen här:

    Mer intressant än att allt fler ungdomar inkluderat är på väg in i FAS3 är dock när AFs högsta chef underkänner FAS3 och menar det är en åtgärd som placerar arbetslösa, ungdomar eller äldre, längre från arbetsmarknaden. Och är motvillig att skriva in ungdomar in FAS3 för att det ställer dem ännu längre från chansen till ett jobb.

    Den nu till sysselsättningsfasen omdöpta tredje fasen av jobb och utvecklingsgarantin borde kanske kallas vid sitt rätta namn – vuxendagis fasen. Ett vuxendags finansierar av skattepengar med enda syfte att ’aktivera’ de allt fler som med automatik ökar på antalet i FAS3. En verksamhet byggd på icke kvalificerat gratis arbetet och skattebidrag till företag att ha vuxendagis. 

    Just vuxendagiskonstruktionen och stämplingen av regeringen där FAS3 personer blir ’sekunda’ arbetskraft får förstås majoriteten seriösa arbetsgivare att undvika ta emot FAS3 personer i några som helst aktiviteter som kan leda till jobb.

    Det är klart, om en person som kan få ett jobb hamnar i ett program som inte är tänkt som ett sätt att skaffa sig ett riktigt jobb, då skapar man en situation som inte är bra för någon. Inte för den som skulle kunna få jobb och inte för skattebetalarna, säger Anders Forslund.

    Att biträdande chefen för IFAU säger som ovan att en person som hamnar i FAS3 hamnar i ett program som inte är avsett som ett sätt att skaffa sig jobb  borde få några fler att reagera kan man tycka.

    Den moderata arbetslinjen från 2006 har blivit gratisarbete, bidrag och vuxendagis för arbetslösa istället för åtgärder som ledet till arbete hade jag sagt. Vad hände med partiet som pratade om mer företagande och riktiga jobb där man kunde leva på sin lön?

    PS. Jag undrar hur länge det dröjer innan den av Littorin tillsatta förra chefen för folktandvården inte orkar/kan eller vill vara lojal mot en uppenbarligen icke fungerande politik och får sparken som föregångarna när de revolterade mot finansdeparementets detaljstyrning av arbetsförmedlingen. 

    Arbetsförmedlingens generaldirektör underkänner fas 3

    Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist underkänner fas 3 som arbetsmarknadsåtgärd när Dagens Arbete konfronterar henne med uppgifter från vår granskning. Generaldirektören säger hon att arbetslösa ungdomar ”hamnar längre bort” från arbetsmarknaden i fas 3 (ca 4:45 in i klippet). Lyssna på intervjun i sin helhet här.

    Angeles Bermudez-Svankvist säger att alla ungdomar som passerar fas 2 ska skrivas in i fas 3, som nu döpts om till sysselsättningsfasen. När Dagens Arbete visar att så inte är fallet försvarar hon myndighetens agerande.

    – Riskbedömningen har inte varit så stor. Man har bedömt att de är anställningsbara och då ska de fortsätta att söka jobb, säger hon.

    Du säger att de ska skrivas in, varför görs inte det?

    – I sysselsättningsfasen blir det endast sysselsättning som program och jag tycker inte att endast sysselsättning som program är det viktigaste. Det viktigaste är att du ska vara jobbsökande, kunna få en arbetsmarknadsutbildning, kunna få en praktik eller kunna få en subventionerad anställning. Så fort du går över till sysselsättningsfasen då blir det ytterligare en brytpunkt och det skapar då att du hamnar ännu längre bort. Vi ska jobba med ungdomarna hela tiden, oavsett vilken fas eller dag det är, sa Angeles Bermudez-Svankvist.

    Anders Forslund är professor och biträdande chef på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, och en av Sveriges ledande experter inom området. Han säger att fas 3 aldrig var tänkt att leda till ett ordinarie jobb.

    – Fas 3 var aldrig tänkt att bli ett ställe där man hamnar om det överhuvudtaget finns en rimlig chans att man skulle kunna få ett jobb till normala marknadslöner. Mot bakgrund av att vi vet att aktiviteten är väldigt låg i fas 1 och 2 så är min gissning att många hamnar i fas 3 som inte borde ha gjort det, säger han.

    Generaldirektören på Arbetsförmedlingen säger att man ”hamnar längre bort” från arbetsmarknaden i fas 3. Stämmer det?

