Claeskrantz.com

Etikett: Försvar

  • Relevant säkerhetspolitik – Bo Pellnäs i SvD

    Nyckelordet i vad Bo Pellnäs skriver nedan är ’europeisk rysslandspolitik’. NATO är inget alternativ utan tvärtom i mycket orsaken till problemen. Detta som ett verktyg för en amerikansk utrikespolitik som sedan kalla krigets slut gått ut på att säkra en global militär dominans för USA.

    Två frågor som borde ställas:

    1. Har Sverige idag den egna militära förmågan att försvara sitt egna territorium.

    2. Vilken roll spelar Sveriges deltagande i två allianser. EU och NATO

    Om Sverige inte har förmågan att agera militärt självständigt är valet mellan allianser. NATO kommer aldrig att accepteras av en majoritet av Svenska folket. Det vore också säkerhetspolitiskt självmord att ge nycklarna till svensk säkerhet till vem som för tillfället sitter i Vita Huset. USAs intressen är varken Sveriges eller Europas.

    Sen borde säkerhetspolitik skötas kallt och nyktert. Och inte drivas av hysterisk Rysslands ’bashing’. Ryssland, precis som USA, Frankrike med flera länder använder sin militära förmåga som en del i sin utrikespolitik. Monroe doktrinen är knappast nedlagd i USA.

    Ryssland har när det gället infogandet av de före detta sovjetstaterna i en militärallians riktad mot landet sagt klart nej. Menar NATO/Usa allvar med den politiken finns det två alternativ militär/ekonomisk konflikt med Ryssland eller att NATOs utvidgning stoppas.

    Det fundamentala felet som begick av alla partier efter kalla krigets slut var att man antog att militära konflikter mellan stater i stort var över. Och att ingen såg betydelsen av NATOs militära expansion. NATO borde ha lagts ner och Europa tagit ansvaret för sin egen säkerhet. En säkerhetspolitik för Europas gränser och inte som en global militärmakt.

    Mer i Media:
    SVD, SVD2, DN, AB

    Bloggat:
    Behöver vi ett försvar?, Korrekt att skjuta upp försvarsbeslut, Försvarspolitik om försvarspolitik,

    SvD » Debatt- och opinion. Delta själv i debatten och ta del av tidigare intressanta samtal » ”Omvändelse under galgen”Man kan bara hoppas att regeringen och socialdemokraterna hittar en gemensam väg att hantera vår nya säkerhetspolitiska situation. Tyvärr finns det oroande tecken på motsatsen. Alliansens problem att samordna sin försvars- och utrikespolitik har tacksamt noterats och utnyttjas när Mona Sahlins uttalar sig Ekots lördagsintervju och Leif Pagrotsky skriver i SvD den 8 september. De är beredda att hårt attackera Carl Bildt och samtidigt smeka statsministern medhårs.

    Risken är att vi får en kör av uttalanden som kommer att tala om för oss hur viktigt det är att vidmakthålla goda relationer med ryssarna och att på alla sätt integrera landet i övergripande västliga ekonomiska organisationer och nätverk. Detta och inget annat. Men en ren eftergiftspolitik kommer att ha lika liten framgång nu som när den sist prövades av Chamberlain på 1930-talet. Carl Bildt, med sin stora förhandlingserfarenhet från konflikten på Balkan och djupa kontakter med både amerikaner och ryssar, vet att en förhandlingsmodell som bjuder fördelar i hopp om att skapa kompromissvilja hos motparten, är värdelös i det stora internationella spelet. Varje eftergift som erbjuds, utan att man samtidigt säkerställer en motprestation, kommer att slukas utan gengåvor. Det är som om den aldrig existerat och ses endast som ett tecken på svaghet.

    Jag är därför övertygad om att Carl Bildt har rätt när han kräver tydliga motåtgärder som svar på ryssarnas inmarsch i Georgien, även om vi bör hålla oss kallsinniga till de aggressiva signaler, som snart kan ackompanjera det amerikanska presidentvalet. Naturligtvis skall vi på alla sätt främja ryska medborgares kontakter med europeiska unionen, underlätta utbyten på alla nivåer och stödja en demokratisk utveckling i Ryssland. Men när det gäller hårdvaran – den ekonomiska integrationen – kan vi inte bara fortsätta som om inget har hänt. En stat som ökar sina rustningar med 30 procent om året och så tydligt och arrogant visar sig beredd att använda sig av militärt våld kan man inte enbart försöka påverka med en stor knippa morötter. Då kommer en dag då man står där med bara blast i näven.

