Claeskrantz.com

Etikett: Försvar

  • Angrell säger sanningen om den svenska legomilitären och när generalerna tog makten

    Som det rapporteras på många håll är det idag generalerna som driver på den svenska försvars och säkerhetspolitiken. Att det blev insats med JAS i Libyen hade mycket att göra med att flygvapnet sedan Afghanistan drivit på för att få en del av ’den militära kakan’ för att uttrycka sig rakt på sak. Fokus skriver mer om hur det gick till när det svenska försvaret blev en utlandsstyrka i Natos tjänst nedan.

    Försvaret behövde nu återvinna sitt existensberättigande, det vill säga formulera ett nytt uppdrag och ett nytt hot.

    Detta gjorde paradoxalt nog att försvarsledningen i stort sett köpte
    de nedläggningar av regementen som regeringen genomförde runt
    millennieskiftet, även om det inte alltid lät så utåt, eftersom det
    passade in i den förvandling som försvaret på eget initiativ redan hade
    påbörjat.

    Försvarsmakten sneglade på USA och Storbritannien – högspecialiserade
    yrkesförsvar som är byggda för utländska insatser snarare än för att
    stå emot en invasion.

    För att delta i multinationella övningar och uppdrag krävdes att det
    svenska försvaret anpassade sig efter Nato-standard i allt från
    kommunikation till vapensystem.

    Steg för steg omvandlades försvaret utan att riksdagen behövde fatta
    något beslut. Interoperabilitet, kallas det på militärspråk.

    – Det är en autonom process. Så länge inga politiker har satt ner
    foten så har det en viss egendrift, säger Carl-Einar Stålvant som
    undervisar på Försvarshögskolan.

    Övningar är en sak, men för att få verklig träning krävs verkliga
    strider. När USA:s och Storbritanniens anfallskrig i Afghanistan
    övergick i en FN-sanktionerad multinationell intervention ledd av Nato,
    såg svenska Försvarsmakten sin chans.

    – Vi ville komma in i Afghanistan så fort som möjligt. Och vi gjorde
    från vår sida allt för att kunna vara med, som dåvarande ÖB Johan
    Hederstedt tidigare sagt i Fokus.

    Bilden börjar då framstå av en svensk militär ’lego’ styrka betalad av skattebetalarna redo för insatser inom Nato en organisation vi idag inte ens är medlemmar i.

    Den demokratiska tröskeln för militära interventioner har verkligen sänkts och i praktiken raderats till ett formalia godkännande i riksdagen. Som Lybien intervention i humanitetens namn. Samtidigt saknar Sverige idag i praktiken ett eget militärt försvar.

    Mest sorgligt för min del är att omläggningen av det svenska försvaret hänt under till stora delar hänt under en socialdemokratisk ledning. Med hänvisning till humanitära interventioner under FNs ledning har det svenska försvaret blivit en del av Natos militära strukturer. Detta utan att sverige får något för detta.    

    Försvarsministern talar emot sig själv | Brännpunkt | SvD

    Sanningen är snarare att regeringen velat skaffa sig ett smidigt system för att kunna säkerställa den långsiktiga bemanningen av de internationella insatserna utan att som hittills behöva förlita sig på frivillig rekrytering bland värnpliktiga.

    Värnpliktsförbanden var olagligt att använda i Sveriges eget närområde hävdar Tolgfors. Men någon sådan lagstiftning har inte funnits och under hela det kalla kriget ingick operationer utanför landets gränser i den svenska krigsplanläggningen. I Tolgfors egna propositioner framgår återigen det rätta förhållandet: För att sätta in plikttjänstgörande personal utanför landets gränser krävdes höjd beredskap och beslut att aktivera pliktlagarna. Men eftersom riksdagen var ovan att fatta sådana beslut skulle den kanske tveka. Med yrkesförband sänks den demokratiska tröskeln för militär intervention.