    – Så är ju fas 3 konstruerat! Det är därför jag menar att det är väldigt viktigt att man ser till att de som hamnar där är ”rätt” personer. Det är klart, om en person som kan få ett jobb hamnar i ett program som inte är tänkt som ett sätt att skaffa sig ett riktigt jobb, då skapar man en situation som inte är bra för någon. Inte för den som skulle kunna få jobb och inte för skattebetalarna, säger Anders Forslund.

  • 3 miljarder till arbetsförmedlingens jobbcoacher gav inte fler jobb

    Ett grundantagande i den moderata alliansens arbetslinje är att jobben finns men att matchningen mellan vad arbetsgivare efterfrågar och sökintensiteten och kraven från den arbetssökande har varit för dålig.

    På ren svenska betyder det att vilkoren har varit för generösa och kraven för lätta på den arbetslösa.  Den arbetslösa har kunnat välja att inte arbeta för att leva på den ’generösa’ svenska a-kassa. Det är förstås rent nonses och kvalificerad okunskap men kommer från 15 år gammal nationalekonomisk forskning i början och mitten av 90-talet.

    I den moderata arbetslinjens alternativa ekonomiska värld spelar inte efterfrågan på företagens tjänster eller produkter någon roll liksom kunskapen och erfarenheten hos den arbetskrafts som ska tillverka dessa varor och tjänster – det är en mer än 200 år gammal syn på hur en marknadsekonomi fungera. I inte lite plockat från något som kallas says lag – som enkelt säger det finns alltid en köpare om priset och vilkoren är de rätt. Även för arbetskraft.

    I denna alternativvärlds arbetslinje var en viktig del att öka kvantiteten på den arbetslösa personens söka arbeten. Det var viktigare att söka jobben än att om den arbetslösa personens erfarenheter och kunskaper var det rätta för de jobb han eller hon sökte.

    Här kommer jobbcoacherna in. De skulle ge extra stöd i att söka arbete. Något som i och för sig var positivt med tanke på den massiva arbetsbelastning som arbetsförmedlingen har och har haft i att hantera regeringens arbetsmarknadspolitik med de resurser de fått för personal o teknikresurser.

    Till det kommer förstås också kan man anta ett länge drivet mål att bryta upp och privatisera arbetsförmedlingen av ideologiska orsaker. Privata aktörer antas (av de ideologiskt troende) vara mer effektiva och ge bättre resultat än offentliga.

    Jobbcoacherna har nu utvärderats för regeringen av IFAU i rapporten nedan. Med slutsatsen att jobbcoacher gjorde varken från eller till för majoriteten arbetslösa när det gällde att få jobb . Coachningen gav inte fler arbeten helt enkelt. Detta till en kostnad av 3 miljarder.

    De som hade bäst hjälp av coacherna var korttidsarbetslösa med goda förutsättningar att på arbete på egen hand. Minst hjälpta var långtidsarbetslösa som redan fått olika former av liknande stöd i olika omgångar.

    Att coacherna inte gjorde någon större nytta för majoriteten arbetslösa är knappast någon nyhet för de som följt utvecklingen av alliansens arbetslinje. Mer intressant är inblicken i det kaos som rådde och råder inom  arbetsförmedlingens interna organisation när den moderata alliansregeringens instruktioner ska anpassas till verkligheten gång på gång.

    I alla fall jag hade hävdat att den nuvarande regering är inkompetenta på området arbetsmarknad – främst för att det är teoretiska nationalekonomer och Anders Borgs finansdepartement som styr hur arbetsmarknadspolitiken ska tillämpas ner på nivån där den enskilda arbetsförmedlaren ska hantera sina ’kunder’.

    Andra bloggar:
    Martin Moberg

    Vad innebär det att bli coachad? En utvärdering av jobbcoachningen vid Arbetsförmedlingen”
    Ladda ner hela Rapport 2012:24 (pdf, 1340 kB)”

    ..Från och med 2009 skulle det finnas både intern coachning i AF:s egen regi och extern coachning utförd av upphandlade kompletterande aktörer.4 Syftet med coachningen var att ge de ”arbetslösa extra stöd att söka arbete” i den svåra arbetsmarknadssituation som följde efter 2008 års finanskris (Prop. 2008/09:97). Arbetsförmedlingen agerade snabbt. Flera centrala tjänstemän säger att upphandling och anställning av coacher 2009 skedde under tidspress (Intervju Tjm 6 och 7; Intervju Tjm 3; Intervju Tjm 4). Anledningen var att arbetslösheten steg snabbt och att AF hade fått mycket pengar som skulle användas under 2009 (Intervju Tjm 6 och 7). Regeringens uppsatta mål för antalet coachningsdeltagare var högt. AF fick medel för att 110000 arbetssökande skulle kunna få coachning under 2009. År 2010 var målet aningen högre med 120 000 personer5 och 2011 bedömdes behoven till att börja med vara hälften så stora på grund av bättre konjunktur, d.v.s. 60 000 deltagare. Senare utökades medlen med ytterligare cirka 53000 platser (Proposition 2008/09:97; Budgetpropositionen 2011).

