Claeskrantz.com

Etikett: Utbildning

  • Har Göran Hägglund bytt parti?

    Har Göran Hägglund bytt parti? Eller är det någon annan med namnet Hägglund som skrivit under? Man kan undra, för det han skriver på DN-debatt går helt emot den arbetsmarknads och utbildningspolitik som alliansen drivit de senaste två åren.

    Bara tanken att bristande möjligheter till utbildning ger inlåsningseffekter på arbetsmarknaden är ganska hädisk.

    Är sedan inte utbildning emot arbetslinjen? Jag tyckte jag hörde det i diskussionerna när alliansen drog in stödet till Komvux med hälften. Alla de som utbildade sig där skulle ut och arbeta istället har jag för mig Jan Björklund sade. Alliansen gjorde det svårare för äldre att studera på universitet med studiemedel och slaktade det som någon allianspolitiker kallade AMS-trams. D.v.s de statliga arbetsmarknadsutbildningar som var mest effektiva i att ge folk arbete långsiktigt.

    Det finns idag 40000+ enbart i jobb och utvecklingsgarantin som har omedelbara behov att ny yrkesutbildnig. Alla de som nu sparkas ut på arbetsmarknaden från sjukförsäkringen kommer behöva vidareutbildning. Stora grupper av med visstidsanställningar har enorma behov av utbildning med inga möjligheter att spara till det. Hägglund och Nordh ser problemet men lyckas ändå inte se det.

    De vanligaste orsakerna till att man inte har bytt
    arbetsplats eller uppgifter är att man inte har tillräcklig utbildning
    eller att det inte finns jobb att söka på den ort där man bor. I TCO:s
    undersökningar svarar hälften att utbildningen är orsaken till att de
    inte har bytt jobb.

    ”Inlåsningseffekten” förstärks av det ökande
    antalet visstidsanställningar. Det är inte längre lika självklart att
    få en ny tillsvidareanställning om man byter jobb. Särskilt för äldre
    är det i stället så att det kan vara svårt att över huvudtaget få ett
    nytt jobb, vilket ökar rädslan för att släppa en anställning.

    Personer med svag
    ställning på arbetsmarknaden, har generellt sett en större sannolikhet
    att befinna sig i ett tillfälligt jobb. Att arbeta i tidsbegränsade
    anställningar innebär att den enskilde ofta måste ta ett eget ansvar
    för sin kompetensutveckling eftersom det i första hand är den
    ”ordinarie” personalstyrkan som har tillgång till personalutbildning.
    Utvecklas du inte på jobbet ökar risken för att du får gå om en
    neddragning sker på arbetsplatsen.

    Var finns dessa i vad KD har att säga. Är utbildnig enbart till för tjänstemän inom TCO och de som ar aktiva på arbetsmarknaden med antsällning?

    ”Sparande till utbildning bör ge en skattelättnad”
    Arbetsmarknaden i dag ser helt annorlunda ut än för bara några år sedan. Förutsättningarna för att bedriva företag eller verksamhet i offentlig regi har förändrats. Att vara anställd är i fråga om krav och förväntningar på kompetens och flexibilitet annorlunda än tidigare. Omställningstakten på arbetsmarknaden är hög; så mycket som vart femte jobb skapas eller försvinner varje år.

    Globaliseringen kräver prispress och effektiviseringar vilket minskar tidsmarginalerna. Ny teknik har minskat andelen tunga och monotona jobb, men också skapat förutsättningar för företag att flytta verksamhet mellan regioner, länder och världsdelar.

    Att vilja men inte kunna byta jobb eller yrke – att uppleva sig inlåst – har en dokumenterat negativ effekt på hälsan. De som känner sig inlåsta i sitt yrke eller på sin arbetsplats, eller bådadera, upplever i större utsträckning än andra fysiska besvär, olust och trötthet.

    De vanligaste orsakerna till att man inte har bytt arbetsplats eller uppgifter är att man inte har tillräcklig utbildning eller att det inte finns jobb att söka på den ort där man bor. I TCO:s undersökningar svarar hälften att utbildningen är orsaken till att de inte har bytt jobb.

    ”Inlåsningseffekten” förstärks av det ökande antalet visstidsanställningar. Det är inte längre lika självklart att få en ny tillsvidareanställning om man byter jobb. Särskilt för äldre är det i stället så att det kan vara svårt att över huvudtaget få ett nytt jobb, vilket ökar rädslan för att släppa en anställning.

    Personer med svag ställning på arbetsmarknaden, har generellt sett en större sannolikhet att befinna sig i ett tillfälligt jobb. Att arbeta i tidsbegränsade anställningar innebär att den enskilde ofta måste ta ett eget ansvar för sin kompetensutveckling eftersom det i första hand är den ”ordinarie” personalstyrkan som har tillgång till personalutbildning. Utvecklas du inte på jobbet ökar risken för att du får gå om en neddragning sker på arbetsplatsen.

    En undersökning från 2006 som TCO och Lärarförbundet gjorde tillsammans med Temo Synovate visar att hela 44 procent i ålder 30-44 år trodde sig behöva en framtida högskoleutbildning. Svaren var inte beroende av vilken utbildningsnivå personerna redan hade. Tidigare undersökningar bland TCO-medlemmarna har också visat att det finns ett önskemål hos upp till 88 procent av dem om att kunna fortbilda sig.