    Bakom ett klokt och välvilligt umgänge med den nya Putin-staten måste det finnas en militär förmåga som inte kan negligeras. Både regering och opposition borde kunna enas om att en framgångsrik europeisk rysslandspolitik måste innehålla båda dessa faktorer – ekonomiska incitament och militär förmåga. Men dessutom krävs en enad europeisk säkerhetspolitik, vilket försvåras av Tysklands beroende av rysk gas. Det leder oss tillbaka till frågan om värdet av EU:s garantier till balterna och vår egen långsiktiga säkerhet.

    För oss gäller nu att plocka upp spillrorna av vårt försvar och se vad vi kan åstadkomma med det som finns kvar och vad vi kan behöva tillföra.

  • Har beredningen sett georgiska raketer?

    Jag undrar om försvarsberedningen sätt vad Georgierna skött iväg mot terroristerna i den utbrytare republik vars befolkning tydligen får skylla sig själv att det stod iväg för de georgiska raketerna. Visst var det odemokratisk av Ryssland att svara på detta. Tyvärr för de georgiska civilbefolkningen som fick betala priset.

    Men så har vi väl en försvarsberedning som har lika mycket koll på omvärlden som de flesta svenskar. De flesta länders militärer lär ju svara aggressivt vid angrepp. Utom möjligen i Sverige där vi tydligen lagt framtidens försvar på att vara associerad med NATO. Något som hjälpte Georgien mycket.

    http://cache.boston.com/universal/site_graphics/blogs/bigpicture/georgia_08_11/georgia15.jpg

    Georgian troops fire rockets at seperatist South
    Ossetian troops from an unnamed location not far from Tskhinvali on
    August 8, 2008. Georgia is taking measures to prevent Russian
    ”mercenaries” from infiltrating the country, its prime minister said as
    Georgian forces attacked the Russian-backed breakaway province of South
    Ossetia. (VANO SHLAMOV/AFP)

    SvD » Inrikes » Svensk oro över ryskt våld
    När det gäller Ryssland skriver försvarsberedningen i sin omvärldsanalys att landets agerande mot sina grannländer är ett ”lackmustest” som kan visa åt vilket håll Ryssland är på väg.

    –Lackmuspappret visar blodröd färg idag. Det är självklart mycket oroande att ett stort land i vår närhet gör krigshandlingar mot ett grannland, säger Staffan Danielsson (c).

    Han anser, liksom flera ledamöter i försvarsberedningen som SvD pratat med, att Sverige ­ måste skärpa analysen av Ryssland i och med kriget i Georgien. Just nu finns inget ökat hot mot Sverige, men det är för tidigt att säga vilken betydelse Rysslands agerande har för Sveriges säkerhet på längre sikt.

    –Den senaste utvecklingen måste givetvis tas in i propositionen om försvarets långsiktiga inriktning, säger Staffan Danielsson.

    Ordföranden i försvarsberedningen, Karin Enström (m), är förvånad över Rysslands agerande.

    –Man visar en väldig aggressivitet, jag hade inte trott att det skulle gå så här långt. Ryssland har inte nått så långt i den demokratiska utvecklingen som vi hade hoppats, säger hon.

    I sin bedömning av hotbilden skriver försvarsberedningen att EU-staterna måste hålla ihop inför ett stormaktsinriktat Ryssland.

    –Allmänt sett har det inte lyckats. I energifrågan förhandlar Ryssland med ett stort land i taget, då är risken att man inte lyckas stå enad i sitt budskap om krav på demokrati, säger Karin Enström.

  • NBG – muskler utan hjärna

    EU har kanske muskler att omsätta politiska ambitioner till verklighet. Men vilka är de politiska ambitionerna?

    Sedan kan man undra över NBG som väl alliansen nu     drar ner på. Var NBG bara ett försvarspolitiskt utvecklingsprojekt?