    Den som vill jubla över denna så kallade effektivisering får inte vara belastad av alltför mycket historisk kunskap.

  • Alliansen–Vill ge mer pengar tilll försvaret en välfärdsfråga?

    Jag har lite svårt att se hur de olika allianspartierna tänker i sin säkerhetspolitik. Vad är Sveriges säkerhets och försvarspolitik idag?  Det är återigen att man sätter vagnen framför hästen.

    Om Sverige är en del av EU:s gemensamma säkerhets– och försvarspolitik med EU som det centrala forumet för svensk säkerhetspoltik vilken politik vill partierna föra där?

    Vad som är ‘ett solidariskt ansvar’ för EUs säkerhets är knappast definerat eller oomstritt mellan de olika EU länderna. Och grunden för hela EUs säkerhetspolitik vilar på NATO som i sin tur vilar till största delen på USA:s militär infrastruktur och soldater.

    Är Europeisk och Svensk säkerhet bäst hanterad i Vitaa huset eller via tyskland, frankrike oc England?

    Vad är hotbilden? Ryssland?  Ett land som rustar upp och moderniserar sin militär som ett svar på den inrigning av landet USA och NATO inledde efter kalla kriget slut. Där det från Afghanistan till Georgien till östersjön och ishavet finns en NATO mur runt landet.

    Mer internationella insatser? I vem regi och mot vem. Handlar det om en fomell NATO anslutning något som de moderata ledamöterna i försvarsutskottet tydligen vill? 

    Hur många av de borgerliga partierna är redo att sätta in kärnvapen som en del av de svenska fredsförsvaret internationellt?

    "Nato kommer att upprätthålla sin kärnvapenkapacitet samt sin rätt att ändra placeringen av
    kärnvapnen, ifall omständigheterna så skulle kräva. De nya medlemsländerna deltar jämsides
    med de gamla i verkställandet och utvecklandet av Natos strategi, också i fråga om
    kärnvapenkomponenten. Den säkerhet, inklusive kapaciteten med kärnvapen, som avses i
    artikel 5 i Nordatlantiska fördraget täcker också nya medlemsländer."

    http://www.folkpartiet.se/ImageVault/Images/id_3637/scope_0/ImageVaultHandler.aspx
     

    Folkpartiet har uppenbarligen inga problem med detta. Om inte en intressant fråga till Jan Björklund när han träffar media i almedalen. Där han säkert kommer att tala för en NATO anslutning.

     

    Vid sidan om Folkpartiet höjs nu röster både inom Centerpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna för att öka anslaget till försvaret. Häromdagen presenterade Moderaternas försvarspolitiker i riksdagen en rapport där man bland annat skriver att försvarsanslaget sannolikt behöver ökas inom fem till åtta år.

    Enligt moderaten Isabella Jernbeck behövs det fler soldater i internationell tjänst. Utrustning och utbildning kommer också att kosta mer. Men även en förändrad hotbild mot Sverige motiverar högre anslag, enligt Jernbeck:

    – Vi har tittat på Ryssland på ett lite annat sätt, tror jag, och ser de intressen de faktiskt har i Östersjöområdet, norr om oss och också ner i Europa. Och det har vi sett som en större rustning som kan bli ett större hot mot oss också, säger Isabella Jernbeck.

    Allianspolitiker kräver höjda försvarsanslag – Ekot | Sveriges Radio

  • Svensk ‘veterans day’ ytterligare en byggsten i det militära projektet

    När nu Sverige får sin egen ‘veterans day’ så är det ytterligare en byggsten i det militära projektet som pågår att vänja svenska folket vid att svenska soldater konstant kommer att delta i krig någonstans runt om i världen. Tillsammans med våra militära partners i NATO.

    För freden naturligtvis. Sverige får också sin egen ‘veteran bureau’ som ska hantera tillströmningen av framtidens soldater med livstidslånga vårdbehov. Det enda som fattas är nationella militärparader på fredssoldatens dag.