    Utbildning ger trygghet, ökar möjligheten till rörlighet och är därmed den viktigaste förutsättningen för att vi ska kunna gå från synen på trygghet i anställningen till trygghet i arbetslivet. En möjlighet till utveckling genom utbildning ger också ofta högre lön och bättre chanser att förverkliga sina livsdrömmar. Inom vissa yrken finns också en brist på personal med rätt kompetens, vilket innebär att ett stort antal arbetstillfällen går förlorade.

  • Rusning till internat – Det nya klassamhället

    Ytterligare ett tidens tecken. Elit är inne. Låna pengar för att dina ungar ska få chansen att knyta kontakter med Sveriges nya och gamla överklass redan i skolåldern.

    Intressant med tanke på diskussionen här, här, här och här. Men så är ju också nya eliter en del av det neoliberala projektet och naturligtvis även den allmänna nostalgin för 50-talets ’rätta’ värderingar. De som fanns innan den ’hemska’ 68-generationen tog över.

    Ordning och reda lockar fler till internat – Jobb & karriär – E24.se
    ”Det som är roligt och som är väldigt entusiasmerande är att det är nya kundkategorier som söker sig till de här skolorna och det är ju föräldrar som gör ett väldigt aktivt val som till och med lånar pengar, avyttrar saker för att ge sina barn en den här chansen”, säger Staffan Hörnberg, rektor på Lundsberg till SR Ekot.

    Skolorna drivs privat och utbildningen finansieras av skolavgifter, en studieplats på en riksinternatskola kostar mellan 140 000 till 200 000 kronor per elev och läsår. Mycket pengar och något som har gjort att bland annat Lundsberg numera erbjuder lånefinansiering i samarbete med SEB. Dessutom satsar skolan mycket på marknadsföring och sedan förra året finns man bland annat på plats under hästveckan Falsterbo Horse Show för att locka nya studenter.

    Många mer eller mindre kända personer har genom åren studerat på de tre internaten Grennaskolan vid Vätterns strand, Sigtunaskolan utanför Stockholm och Lundsbergs Skola i Värmland. Däribland märks kung Carl XI Gustaf, Olof Palme, Povel Ramel, Peter och Marcus Wallenberg samt Bingo Rimér som alla har gått på Sigtunaskolan.

    Därutöver gick förre Riksbankschefen Urban Bäckström på Grenna och prins Carl Philip studerade vid Lundsberg. Just möjligheten att bygga nätverk är något som används i skolornas marknadsföring och på Lundsbergs hemsida står det att ”det är här den stora investeringen ligger – investeringen i framtiden”.

  • En tredjedel av anslagen till komvux borta – alliansen satsar på eliten

    Ett hjärta rött uppmärksammar hur alliansen dragit ner på en tredjedel av anslagen till komvux och Cattis blogg satsningen på elitsklasser efter folkpartimodell. Verkar som en tanke eller hur?  Men så är det väl också neo-liberala folkparti värderingar att man satsar mer pengar på eliten. Att  särskilja på människor är väl ett liberalt drag?

    – Vi måste göra oss kvitt den socialdemokratiska jantelagen i skolpolitiken. Även duktiga elever har rätt att utvecklas i sitt eget tempo. De ska inte behöva sitta och rulla tummarna för att vänta in sina kamrater, säger utbildningsminister Jan Björklund (fp) till Svenska Dagbladet.
    Skolorna ska ha rätt att välja ut elever genom särskilda antagningsprover, något som hittills bara har varit tillåtet för profilutbildningar som idrotts- och musikklasser. Ungdomar från hela Sverige ska kunna söka till elitutbildningarna och till varje klass ska det antas 30 elever per läsår.
    Först ut i landet blir Norra Real i Stockholm med en elitklass i matematik. Stockholms stad har sökt dispens från reglerna för att redan i höst börja med verksamheten.

    Elitklasser tillåts på prov

    Hur många kommer ihåg vad som verkar vara folkpartiets och lärarförbundets idealskola? Ordning, disiplin och en skola som ordentligt ’sorterar’ ut de duktiga medan övriga kan börja arbeta så tidigt som möjligt. Med andra ord. Yrkesskola för de korkade och vidare utbildning senare i livet enbart genom näringslivet.

    Det var ju också en folkpartiminister, Ann Wibble som yttrade det bevingade att komux går man till för att lära sig spanska inför semester resan.

    Hets_s

    Gå och läs.  

    Regeringen har totalt sparat in 600 miljoner på komvux, en tredjedel av anslagen. Konsekvenserna för vuxenutbildningen i landets kommuner är i många fall förödande. I 70 procent av landets kommuner är det nu stopp eller betydligt svårare att läsa upp sina betyg. Möjligheten för de som behöver få en “andra chans” har minskat drastiskt.

    Läs mer på svt:s hemsida!