    Sanningen är väl den att Sverige har nedrustat utan några egentligt alternativ inplanerade. Sverige ska vara med men ändå inte med i vad både NATO och EU gör. Sverige har inte någon egentlig säkerhetspolitisk doktrin eller ens tänkande som är anpassat till en förändrade verklighet. Såldes muskler utan hjärna.

    SvD » Brännpunkt » Nordic Battlegroup har fullgjort sin uppgift

    Bakgrunden till EU:s snabbinsatsstyrkor är till stor del världssamfundets oförmåga att agera under till exempel krigen på Balkan och folkmordet i Rwanda. Sverige och EU måste ha förmågan att agera snabbt om vi i framtiden skall kunna förhindra konflikter och folkmord.

    EU har nu musklerna att om­sätta sina politiska ambitioner i praktiken. Blotta vetskapen om detta ger viktiga signaleffekter och kan stävja uppblossande oroshärdar.

    Denna typ av snabbinsatsstyrkor är också en förmåga som efterfrågas av FN. NBG ökar därmed EU:s förmåga att snabbt kunna bistå FN i främjandet av fred och säkerhet i världen. Men det är viktigt att understryka att det fortfarande är Sveriges riksdag som i slutändan fattar beslut om att skicka svensk trupp utomlands. I detta utgör NBG inget undantag.

    Arbetet med NBG har fungerat som en katalysator för utvecklingen av hela Försvarsmakten. Förberedelserna har beskrivits som en testbänk avseende såväl förmågeutveckling som personalförsörjning och materielprocesser.

    NBG betraktas som den främsta och mest förberedda snabb­insatsstyrkan som stått till EU:s förfogande. Även om NBG inte har satts in har den ändå fullgjort sin uppgift genom att stå i beredskap. Liksom en brandkår är snabbinsatsstyrkorna något vi inte vill skall behöva användas men heller inte vill stå utan.

  • Myter om FRA och Signalspaning

    FRA-direktören Anders Wik gör ett bra arbete på DN-debatt med att selektivt förklara vad FRA sysslar med. Självklart är alla okrypterad trafik öppen för avlyssning. Vykort på posten är den bästa beskrivningen av hur vanlig epost skickas idag. Liksom allt du gör på Facebook eller andra webbsidor.

    Sen leker Anders Wik med orden. Underrättelseverksamhet är spioneri oavsett vem som utför det och om det är legalt eller ej.

    Det har i media och av politiker framställts som att FRA skulle öppna och kontrollera varje e-post eller elektronisk kommunikation som skickas mellan Sverige och utlandet. Vilket ivriga politiker lämnat garantier för att så ska inte ske och motståndare argt sagt att det visst kommer att hända. Den diskussionen vilken ju även riksdagsdebatten handlade om är helt irrelevant.

    Om man tänker på mängden av trafik som passerar telekommunikations nätet är det ganska skrattretande. Att sedan flertalet lagstiftare beskrev FRA-lagen som att den skulle kontrollera vad folk kommunicerade om i detalj säger väl en del om den tekniska kompetensen där.

    Inte ens FRA tror att terrorister skulle vara så dumma att de
    skriver om sina attentat i sina mejl. Det passar kanske i ett kåseri,
    men inte i verkligheten. FRA har mer än 25 års erfarenhet av att
    utvinna resultat med söksystem i internationella dataströmmar, och
    metodiken har faktiskt förfinats på dessa 25 år.

    Vad det handlar om är sofistikerad trafikanalys av utvalda mål. Men för att det ska fungera måste FRA han tillgång till hela det svenska telekommunikations nätet. Och kunna välja mål. Likt kollegerna i USA, som även där kopplat in sig på centrala hubbar i de amerikanska telebolagens nät. I det civila kallas det datamining vilket t ex Google gör genom allt det material de samlat för att presentera relevanta annonser. De försöker hitta det som just du är intresserad av.

    Frågan som borde ställas är. Litar du på Sveriges politiker idag och för alla framtiden när en infrastruktur byggs upp som skulle kunna övervaka alla svenskars elektroniska kommunikation. Är det OK om staten idag bedriver underrättelseverksamhet som imorgon kan bli kontroll av oliktänkande eller ’radikaler’. Eller riktas mot individer. Att systemet idag är begränsat innebär inte att det kommer att vara det i morgon. Därför är stasi lag en bra beskrivning.