    Arbetsförmedlingen hade bitvis svårt att nå upp till de högt satta målen då upphandling och genomförande av naturliga skäl tog tid till att börja med. Det ledde till att förmedlingen inte använde alla pengar för 2009. Alltför stora kvantitativa mål av den här sorten kan vara problematiska. I avvägningen mellan det kvantitativa målet och målet att arbetssökande med störst behov skulle delta kan det kvantitativa ibland ha vägt över då det upplevdes som viktigt. Det ger flera av våra intervjupersoner uttryck för (Intervju Afm 5; Intervju Afm 4; Intervju Tjm 5). Om de lokala förmedlingarna försöker få arbetssökande att delta i tjänsten för att kontoret ska nå upp till de satta målen snarare än att det är den bästa lösningen för de arbetssökande kan insatsens effekter bli lägre än de skulle ha varit annars (Lundin 2011). Denna icke önskvärda bieffekt av de kvantitativa målen gäller naturligtvis både för intern och extern coachning, men är troligen vanligare i den externa coachningen där både mål och deltagarantal var högre.

    4 Arbetsförmedlingen fick 1,1 miljarder för ändamålet under 2009 (Regeringsbeslut 2008-12-18), 1,2 miljarder för 2010 och 600 miljoner för 2011 (Prop. 2008/09:97). Upp till 300 miljoner för 2009 fick användas för jobbcoachning i AF:s egen regi (Regleringsbrev för AF 2009). Medlen för 2010 utökades senare till 1,36 miljarder (Budgetpropositionen 2011), varav 460 miljoner fick användas till coachning i AF:s regi (Regleringsbrev för AF 2010). Till de 600 miljonerna för extern coachning 2011 lades senare 350 miljoner kronor till för coachning i AF:s egen regi 2011 (Budgetpropositionen 2011; Regleringsbrev för AF 2011).

    5 De ursprungligen anslagna 1,2 miljarderna för coachning under 2010 utökades senare till 1,36 miljarder (Regleringsbrev för Arbetsförmedlingen för 2011). Vi har inte funnit angivet i något dokument att detta ledde till en ökning av antalet förväntade årsplatser.

    page7image23400

    IFAU – Vad innebär det att bli coachad? En utvärdering av jobbcoachningen vid Arbetsförmedlingen 5

    2.1 Interna coacher kom igång snabbast

    Arbetsförmedlingen anställde omkring 740 interna jobbcoacher under 2009. De första började arbeta under mars månad (Eriksson 2009). Antalet deltagare steg relativt snabbt, i början av andra halvåret fanns det redan 10 000 deltagare registrerade, varav de flesta gick hos en intern coach (se Figur 2 sidan 41). En yrkesroll skapades och en kortare utbildning på två veckor togs fram för de interna coacherna. I utbildningen presenterades metoden coachning till- sammans med vissa delar från arbetsförmedlarnas basutbildning (Intervju Tjm 6 och 7). Anställningsförfarandet för de interna coacherna gjordes enkelt, eftersom det var viktigt att komma igång snabbt. Rekryteringen gjordes lokalt av kontorscheferna så att kontoren själva skulle kunna fylla på sitt behov av interna coacher. Många av dem som anställdes var inskrivna som arbets- sökande, något som också verkar ha varit en uttalad avsikt vid rekryteringen (Eriksson 2009; Intervju Tjm 6 och 7). Något krav på arbetslivserfarenhet, likt det som ställdes vid nyanställning av arbetsförmedlare, ställdes inte på de interna coacherna (Intervju Tjm 6 och 7). Antalet interna coacher ökade under 2010 till cirka 850 stycken. Gruppen interna coacher var föränderlig, under 2009 och 2010 strömmade enligt uppgift sammanlagt cirka 2 000 individer igenom. Många av dem som hade en högskoleutbildning gick sedan vidare och blev arbetsförmedlare (Intervju tjm 6 och 7).