    Man kan fråga sig hur detta går ihop med regeringens a-kassepolitik, som Aftonbladets ledare beskriver så här

    Billiga tjänstejon – ja tack! « Ett hjärta RÖTT  Cattis blogg- Björklunds (elit)klassreform

  • Den svenska privatskolan en miljardindustri

    Var detta avsikten med friskolereformen? Att stora svenska investerings och riskkapital bolag ska köpa upp delar av den svenska skolan. Var det inte nya pedagogiska metoder som var tanken.Det hade också varit intressant att se vilka elever som finns i dessa skolor. Och vilka som blir kvar i de kommunala. Men det måste vara ett intressant område för investeringsbolag då de har garanterad intäkter så länge de behåller eleverna.

    Det var ju förövrigt mycket retoriskt skickligt att kalla privatskolor för friskolor. Friskola låter ju så mycket bättre än affärsdrivande företag med utdelning till aktieägare.

    12-06-2007 09:23
    E24.se – Tjänsteföretag – Svensk friskola – en miljardindustri

    –Våra aktieägare har tagit en risk genom att investera i friskolor och vill självklart ha utdelning på pengarna, säger Bure Equitys vd Mikael Nachemson.

    Bure äger ett av de största friskoleföretagen, Anew Learning, som omsätter 1 miljard kronor årligen. De har 40 förskolor, grundskolor och gymnasier spridda över hela landet. Alla ­Bures dotter­bolag gick med vinst 2006, vissa av dem rejält. IT-gymnasiet, som har sex skolor, gick 13 miljoner kronor plus på gymnasieverksamheten.

    –Vi har tagit stora förluster ­tidigare och nu går vi med vinst. Men vi har aldrig tagit ut någon vinst ur skolverksamheten, allt återinvesteras i bolaget, säger Mikael Nachemson.

    Återinvestering betyder dels ­inköp av till exempel it-system och datorer. Dels kan återinvestering innebära uppköp av andra skolor. Anew Learning har under året köpt flera skolor och Mikael Nachemson räknar med att de ska fortsätta växa. Varför är ­investeringsbolaget Bure verksamt inom friskolebranschen? Enligt vd:n är det en lågriskbransch förutsatt att man sköter verksamheten bra. Nöjda elever betyder fulla klassrum år efter år och då finns det också pengar att tjäna.

    Flera friskolechefer som SvD Näringsliv har pratat med poängterar att kvalitet på utbildningen är något som krävs för att man ska kunna göra vinst.

    En av dem är Marcus Strömberg, vd för Academedia som driver 25 gymnasier i Sverige och till stor del också ägs av Bure Equity:

    –För tio år sedan gick många friskoleföretag med förlust. Idag är situationen en annan, många av aktörerna börjar göra stora vinster. Men friskolor är inte en bransch för den som letar efter snabba klipp.

    Enligt Marcus Strömberg har det lett till en branschmässig självsanering. Oseriösa aktörer har slagits ut till förmån för de skolor som bedriver en väl fungerande verksamhet dit eleverna fortsätter att strömma till. Per ­Ledin, vd för Kunskapsskolan, är inne på samma spår:

    –Jag gillar inte de som lockar med Ipodar och datorer för att få elever. Det enda vi lockar med är ett ­annorlunda arbetssätt som är mer individanpassat. Det är därför elever väljer oss.

    Kunskapsskolan driver 30 grundskolor och gymnasier. Pr-byrån Kreabs grundare Peje Emilsson och företaget Investor är stor­ägare. Kunskapsskolan har bland annat tagit över förlusttyngda ­Mobila gymnasiet och har nu lyckats vända röda siffror till svarta.
    ___________________________________________________________

    Som en tillfällighet har Aftonbladet en intressant historia från dagens skola.
    Aftonbladet: Rektorn höjde betyg bakom lärarens rygg

    ”Mer skolpengar” – Hon använde diktatoriska styrelseformer och ifrågasatte de betyg hon tyckte var låga. Men jag höll inte med. Hon menar att höga betyg ger bra reklam för skolan. Fler vill söka sig dit vilket ger mer skolpengar. Det känns orättvist mot de elever som kämpar, säger högstadieläraren Annelie Hellenborg, som nu sagt upp sig, till Aftonbladet. En annan lärare fick ett mejl från Anette Parts: ”Jag höjer deras bild till MVG och jag hoppas att du tycker jag gör rätt och jag kan meddela till eleverna att det var ditt beslut när de undrar. Jag vet att de var duktiga i bild och det är synd att de ej kommer in på det gymnasiet de vill.” ”Familjen var drivande” När läraren inte höll med höjde hon betygen ändå – bakom hans rygg. Anette Parts försvarar sig. – Elevens familj var mycket drivande i att ifrågasätta och läraren hade inte kvar sitt underlag. Jag kände mig pressad och beklagar att jag gjorde fel, säger hon. Lönar det sig för föräldrar att klaga på betygen? – Ja, är man väldigt ambitiös och sparar elevarbeten, och skolan inte har kvar sitt underlag, är det svårt för oss att stå emot. Hon säger att hon går in och ändrar lärarnas betyg ungefär en gång vart annat år. – Det är prestige för vissa lärare här att vara hårda mot eleverna, säger Anette Parts.