    Det kan vara värt att komma ihåg vad som hände i USA det FRAs motsvarighet där man över en natt vände på all sin trafikanalys och började övervaka inrikestrafiken efter 11 september. Allt det tog var ett direktiv från presidenten så var det lagligt att spionera på amerikaner. Hur kommer det se ut i Sverige i en situation som hotar rikets ’säkerhet’. Skulle FRA vägra att övervaka inrikestrafik om det framställdes som att ett större terrorhot fanns? Knappast tror jag.

    Även i Sverige har vi erfarenheter av statliga direktiv för inrikesspaning om nu någon kommer ihåg IB? Att hänvisa till ’god moral och yrkesetik’ hos FRA-anställda eller att det av självbevarelse drift inte skulle kunna hända är ett ganska dåligt argument. Det är som att säga. Vi behöver inga lagar för folk kommet att göra det rätta ändå.

    En mycket viktigare fråga som vidare borde ställas men inte gjorts är. Hur ser det underrättelsesamarbete ut som Sverige kommer att driva med USA och det övriga Europa? Vad innebär det avtal som Mikael Odenberg undertecknade med USA förra året?

    Som följande citat från Svensson visar var avsikten att genomföra långtgående samarbetsprojekt. Hur långtgående? Finns det idag amerikansk personal som arbetar inom FRA? Kommer FRA’s datacenter vara kopplade till USA och NSA? Ska FRA bevaka amerikansk ’homeland security’?

    HAVING a mutual interest in research and development relating to homeland security matters;

    SEEKING to make the best use of their respective research and technology development capacities, eliminate unnecessary duplication of work and obtain the most efficient and cost effective results through cooperative activities;

    DESIRING to increase the exchanges of information and personnel in areas pertinent to the identification of homeland security threats and countermeasures and consequence management and the development of technical standards, operational procedures, and supporting methodologies that govern the use of relevant technologies;

    STRESSING that physical and cyber-based critical infrastructures and other homeland security capabilities, both governmental and private, are essential to the operation and security of the Parties’ respective economies and governments;

    NOTING that the Parties’ economies are increasingly interdependent, and that infrastructure protection and homeland security are of paramount concern to the Parties’ respective governments;

    BEING AWARE of research, development, testing, evaluation, development of technical standards and operations in both countries in chemical, biological, radiological, nuclear and explosive countermeasures and consequences management, in other areas that could enhance homeland
    security;

    NOTING the important work accomplished under arrangements such as the Agreement on Science and Technology Cooperation Between the Government of the United States of America and the Government of the Kingdom of Sweden, dated June 29, 2006;

    Målet med överenskommelsen är:

    The objective of this Agreement is to establish a framework to encourage, develop and facilitate bilateral Cooperative Activity in science and technology that contributes to the homeland security capabilities of both Parties in:

    a) the prevention and detection of, response to, and forensics and attribution applied to, terrorist or other homeland security threats and/or indicators;

    b) the protection of Critical Infrastructure; and

    c) crisis response and consequence management and mitigation for high-consequence events.

    Och detta ska uppnås på följande sätt:

    a) facilitating a systematic exchange of technologies, personnel, and information derived from or applied to similar and complementary operational Research, Development, Testing and Evaluation;

    b) collaborating to develop technologies and prototype systems that assist in countering present and anticipated terrorist actions in their respective territories and other homeland threats that satisfy their common strategic interests and requirements;

    c) integrating or adapting the homeland security technologies of each Party to save development costs;

    d) conducting evaluation and testing of prototype homeland security technologies;

    e) developing an approach to identify shared priorities, including areas of research for Cooperative Activity;

    f) ensuring consistent and appropriate measures of effectiveness by development and implementation of appropriate standards and supporting test protocols and methodologies;

    g) involving, as appropriate, a wide range of public and private sector research and development organisations in Cooperative Activity developed pursuant to this Agreement;

    h) providing reciprocal opportunities to engage in Cooperative Activity, with shared responsibilities and contributions, which are commensurate with the Parties’ or the Participants’ respective resources;