    Den sista december löpte de interna coachernas kontrakt med AF ut och den renodlade tjänsten ”intern jobbcoach” upphörde. Tidigt på hösten 2010 började nämligen konjunkturen vända uppåt och arbetslösheten minska. Arbetsförmed- lingen behövde spara pengar och ville då inte förlänga de visstidsanställda interna coachernas kontrakt utan istället lägga över tjänsten på de ordinarie fast anställda arbetsförmedlarna (Intervju Tjm 5, Intervju Tjm 6 och7). I samband med detta minskade också deltagarantalet i intern coachning till ett minimum (se Figur 2 sidan 41).

    Fr.o.m. 2011 utförs den interna coachningen istället av s.k. arbetsförmedlare med inriktning jobbcoachning (Intervju Tjm 5; Intervju med Tjm 6 och 7). Under 2011 steg åter antalet deltagare (se Figur 2 sidan 41). Dessa nya ”förmedlarcoacher” var en sorts kombination av förmedlare och coach och hade till skillnad från de interna jobbcoacherna även administrativt ansvar för sina arbetssökande. Den nya tjänsten är alltså inte lika renodlad som den tidigare interna coachningen och skiljer sig mer från den externa coachningen.6 Det finns inte någon coachutbildning som alla går. För nyanställda förmedlare finns jobbcoachning som en del i basutbildningen, men erfarna förmedlare

    antas ha kunskaperna redan. Arbetsförmedlarna med coachinriktning ska arbeta med två av Arbetsförmedlingens ordinarie tjänster: ”söka arbete” och ”förbättra ditt arbetssökande”. En vanlig förmedlare arbetar med totalt sju tjänster. De interna coacherna ska också bl.a. besöka arbetsgivare i syfte att ackvirera lediga platser, sammanföra arbetssökande och arbetsgivare, t.ex. genom rekryteringsträffar, coacha arbetssökande till att söka och hitta lediga jobb, hjälpa dem skriva CV och förbereda sig inför intervjuer, ha coachande samtal med de arbetssökande enskilt eller i grupp samt anvisa till lediga jobb (Arbetsförmedlingen 2012d).

    Ansvaret för budget och uppföljning av den interna coachningen låg till att börja med samlat hos Arbetsförmedlingens huvudkontor men under 2010 fasades detta ut i linjeorganisationen. Medlen för intern coachning fördelades då istället ut till marknadsområdescheferna7 och från andra halvåret 2010 fanns inte heller någon tjänst med ett övergripande ansvar för uppföljning av jobbcoachningen centralt på AF (Intervju Tjm 2). Sedan 2011 varierar den interna jobbcoachningen mer mellan olika kontor och olika coacher (Intervju Tjm 1; Intervju Afmij 4; Intervju Afmij 3).

    De förmedlare med coachinriktning som vi intervjuat upplever coachningen som positiv: ”Jag får faktiskt jobba lite med de sökande och inte bara administrera – lite som arbetsförmedlarna gjorde förr” (Intervju Afmij 3). Men det finns också en frustration. De har saknat nätverk, erfarenhetsutbyte och har haft dåligt med vidareutbildning (Intervju Afmij 3; Intervju Afmij 4). Även de förmedlare vi pratat med om de interna coacherna har gott att säga, den stora inströmningen av arbetssökande gjorde att både interna och externa coacher kändes som en ”välkommen avlastning” till förmedlarnas pressade arbetssituation. Det var lätt att samarbeta med de interna coacherna då de arbetade nära förmedlarna (Intervju Afm 3). 

    Miljardsatsning på coacher gav inte fler jobb – Ekot

    Regeringens tremiljarderssatsning på jobbcoacher har inte lett till fler jobb. Det visar en ny rapport som Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering har gjort på uppdrag av regeringen. Antalet inskrivna hos arbetsförmedlingen var lika många innan som efter att de arbetssökande hade varit hos en jobbcoach.

    ”Det var bara bortkastad tid”
    Miljardsatsning på coacher gav inte fler jobb (2:15)
    Regeringens tremiljarderssatsning på jobbcoacher har inte lett till fler jobb. Det visar en ny rapport som Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering har gjort på uppdrag av regeringen. Antalet inskrivna hos arbetsförmedlingen var lika många innan som efter att de arbetssökande hade varit hos en jobbcoach. Långtidsarbetslösa Samina Sputzanin, som är utbildad affärslogistiker, är en av de cirka 300 000 personer som varit hos en jobbcoach, men hon har inte fått något arbete.