    Det är så man bygger ett nationellt militärt projekt för framtida krig fredsuppdrag med civilt stöd för ‘våra pojkar och flickor’.

    Bloggat:  
    29 Maj fredssoldatdagen. Yxorna är värda det bästa.

    I regeringens proposition om försvarets nya personalförsörjning läggs politiken fast för hur veteransoldaterna ska tas om hand. Tidigare har stödet till dem brustit, skriver försvarsminister Sten Tolgfors på Dagens Nyheters debattsida.

    Veteranerna ska få personlig hjälp med kontakter i samhället. En särskild "veteransoldatenhet" inrättas inom Försvarsmakten för ändamålet.

    Tidigare har veteranerna fått hjälp och stöd i högst fem år. Den gränsen tas bort och försvarets ansvar ska i stället gälla "så länge det behövs och är motiverat", skriver Tolgfors.

    För att visa sin uppskattning av soldaternas arbete för freden instiftar regeringen sin egen belöningsmedalj för "särskilt berömvärda internationella insatser" och en medalj för dem som skadats i strid.

    Dessutom uppförs ett minnesmonument och den 29 maj, som är den internationella fredssoldatdagen, blir veteranernas minnesdag.

    Sverige har sedan 1948 deltagit i internationella fredsinsatser. I dem har 81 svenskar förlorat livet. 16 av dem har fallit i strid.

    Veteraner får medalj och egen dag | Inrikes | SvD

  • Folkpartiet satsar på militarismen och svensk upprustning

    Ryssen kommer kunde varit rubriken på FP’s debattinlägg. Tydligen finns det en borgerlig opinion för militära rustningar med återigen Ryssland som argument.

    Någon egentlig hotbild mot Sverige existerar förstås inte idag. Ryssland under Jeltsin var knappast en strålande demokrati och militära konflikter är knappast unikt för Ryssland. Men en en svensk militär konflikt med Ryssland är inte trolig idag.

    Den enda egentliga hotbilden mot Sverige kommer från Sveriges allt djupare engagemang i NATO och en inordning under en amerikansk säkerhetspolitisk ordning. Oavsett vilka överenskommelser som fanns under kalla krigets dagar deltog Sverige inte aktivt med soldater i amerikanska krig under den perioden. Eller genomförde gemensamma militära övningar.

    Säkerhetspolitik borde bedrivas nykter realistiskt med en förståelse för hur ageranden ger motreaktioner.

    Folkpartiets förslag är blind militarism utan att för den skull stärka Sveriges säkerhet.

    Bloggat:
    Adam Cwejman, Rolf Erikson, SCHLAUG.SE, Tradition & Fason, Nemokrati, Charlie Weimers, Svart på vitt, Mark Klamberg, Wiseman’s Wisdoms och Tokmoderaten

    Den politiska utvecklingen i Ryssland är oroande. Ryssland är idag mer auktoritärt än under Jeltsin. Arbetsvillkoren för såväl den politiska oppositionen som för granskande regimkritiska journalister är mycket svåra. I stora kretsar av det ryska samhället finns en ny Stalinkult som skrämmer. Det aggressiva maktspråket mot små grannländer är oroande, inte minst invasionen av Georgien överraskade omvärlden genom sin brutalitet. Den ekonomiska tillväxten sedan millennieskiftet går bland annat till militär återupprustning.

    De svenska försvarsbesluten sedan Berlinmurens fall har alla utgått från att utvecklingen i Ryssland är på väg åt rätt håll. Styrkan och beredskapsnivån på vårt försvar måste kunna variera över tid med hänsyn till utvecklingen i vår omvärld.

    Att sänka garden i det svenska invasionsförsvaret under 90- talet var rätt tänkt utifrån den utveckling som då kunde ses. Men den analys vi gör av utvecklingen i Ryssland leder oss till slutsatsen att vi befinner oss vid en vändpunkt. Under den kommande mandatperioden skall riksdagen fatta ett nytt försvarsbeslut. Vår bedömning är att den svenska nationella försvarsförmågan återigen måste stärkas. Sverige kommer att behöva rusta upp sitt försvar.