    i) providing comparable access to government-sponsored or government-supported programs and facilities for visiting researchers and experts, and comparable access to and exchange of information and Equipment and Material;

    j) facilitating prompt exchange of information and Equipment and Material, which may affect Cooperative Activity, and facilitating the dissemination of information and Equipment and Material, consistent with applicable national laws, regulations, policies and directives; and

    k) utilising and applying Project Foreground Information derived from Cooperative Activity to benefit both Parties. The right to ownership and exploitation of Project Foreground Information are to be governed by the Articles of this Agreement and established in a Technology Management Plan, taking into account, among other things, the Parties’ respective contributions to the Project.

    Avtalet är långt och mycket omfattande och det är uppenbart
    att detta avtal, som skrevs under av Mikael Odenberg är det som ligger
    till grund för FRA-lagen och många av de åtgärder som vidtagist mot
    fildelare och “misstänkta” terrorister i Sverige.

    Odells avtal är misstänkt likt det UKUSA samarbete som England och USA haft sedan 2 världskriget. Är FRA-lagen en konsekvens av Sveriges anslutande till detta samarbete? Uppenbarligen ska amerikansk säkerhetsklassad information och teknik delas mellan Sverige och USA. Hur är det med neutraliteten och alliansfriheten?

    Handlar FRA-lagen i själva verket om ett Svenskt anslutande till Echelon?

    Anders Wik säger inte ett ord om detta i sin debatt artikel i DN. Liksom våra riksdagspolitiker. Det hade varit en relevant debatt att ha i riksdagen.

    Uppdatering:
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2779727.ab
    Aftonbladet har  nu en intressant genomgång av bakgrunden till vad som man kanske skulle döpa operation ’rädda FRA’. Notera även slutfrågan FRA-chefen inte vill svara på. Vem tror det inte handlar om en svensk anslutning till echelon?

    – Det är en missuppfattning att socialdemokraterna tog fram lagen. Det är en liten krets tjänstemän som drivit detta, säger en högt uppsatt regeringstjänsteman.

    I takt med att den elektroniska kommunikationen började gå i kabel i stället för i etern i slutet på 1990-talet fick FRA allt svårare att utföra sin viktigaste uppgift – signalspaning. Den myndighet som i över 60 år hade utgjort ryggraden i svensk underrättelsetjänst hade plötsligt väldigt lite att göra.

    Efter 11 september 2001 blev läget akut. Nu var det inte främst militära hot signalspaningen skulle avvärja utan terrorism.

    FRA, som alltid haft hög status bland världens mäktigaste underrättelseorganisationer, förlorade anseende. Sverige hade inte längre något att komma med i det viktiga underrättelseutbytet mellan länder.

    – Att få spana i kabel var det enda sättet att återvinna den förlorade positionen, säger en regeringstjänsteman.

    En utredning under ledning av den tidigare överbefälhavaren Owe Wiktorin fick i uppgift att se över radioanstaltens verksamhet.

    En av Wiktorins sakkunniga var Ingvar Åkesson, då rätts- och expeditionschef på Försvarsdepartementet, i dag generaldirektör på FRA.

    Utredningen lades fram i mars 2003. Slutsatsen var att FRA måste få spana i kabel. Men att det borde lagregleras.

    I september 2003 utsåg regeringen Ingvar Åkesson till generaldirektör på FRA.

    Han värvade sin kollega från försvarsdepartementet Michaela Dràb till chefsjurist. Hon hade också varit expert i Wiktorins utredning.

    Ingvar Åkessons företrädare på FRA, Per Kjellnäs, gick i stället till försvarsdepartementet. En av hans uppgifter blev att bistå den grupp av tjänstemän som skulle arbeta fram lagunderlaget. En avancerad lobbyverksamhet från FRA tog sin början. Myndigheten hade redan börjat bygga upp den hemliga avdelning som skulle avlyssna mejl och telefonsamtal. I vårbudgeten 2003 fick man 25 extra miljoner att satsa på ny teknik
    […]

    I mars 2007 kunde Mikael Odenberg äntligen presentera lagförslaget på en presskonferens.

    Den 18 juni i år klubbade riksdagen lagen. Det skedde under en storm av protester som fortfarande skakar alliansen.