    – Hur jag upplevde det? Jag fick inget ut av det. Det var bara bortkastad tid. Då fick vi titta på filmer på tv. Det var Kay Pollack och en kille som liknar honom, sedan fick vi bara sitta där och prata om det som vi ville, säger hon.

    Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, har nu tittat på vilka effekter som regeringens satsning på jobbcoacher faktiskt har haft.

    Jobbcoacher har funnits sedan 2009 och reformen har hittills kostat 3 miljarder kronor. Men effekterna är små, säger Linus Liljeberg, en av rapportförfattarna.

    – Är det här en bra grej om ambitionen är att folk ska komma ut i jobb är det små effekter. En generell slutsats är att är att ju närmare arbetsmarknaden man står, desto bättre effekt av jobbcoachning. Ur ett sådant kostnadsperspektiv kan man tänka sig att detta inte var jätteeffektivt.

    Enligt rapporten förkortades tiden i arbetslöshet med sju dagar för de som fick ett arbete efter att ha varit hos en jobbcoach. Lika många var inskrivna hos arbetsförmedlingen före och efter coachningen.

    De som faktiskt fick ett jobb, fick i de flesta fallen tim- eller deltidsanställningar.

    – Tittar man på perioden efter att deltagarna i jobbcoachning har lämnat förmedlingen för jobb ser vi att det är ungefär lika många som söker vid arbetsförmedlingen. Det kan tyda på att många kommer tillbaka och att perioden därmed är kortvarig, säger säger Linus Liljeberg.

    Under 2010 satt Samina Sputzanin en timme varje måndag i sex månader tillsammans med 15 andra personer hos en jobbcoach. Hon tycker inte att timmarna hos jobbcoachen gjort någon nytta alls.

  • (F) ordet det nya tabut i Sverige

    (F) ordet fattigdom verkar vara något som gör många människor väldigt arga om man säger det existerar i Sverige eller någon påstår sig vara det.

    Är du fattig om du inte har mat för dagen, inte kan köpa kläder eller något annat som majoriteten på solsidan tar för givet?

    Inte om du råkar ha tillgångar – och vill ha hjälp från det som ska vara det yttersta skyddsnätet – socialtjänsten. Då ska du inte äga något som kan omsättas i pengar.

    Att socialförsäkringar medvetet urholkats de senaste åren av den moderatled alliansen som ’incitament’ att ta arbete är förstås orsaken till att allt fler tvingas eller kommer att tvingas fundera över hur de kan kvalificera sig som fattiga.

    Med en a-kassa på i bästa fall ekonomisk miniminivå för majoriteten av de svenskar som kvalificerar sig kommet många bli tvungna fundera över hur de kan bli ’fattiga’

    Så ja socialtjänstens regler säger är du inte utblottad är du heller inte fattig.

    Fast förstås även fattiga hos socialtjänsten får sin rätt till existensminimum prövad varje månad – om de uppfyller kraven kan de få mat och boende pengar för ytterligare en månad. Tandvård, möbler eller kläder behandlas särskilt.

    Fast i arbetslinjens Sverige har det något betydelse om allt fler kvalificerar för (f) ordet?

    I maj skapades en stor debatt i flera medier om Sveriges Radio P1:s reportage ”Kluvet land – Ingen är vän med en fattig” som handlade om 25-åriga Frida från Malmö som framställdes som fattig eftersom hon levde under osäkra anställningsvillkor.

    I programmet berättar Frida att hon lever under mycket knappa förhållanden, men att hon trots detta inte får hjälp från socialtjänsten. Vad som inte återgavs i inslaget var alltså att Frida ägde en bostadsrätt.

    Många riktade kritik mot programmet för att redaktionen kände till att Frida äger en bostadsrätt men att den informationen inte är med i programmet och en stor medial diskussion skapades även om vem som egentligen kan anses vara ”fattig”.

    Nu står det klart att Sveriges Radio P1 fälls av Granskningsnämnden för Radio- och TV för osaklighet. De skriver:

    ”Nämnden konstaterar dock att för sammanhanget väsentlig information om Fridas faktiska levnadsvillkor utelämnades i programmet, särskilt att hon ägde en bostadsrätt. Mot bakgrund av att Fridas ekonomiska förutsättningar var centrala för programmets framställning anser nämnden att utelämnandet av informationen om att Frida ägde en bostadsrätt medför att programmet blev så vilseledande att det strider mot kravet på saklighet.”