    Försvaret av Sverige måste stärkas | Brännpunkt | SvD

  • Avskaffade värnplikt anpassning till verkligheten

    En avskaffad värnplikt är en anpassning till en verklighet som sprungit ifrån medborgarsoldater. Massarmer är lika otidsenliga som tanken att det går att sätta ett gevär i händerna på vad som i praktiken är civila med lite grundutbildning och träning.

    Och ja. Jag vet argumenten för värnplikt med allt från demokratiaspekten till civil kontroll. Som jag ser det handlar om en professionalisering och en yrkeskår likt polisens i framtiden. Men som vanligt lever främst vänsterpartiet och även socialdemokraterna kvar i en 50-tals bild av en modern militär. Inte för att de borgerliga är bättre med moderaterna som helt verkar sakna säkerhetspolitik annat än att Sverige ska gå med i NATO. Och följa ledningen från Washington.

    Och nej, jag är ingen militarist. Däremot inser jag att precis som det behövs poliser behövs det väpnade styrkor. Och att dessa inte kommer att se ut som gårdagens. Mindre, rörligare, högteknologiska och samordnade mellan olika vapenslag. Där de som ’jobbar’ är högutbildade och tränade i flera år för att klara sina uppdrag.

    Försvarspolitik eller säkerhetspolitik är ju inte något som diskuteras öppet i Sverige. Det behövs ett förnyat tänkande och en anpassning till en situation som varken grundas i kalla kriget eller i en eviga freden där länder agerar utan stormakts ambitioner.

    Mer i media:
    SVD, HD,

    Bloggat:

    Tokmoderaten, Motpol, Svensson, Din ledamot i riksda…, Den Liberala Misantr…, Klotband och The Life of Avlo

    Värnplikten avskaffas i fredstid

    Socialdemokraterna, vänsterpartiet och centern har varit de varmaste anhängarna av värnplikten. Men enligt vad TT erfar så är utredningens huvudspår nu att titta på ett system där värnplikten i fredstid är avskaffad. Den svenska värnpliktslagen ska dock inte upphävas, utan vara vilande. Tanken är att regeringen i orostider ska kunna gå till riksdagen och begära att värnplikten snabbt återinförs.

    Socialdemokraterna har dock skrivit ett särskilt yttrande i delbetänkandet där man är kritisk till att den bara fokuserar på ett alternativ där värnplikten avskaffas, men de har ändå valt att stanna kvar i pliktutredningen.

    - Vi vill fortfarande ha kvar värnplikten, säger socialdemokraten Anders Karlsson, ordförande i riksdagens försvarsutskott.

    Knäckfrågan, som pliktutredningen ska grunna vidare på, är hur försvaret ska rekrytera sin personal. Flera partier vill avskaffa mönstringsplikten. Försvarsmakten vill gärna, även med frivillig rekrytering, ha kvar mönstringen, för att kunna plocka russinen ur kakan. Det finns dock juridiska problem med att tvinga ett stort antal personer att mönstra, när bara en mindre grupp kommer att rekryteras.
    Vänsterpartiet vill behålla någon typ av mönstringsplikt.

    - Vi vill inte att rekryteringen ska gå till på samma sätt som hos polisen, som helt bygger på att intresserade söker till polishögskolan, säger Gunilla Wahlén, vänsterpartiets ledamot i riksdagens försvarsutskott.

    as

  • Försvarsdebatten om försvaret som inte finns – var finns socialdemokraterna?