    Men Ingvar Åkesson och hans 600 medarbetare på FRA:s hemliga anläggningar runt om i Sverige kunde äntligen andas ut.

    Åkesson vill dock inte hålla med om att det var en liten grupp tjänstemän med honom själv i spetsen som arbetade fram lagen. Han säger att representanter från olika departement, FRA och Säpo varit delaktiga.

    – Det är rätt många som har varit inblandade.

    Har du själv lobbat för att lagförslaget skulle läggas fram?

    – Min roll har varit att på begäran eller förfrågan beskriva myndighetens behov av regleringen.

    Det påstås att du ville vara med i ”kabelklubben”. USA, Storbritannien och Tyskland spanade redan i kabel och var angelägna om att få med Sverige.

    – Vi kommenterar inte våra relationer med andra länder.


    Läs vidare

    Uppdatering2:
    Är det bara jag som tycker det är märkligt att FRA-Chefen nu går i media och i praktiken viftar bort argumentet att FRA-Lagen skulle skydda mot terroristdåd. Något som även Anders Wik indirekt säger i sin Dn-Debatt artikel. Hela riksdagsdebatten och de politiska argumenten för FRA-lagen gick ut på att så var fallet.

    Sen verkar den vanliga allians kompetensen där man stiftar en lag där myndigheten som ska utföra den fortfarande inte vet om den får resurserna för verksamheten. Är FRA värd en miljard och 240 nya anställda?

    Han försöker förklara hur FRA:s kabelspaning ska kunna skydda de svenska soldaterna.
    –Det skulle alltså vara kommunikation mellan personer som utgör hotet, talibaner främst, om aktiviteter som de planerar.
    Talibanerna behöver alltså mejla till varandra om ett planerat attentat mot svenska trupper. Mejlet behöver sedan passera en kabel just vid Sveriges gräns – och där ska det snappas upp av FRA.

    Hur stor är sannolikheten för att det ska hända?

    –Den är inte så stor att vi för fram det som ett argument för den här lagen. Vi skulle nog kunna spana mot ett sådant hot utan kabelaccess.

    Ingvar Åkesson tystnar ett ögonblick.

    –Det är inget bra argument för lagen. Kommunikationerna där sker mest i etern.

    [..]
    Den 1 oktober 2009 får FRA tillgång till teleoperatörernas trafik. Fortfarande väntar Ingvar Åkesson på besked om hur stora anslag myndigheten kan räkna med.

    –Senast i budgetpropositionen måste det komma.

    Innan dess görs, enligt Ingvar Åkesson, varken några rekryteringar eller tekniska investeringar. Men förhoppningarna inför framtiden är stora– förutom kabelspaningen vill FRA gärna öka både informationssäkerhetsavdelningen och stödet till Försvarsmaktens internationella operationer.

    Idag är FRA:s anslag 562 miljoner kronor om året. Enligt budgetunderlaget vill FRA nyanställda 250 personer. Tekniska investeringar och flytt till större lokaler kommer att kosta minst 435 miljoner kronor.

    Media
    DN1, DN2, DN3, SvD1,  Aftonbladet

  • Inget konsensus i säkerhetspolitiken

    Jag hade knappast beskrivit svensk säkerhetspolitik med ord som konsensus. Snarare vakum och tystnad offentligt. Eller nutida varianter på uttalanden om att vår beredskap är god. Det saknas det balans och realism från båda håll. Vi står med ett ben i ett nationellt försvar och det andra i någon form av allians. Där sprickan emellan de två målen vidgas snabbt.

    Från försvarsvännernas sida har många fortfarande inte gått ifrån tanken på ett nationalstats försvar av 50-tals modell. Där Sverige står ensamt. Det finns ingen analys av en förändrad värld eller effekterna av globaliseringen på svensk säkerhetspolitik från det hållet. Om svensk ekonomi har globaliserats har också svenska säkerhetspolitiska intressen förändrats. Cybersäkerhet är en sådan fråga. Hur lätt eller svårt är det att slå ut svensk nationell it-infrastruktur. Det är fortfarande ’ryssen’ i invasion flottor från östersjön som är det militära hotet. Hot från icke-nationella organisationer eller miljö, förstörda ekonomier eller s.k failed states talas det inte allas om. Var det någon som observerade att regerings kansliet slogs ut vid en attack för ett år sedan. Liksom polisen. Det var förstås på internet. Vad hade hänt om det varit Sveriges television eller övriga svenska medier liksom större delen av det offentliga sverige. Första steget i att slå ut ett land är att störa eller förstöra kommunikationsmöjligheter.

    Likadant verkar den militära utvecklingen ha gått många förbi. Är det ens troligt att militära styrkor kommer att slås på brigad eller divisions nivå i framtiden inom det Europeiska närområdet? Det finns ett undantag när det gäller behovet av stora styrkor. Om man ska permanent ockupera ett land. Libanon kriget 2006 gav annars en hänvisning vart den militära utvecklingen går. Har t ex Sverige idag ett fungerande missilförsvar? Hur sårbara är traditionella formeringar med t ex stridvagnar mot små grupper beväpnande med missiler? Finns det beredskap för en attack likt den i tunnelbanna i Tokyo med bakteriologisk eller kemiska vapen? Var finns den diskussionen.

    Som inlägget nedan helt korrekt påpekar handlar framtiden om stormakts konkurrens likt den värld som rådde för 1914 där tillgång till råvaror och marknader essentiella. Där två tydliga  block formeras. SCO är ett sådant baserat på gemensamma intressen. NATO ett annat sådant verktyg för främst amerikansk utrikespolitik. Båda vill självklart ha militär dominans och kontroll. Pentagons långtids planering är baserad på tanken om global militär dominans för USA. Länder som Frankrike agerar, med svenskt bistånd förövrigt, för att stärka sitt globala militära ’foot print’

    Var finns Sveriges intresse här? Stabilitet och fredlig utveckling borde vara ledorden. Finns den bästa vägen i att gå med i en allians som i stort är ett verktyg för fortsatt amerikansk global militär dominans. Har vi idag möjlighet att bygga upp en nationellt oberoende försvar. Eller det tredje allternativ.

    Jag menar att ett Europeiskt säkerhetssamarbete är den enda vägen för Sverige. Både för att hindra europeiska länder från att gå skilda vägar och som en balans mellan SCO länderna och NATO-USA alliansen. Där den europeiska förvarsförmåga baseras på inre säkerhet. Eller med andra ord. Inga europeiska soldater utanför europa annat än under FN flagg.  Det finns redan nu ett tydligt europa block inom NATO. Varför inte ge dessa länder ett alternativ.

    För att det ska fungera måste Sverige på allvar engagera sig i den Europeiska säkerhetspolitiska utvecklingen. Lissabon fördraget blir här en byggsten då EU får en officiell utrikes samordnare med en egen organisation. Men det krävs mycket mer än så. Sverige måste aktivt driva en egen vision av vad ett Europeiskt utrikessamarbetet innebär.

    Allt som varit omöjligt tycktes plötsligt möjligt. Men fönster, liksom dörrar, kan stängas så som de stängts efter 1815 (Wien) och 1919 (Versailles), när en skenbart ljus framtid gick förlorad.

    Sverige tog mer än alla andra länder fasta på det nya. I rasande takt avvecklade vi vårt invasionsförsvar och körde ner arméns försvarsmateriel i smältugnarna med undantag för det vi skänkte till de baltiska länderna. Jas behölls av näringspolitiska skäl.

    Samtidigt pekade vi finger åt Finland för att de inte gjorde som vi. Efter några år hade Sverige inte fler artilleripjäser än vi tidigare haft för försvar av Gotland eller Kalix.

    Vi avstod till och med från att upprätthålla militärt systemkunnande. Idag finns det inga svenska officerare som kan föra brigad och inga som kan bringa infanteri, pansar, artilleri, luftvärn och flyg till samverkan på stridsfältet, ja inte ens på ­övningsfältet.

    Däremot är vi duktiga på internationella insatser i Afrika och Asien och på Nato-stabstjänst. Allt det här vore utmärkt om det främjade vår framtida säkerhet, vår frihet och vårt oberoende. Men är det så?