    Staffan Doppings inlägg på newsmill är intressant på så sätt att det pekar på något som de flesta svenskar inte är medvetna om. Att Sveriges försvars och säkerhetspolitik radikal lades om några år efter kalla kriget slut. Konsekvenserna av detta är att runt 1000 soldater finns redo att försvara Sverige. Varav en stor del av dessa finns i Afghanistan och Tchad. En annan konsekvens av denna omläggning är att Sverige än hårdare än tidigare är knutet till NATO och EU som garanter för vårt säkerhetspolitiska oberoende.

    Förändringarna beroende på ett historiskt felaktigt antagande. Att väpnade konflikter mellan stormakter eller militära invasioner av andra länder var något som tillhörde det förflutna.

    Sveriges sista försvarare?

    Politikerna mörkade om försvaret | Newsmill

    …stora delar av den svenska försvarsdebatten baseras på en spökbild av Försvarsmakten. Den bild som miljontals svenskar har med sig från egen värnplikt eller syskons och kompisars lumpenupplevelser lever kvar, många år efter att statsmakterna ställde om säkerhetspolitiken. Och det är här som pudelns kärna är belägen. Det var någonting som politikerna glömde…

    Kommer ni ihåg den där mysjovialiska radiotrailern på 60- och 70-talen i P3? ”Åh vilken härlig dag på sjön, det ska bli härligt…. BLÅS, STORM, PUST, kuling – PLASK! kapsejs… MEN DET VAR NÅNTING SOM VI HADE GLÖMT!! – VI GLÖMDE ATT LYSSNA PÅ SJÖRAPPORTEN!!!

    Det är samma med omläggningen av försvarspolitiken från invasions- till insatsförsvar. Den gjordes av regering och riksdag i två steg 1999 och 2004. Men de ville inte – eller glömde – att förankra förändringen hos uppdragsgivaren svenska folket. Det gick undan det där, och många svenskar har än i dag inte fattat att de folkvalda ”i god demokratisk ordning” bestämde att lägga om kursen 180 grader. Det här betalar min myndighet dyrt för i dag. Det vore bra om riksdagsledamöterna förstod att det får konsekvenser om man hoppar över dialogen med folket. Priset är ett synnerligen lågt förtroende för Försvarsmakten.

    Siffrorna står där nakna: de flesta svenskar tror inte att Försvarsmakten kan lösa sina uppgifter på ett bra sätt. Andelen medborgare som har förtroende för Försvarsmakten har i modern tid aldrig överstigit 50% – den senaste noteringen (mars 08) är 36%. Det är ingen överdrift att tala om en förtroendekris. Denna låga förtroendesiffra är inte bara en neslig siffra i marginalen; den signalerar att självaste huvudleveransen är långt under målnivån. En trovärdig försvarsmakt och en säkerhetspolitisk resurser – så lyder Försvarsmaktens främsta strategiska mål.

    Och visst har jag och andra i Försvarsmakten ett ansvar för en del som inte blivit bra. Det görs både dåliga och bra saker i vår myndighet. Men det vore klädsamt om de politiker som tog på sig att vrida försvarspolitiken 180 grader steg fram och medgav att det nog hade varit bättre med något rådslag eller liknande med svenska folket innan de klubbade strategiskiftet.

    För det är någonting helt annat att – med volym som främsta avskräckningsfaktor – försvara landet genom att ha stora militära resurser på hemmaplan och med materielen i förråd. Jämfört med att försvara fred och oberoende genom att delta i internationell krishantering tillsammans med andra, långt bort från svenskt territorium. Dessutom är ju antalet värnpliktiga runt en tiondel av vad det var när jag själv gjorde värnplikten – och då blir det ännu färre som får direktkontakt med det militära försvaret.

    Och konsekvenserna av det här dröjer kvar länge. Ännu 2008 är en stor del av svenska folket inte med på det säkerhetspolitiska tåg som rullade från stationen 1999. För knappt tre år sedan åkte ÖB runt till samtliga förband för att förklara den nya försvarspolitiska inriktningen (den som gällde då, kanske jag ska tillägga). Nu väntar jag på att det politiska Sverige gör något motsvarande för resten av befolkningen.