    Det svenska tunnelseendet har gjort oss blinda för att världen inte blev som vi trodde. De gemensamma värderingarna fick ingen växtkraft.

    Demokratin hyllas visserligen nästan överallt, men dess former liknar knappt varandra: västerländska, ryska, kinesiska. Mänskliga rättigheter har blivit en komplikation i det internationella systemet.

    Efterlevnad av internationell rätt avkrävs bara de små. Amerikanska, ryska, kinesiska, franska etcetera medborgare dras inte inför internationell domstol. Militära ingripanden görs utan FN-mandat.

    Religion görs till politik inte bara i Iran, Indien och arabvärlden utan även i USA och Ryssland. Vi är på väg in i en multipolär värld där flera slags nynationalism smyger fram bakom en internationalism som har främst ekonomiska drivkrafter och där fattigare energiproducenter kan komma att ställas mot rikare energikonsumenter.

    När vi ser framåt är det ett 1800-talsliknande multipolärt system med maktbalansfilosofi som vi måste vara beredda att anpassa oss till. Som väl är tar maktkampen sig tills vidare främst ekonomiska former.

    Men vem vet vad konkurrens om energi, livsmedel och vatten samt massflykt undan plågor kan ta sig för framtida uttryck?

    Sverige behöver en grundlig omprövning av sin säkerhetspolitik och sin försvarspolitik. Vågar vi hoppas att försvarets kris utlöser en sådan?

    Eller har vi fastnat i ett inrikespolitiskt konsensusträsk där alla ifrågasättanden framstår som hot?

    Vi måste hushålla med begränsade resurser. Därför måste det nu ske en svensk omprioritering från det globala till det nordiska.

    Det närmast obefintliga skyddet av svenskt territorium har blivit ett problem för våra grannar, och detta märkligt nog redan innan det har blivit ett problem för oss själva.

    Alltså: dags för omprövning!

    SvD » Brännpunkt » Farlig konsensus i säkerhetspolitiken

    CB

  • Det moderata försvarskriget

    Att moderaterna har ett internt inbördeskrig om försvaret kan ha ett visst underhållningsvärde. Samtidigt sitter de i regeringsställning. Att ÖB säger en sak och den som tydligen är ansvarig för svensk säkerhetspolitk Carl Bildt en annan är ganska märkligt. Liksom det kategoriskt förnekandet av vad ÖB sagt i en annan intervju av Carl Bildt.  Eller att ÖB poängterar i en senare intervju hur eniga han och Carl Bildt är.

    När Syrén i förra veckan lämnade sitt kompletterande budgetunderlag till regeringen sade han att den hotbild som den parlamentariskt sammansatta Försvarsberedningen presenterade i december är överspelad och inte stämmer med den bild Försvarsmakten har i dag.

    – Vi påstår därmed att osäkerheten bedöms vara större i dag än tidigare och svårare att bedöma. Och det påståendet stämmer inte helt överens med vad Försvarsberedningen kom fram till i höstas, konstaterade ÖB då.

    Därefter har både statsminister Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt sagt att de inte ser någon skillnad i ÖB:s och politikernas bedömningar. Med dagens uttalande ser det ut som om Håkan Syrén ansluter sig till den bedömningen.

    TT: Känner du dig bekväm med den hotbild som dina uppdragsgivare uttrycker?

    – Vi diskuterar den hela tiden och nu befinner vi oss i ett intressant skede där diskussionerna måste ha sitt utrymmer inför det att regeringen ska lämna in en inriktningsproposition i november-december som tecknar en långsiktig inriktning av försvaret, säger ÖB till TT.
    SvD » Inrikes » ÖB: Enig med regeringen om hotbilden

    Om försvaret ska vara något mer än ett arbetsmarknadsprogram eller dolt industristöd behöves en relevant säkerhetspolitisk bedöming. Det säkerhetspolitiska läget i ryssland har inte förändrats. Där emot verkar den försvarspolitiska tystnad som varit sedan muren föll i berlin vara på väg att rämna. Frågan är ganska enkel. Ska vi ha en nationell försvarspolitik baserad på neutralitet eller ett försvara baserat på deltagande i allianser.  Att Ryssland har en ’offensiv energistrategi’ innebär knappast att det skulle finnas ett invasionshot